Plötsligt händer det. Den där känslan som kan infinna sig när träning och det jobb man gjort tidigare betalar sig under ett pass. En svårslagen känsla. Som att vara motordriven, starka ben låg puls och ansträngning trots bra fart. Det blir mer och mer elcyklar på pendlingsvägen till stan och ibland när jag cyklar om dom så tänker jag mig benen och min kropp som en ännu starkare motor än vad de har sina cyklar. Igår var en sån dag. Fick en fantastisk återbetalning från det hårda jobb jag gjorde med tre tempopass på max måndag - onsdag inkl två race. Ganska lätt pendling på torsdagenoch sen igår på vägen hem så kändes det bara SÅ bra. Härligt väder också med sol och lite varmare. Det blåste iofs en hel del men inte den där iskalla vinden längre som tur var så jag tog en extrasväng som så ofta förr med ett varv runt Fysingen en 19 km bana mellan Väsby och Arlandatrakten på en rolig varvbana samma bana vi kör Smacktempo på. 52 gånger säger min Strava att jag cyklat den, troligen några gånger till också så jag börjar kunna varvet ganska bra. Ingen hårdkörning igår bara njuta av härligt väder, bra musik i öronen och cykling när den är som kanske allra skönast i snabbt tempo en dag i bra form med lätt stark känsla i zon 3 och ca 75% av pulsmax. Fick kanske årets skönaste feeling där på varvet och en runners high flush av lycla. Kom att tänka på elcyklarna igen. Who needs a motor? Im natural motordriven.
↧
Motordriven
↧
Vilodag efter 60 mils vecka
Satsar på en golfrunda på Brohof idag (om det slutar regna) efter nära 60 mil denna vecka kännerjag att det blir skönt med en vilodag.
Blev ganska mycket cykel denna vecka. Pendling till stan + några skarvningar med ett par hårda varv i maxtempo Fysingen Runt onsdag och torsdag och i fredags tog jag ledigt helt från kontoret och cyklade en långtur som lite improviserat faktiskt blev det längsta jag gjort någon gång med 19 mil solo. Det var ganska skönt väder på förmiddagen, lite sol och syd ostlig ganska stark vind så i medvinden norröver när jag kom till Almunge som så ofta förr tog jag ett impulsivt beslut och istället att för som nästan alltid svänga höger mot Knutby / Edsbro eller vända tillbaka så svängde jag vänster mot Hallstavik istället. Det hade det gått ganska fort i medvinden med låg ansträning och jag hade ca 37 fart dit med så låg puls som 120 snitt. Tänkte att jag tar ett riktigt lång pass som jag kanske alltför sällan får till. Brukar oftast hamna på ca 3,5 timme som maxlängd på mina rundor och ville testa hur uthålligheten låg till. Bestämde mig för att hålla zon 2-3 med intensitet kring max 75% och försökte förtränga att motvinden som väntar de sista 9 milen hem från Hallstavik. Har cyklat till Hallstavik ett par gånger med stora Vätterngrupper och då susar det ju på bra men ensam har jag bara gjort det än gång tidigare men det gick bra i lagom tempo och när jag kom fram dit efter 4 mil stannade jag vid macken och fyllde på vatten och tjatade lite med en trevlig gubbe på 70 som var impad över mina fina cykel och berättade att han hade en Crescent racer från 70 talet som han skulle lacka om till svart. En raritet sa han:-) Kul gubbe och sen sa jag hej och cyklade mot Edsbro. Nu var det slut på det roliga och nu var det tuff vind hela vägen hem. Fick höja pulsen lite upp mot 130 för att inte tappa alltför mycket fart och det rullade ändå på ganska bra över Edsbro. Nästa stopp Rimbo om ytterligare ett par mil. Strax innan Rimbo och nu med ca 14 mil cyklade kände jag att vinden och tiden började ta ut sin rätt lite och jag stannade till på ett Thaihak och köpte 2 läsk. Först en Mountain Dew ett riktigt gift som orsakar tandföruttnelse av epidemiska nivåer i många stater i USA där extremt stora andelar är helt beroende av denna läsk med extra höga nivåer av koffein. Såg en dokumentär om det här en gång. Fruktansvärt. Men för mig passade den bra som en räddaree i Rimbo och gav mig lite bensin för de sista 5 milen hem.
Efter några sega mil i stark motvind fick jag skön lättnad på slutet mellan Vallentuna och Väsby med mer sidvind och nästan en känsla av medvind så kunde få upp farten igen tillsammans med lite hemlängtan. Summerade 19 mil med 34.9 fart och snittpuls 126 (73% av max) 236 w solo en blåsig dag vilket jag är klart nöjd med. Det är en jäkla skillnad som de flesta av er säkert känt att cykla i grupp eller solo. Som jämförelse kan du se på Garmin bilderna nedan där jag faktiskt behövde klart mindre kraft på Vätternrundan förra året som ändå gick på 7.03 då jag inte stod över en förning och med mycket dragjobb de sista 4 milen då vi körde på ett led med bara 2-4 man som turades om i spets.
Blev ganska mycket cykel denna vecka. Pendling till stan + några skarvningar med ett par hårda varv i maxtempo Fysingen Runt onsdag och torsdag och i fredags tog jag ledigt helt från kontoret och cyklade en långtur som lite improviserat faktiskt blev det längsta jag gjort någon gång med 19 mil solo. Det var ganska skönt väder på förmiddagen, lite sol och syd ostlig ganska stark vind så i medvinden norröver när jag kom till Almunge som så ofta förr tog jag ett impulsivt beslut och istället att för som nästan alltid svänga höger mot Knutby / Edsbro eller vända tillbaka så svängde jag vänster mot Hallstavik istället. Det hade det gått ganska fort i medvinden med låg ansträning och jag hade ca 37 fart dit med så låg puls som 120 snitt. Tänkte att jag tar ett riktigt lång pass som jag kanske alltför sällan får till. Brukar oftast hamna på ca 3,5 timme som maxlängd på mina rundor och ville testa hur uthålligheten låg till. Bestämde mig för att hålla zon 2-3 med intensitet kring max 75% och försökte förtränga att motvinden som väntar de sista 9 milen hem från Hallstavik. Har cyklat till Hallstavik ett par gånger med stora Vätterngrupper och då susar det ju på bra men ensam har jag bara gjort det än gång tidigare men det gick bra i lagom tempo och när jag kom fram dit efter 4 mil stannade jag vid macken och fyllde på vatten och tjatade lite med en trevlig gubbe på 70 som var impad över mina fina cykel och berättade att han hade en Crescent racer från 70 talet som han skulle lacka om till svart. En raritet sa han:-) Kul gubbe och sen sa jag hej och cyklade mot Edsbro. Nu var det slut på det roliga och nu var det tuff vind hela vägen hem. Fick höja pulsen lite upp mot 130 för att inte tappa alltför mycket fart och det rullade ändå på ganska bra över Edsbro. Nästa stopp Rimbo om ytterligare ett par mil. Strax innan Rimbo och nu med ca 14 mil cyklade kände jag att vinden och tiden började ta ut sin rätt lite och jag stannade till på ett Thaihak och köpte 2 läsk. Först en Mountain Dew ett riktigt gift som orsakar tandföruttnelse av epidemiska nivåer i många stater i USA där extremt stora andelar är helt beroende av denna läsk med extra höga nivåer av koffein. Såg en dokumentär om det här en gång. Fruktansvärt. Men för mig passade den bra som en räddaree i Rimbo och gav mig lite bensin för de sista 5 milen hem.
Efter några sega mil i stark motvind fick jag skön lättnad på slutet mellan Vallentuna och Väsby med mer sidvind och nästan en känsla av medvind så kunde få upp farten igen tillsammans med lite hemlängtan. Summerade 19 mil med 34.9 fart och snittpuls 126 (73% av max) 236 w solo en blåsig dag vilket jag är klart nöjd med. Det är en jäkla skillnad som de flesta av er säkert känt att cykla i grupp eller solo. Som jämförelse kan du se på Garmin bilderna nedan där jag faktiskt behövde klart mindre kraft på Vätternrundan förra året som ändå gick på 7.03 då jag inte stod över en förning och med mycket dragjobb de sista 4 milen då vi körde på ett led med bara 2-4 man som turades om i spets.
En så här lång runda tog helt klart på mig efteråt och även om jag aldrig gick stenhårt i kraft eller intensitet så tar vinden och längden hårt när man inte är van att hålla på så länge. Det ger också ett perspektiv på hur tränade Grand Tours cyklisterna som kör 5-6 timmar såna här pass varenda dag i 3 veckor. Helt otroligt vilken belastning de utsätter sig för och visar samtidigt vad människokroppen är kapabel till. Närmast helt utan begränsning. Om tour cyklisterna är extrema vad är då Amanda Coker då? Amerikanskan som cyklade 38 mil om dagen i 18 månader för något år sedan med 16 000 mil. No limits för human performance. Så är det bara. Men man behöver tillvänjning och den saknar jag helt klart lite av för längre strapatser.
Efter en dålig nattsömn bestämde jag mig ändå för att hänga med ett starkt gäng på en distanstur redan dagen efter söder om stan. Fredrik & Christer från Rocket. Dan Lidman Östra Aros samt mina klubbkompisar i Cellexir Cycling Stefan Ljungberg och Niclas Näslund. Helt fel gäng för en lugn recovery ride. Grabbarna gav inte mycket för zon 1-2 och jag låg på rulle hela 4 timmars rundan under regntunga skyar som glädjande inte öppnade sig. När man väl kommer söderut ner mot Södertälje och Nynäshamn finns mycket fin cykling men från stan är det ett gytter och mycket krångel tycker jag att ta sig dit. Nej norrort får solklart min röst vad gäller bästa cykeltrakter. Vi fick i alla fall 13 bra mil som vi slutade med en fika i Bromma. Ja inte Stefan då som skarvade ytterligare 10 mil solo för 23 mil. When the going gets tough the tough gets going..
Inget optimal laguppställning för en lugn recovery ride. Lidman och Niclas är två riktiga ADHD cyklister:-) som Ljungberg uttryckte det. De kan liksom inte hålla igen.
↧
↧
Dags för Nationaldagsloppet
På torsdag är det en av årets huvudmål vad gäller cykling för mig. Nationaldagsloppet linje dryga 15 mil på en bana mellan Vallentuna upp till Almunge och Knutby sedan tillbaka för knappa 2 varv på vår klassiska Markimbana 31 km. Formen är god och vägarna är mammas gata i en terräng jag gillar, kuperat men inte toklånga backar (finns ju inga här). Det ska bli supervarmt också upp mot 28 grader. Gillar värme men det är klart kan bli tufft att få i sig tillräckligt med vätska. Förutsättningarna är nära på topp. Ett långt hårt lopp och jag är i bra fysisk form. Det är bara en liten sak.. jag ska tävla mot ungdomarna i elitklass (på dispens man får inte vara +50 i elitklasss utan).I ett fält bestående av 90 av Sveriges bästa cyklister. Lär bli tufft, men jag har kört mot många av dem förut och är inte orolig för att orka hänga med klungan även om det skulle gå fort. Att placera sig rätt, lägga kraften på rätt ställe och kunna göra ett starkt lopp däremot. Det kan man nästan aldrig ta för givet i ett linjelopp. Det finns så oerhört många variabler att förhålla sig till så det är nästan ingen idé att planera för mycket. Man måste våga gå på intuition och känsla också. En fördel jag och min lagkamrat Stefan Ljungberg har som också är Mastersåkare (H40) men nu klassat om sig till elit är att vi inte har några andra cyklister eller lagmedlemmar annat än oss själva att förhålla oss till. Stefan är i absurt bra form och är på multiyear low 93 kg deffad som en bergsget, ja det är ingen liten kille. Ska bli kul att se vad han kan göra. Vi körde båda loppet även förra året då kom Stefan 6 och jag 13 om jag minns rätt. Vi siktar väl lite högre nu eller hur BIG MAN?
![]()
Har också härliga minnen från Nationaldagsloppet från 2017 och hoppas på en repris med "Guds Försyn"http://jblifecycling.blogspot.com/2017/06/nationaldagsloppet-final-sthlm-4-dagars.html
Ur träningsperspektiv är jag bra förberedd. Ja glädjande vid 52 kanske bättre än någon gång tidigare. Senaste veckan har jag noterat rekordsiffror i kraft på Smacktempot Almunge i onsdags med en 3 plats och nu i söndags cyklade jag 8 mil solo med min härliga Trek Madone på 1.58 och en fart av 40.6 i snitt vilket är första gången över 40 på en längre sträcka själv. Gjorde 10 mil förra året out and back på prick 40.0 men i söndags gjorde det betydligt mindre ont med "bara" en snittpuls om 139 (81% av max) och en grymt bra känsla nästan helt utan pulsdrift i 2 timmar på exakt jämn kraft. Uthålligheten och tillräcklig fart och kraft tror jag finns för att göra bra resultat. Det jag däremot saknar helt i år är tävlingstempo och race med ideliga av på av på, attacker och bryggningar. Blir det mycket sånt direkt på start kan det bli tufft. Inte kört något hårt lopp i år och endast en tävling. Men får hoppas på en lite lugnare start och kanske gömma mig i klungan första delen. Lite vila nu fram till racet med bara lätt pendling. Ja sedan en 50 års fest imorgon hos en god vändet kanske inte är optimalt så jag tar nog bilen dit för att inte hamna i fällan..
Strava säger säsongshögsta i form hoppas benen säger det på torsdag också.
![]()
Annars har det verkligen varit full fart nu med mycket som händer. CELLEXIR växer så det knakar det är verkligen superkul, inte minst all positiv feedback från nöjda kunder som verkligen upplever skillnad. Förra veckan fick jag också besök av en ny trevlig bekantskap en annan dedikerad masterscyklist från Skövde Stefan Wendt från Skövde. Stefan har startat siten BÄTTRE MED ÅREN och dess fb grupp med nu över 8 000 följare. Inpirerande historier och fakta om att ålderssymptom och välmående i allra högsta grad går att påverka. Ett område som ni vet intresserar mig.. Jag var gäst i Stefans pod och ett avsnitt kommer inom kort. Gär gärna med i hans fb grupp https://www.facebook.com/battremedaren/
Stefan på besök på vårt kontor på Kungsgatan i fredags innan jag cyklade ut till landet 10 mil
![]()
På torsdag ska jag försöka visa att benen är Bättre med åren inte bara på träning. Shut up legs!Nu kör vi!
![]()
Har också härliga minnen från Nationaldagsloppet från 2017 och hoppas på en repris med "Guds Försyn"http://jblifecycling.blogspot.com/2017/06/nationaldagsloppet-final-sthlm-4-dagars.html
Ur träningsperspektiv är jag bra förberedd. Ja glädjande vid 52 kanske bättre än någon gång tidigare. Senaste veckan har jag noterat rekordsiffror i kraft på Smacktempot Almunge i onsdags med en 3 plats och nu i söndags cyklade jag 8 mil solo med min härliga Trek Madone på 1.58 och en fart av 40.6 i snitt vilket är första gången över 40 på en längre sträcka själv. Gjorde 10 mil förra året out and back på prick 40.0 men i söndags gjorde det betydligt mindre ont med "bara" en snittpuls om 139 (81% av max) och en grymt bra känsla nästan helt utan pulsdrift i 2 timmar på exakt jämn kraft. Uthålligheten och tillräcklig fart och kraft tror jag finns för att göra bra resultat. Det jag däremot saknar helt i år är tävlingstempo och race med ideliga av på av på, attacker och bryggningar. Blir det mycket sånt direkt på start kan det bli tufft. Inte kört något hårt lopp i år och endast en tävling. Men får hoppas på en lite lugnare start och kanske gömma mig i klungan första delen. Lite vila nu fram till racet med bara lätt pendling. Ja sedan en 50 års fest imorgon hos en god vändet kanske inte är optimalt så jag tar nog bilen dit för att inte hamna i fällan..
Strava säger säsongshögsta i form hoppas benen säger det på torsdag också.
Annars har det verkligen varit full fart nu med mycket som händer. CELLEXIR växer så det knakar det är verkligen superkul, inte minst all positiv feedback från nöjda kunder som verkligen upplever skillnad. Förra veckan fick jag också besök av en ny trevlig bekantskap en annan dedikerad masterscyklist från Skövde Stefan Wendt från Skövde. Stefan har startat siten BÄTTRE MED ÅREN och dess fb grupp med nu över 8 000 följare. Inpirerande historier och fakta om att ålderssymptom och välmående i allra högsta grad går att påverka. Ett område som ni vet intresserar mig.. Jag var gäst i Stefans pod och ett avsnitt kommer inom kort. Gär gärna med i hans fb grupp https://www.facebook.com/battremedaren/
Stefan på besök på vårt kontor på Kungsgatan i fredags innan jag cyklade ut till landet 10 mil
På torsdag ska jag försöka visa att benen är Bättre med åren inte bara på träning. Shut up legs!Nu kör vi!
↧
RR Nationaldagsloppet linje 147 km - Ner i diket och upp igen
Det kändes som att cykla i Thailand igår på Nationaldagsloppet. 28-30 grader på det långa tuffa loppet om 147 km i konkurrens med 90 av landets bästa elitcyklister. Jag brukar trivas i värme och men den tog nog rätt hårt på oss alla som tävlade igår i de stora startfälten i alla klasser. Det var en hel del som inte fullföljde sina lopp och säkert ännu fler som gick tomma på vätska allt för fort. Jag hade med mig 2 enlitersflaskor med Maurten dryck toppat med ett par doser varuprov på nya kommande Cellexir Endurance (en performance enhancer för uthållighetsidrott). Utöver det en halvliter i ryggfickan. Det skulle räcka till langning efter 11.5 mil tänkte jag där vi hade langning från teammate Daniel Godman som snyggt tog hem klungspurten bakom ett gäng utbrytare i Seniorklassen som gick innan. Talade kort med Sara Hedberg innan strax efter hon hade gått i mål som 4 i damelit hon sa att det var galet tufft med värmen och många av tjejerna hade gått tomma på dricka så det förstärkte tesen om att det gäller att dricka väsentligt mer än vanligt.
Med Stefan Hulken Ljungberg vid start
Jag hade en ganska bra känsla innan loppet och såg verkligen fram mot det. Vägar och terräng jag känner som handsken. Det och 15 mil i värme trodde jag också skulle gynna mig mer än skada relativt den stenhårda konkurrensen. Det gick förstås iväg med en faslig fart och min plan var bara att åka med i början men som ofta förr hamnade jag lite passivt i bakre tredjedelen första 2-3 kilometer och ser från min plats långt bak att en grupp om ca 10 kommer iväg redan direkt. Aj aj inte bra och är det "fel" komposition med någon åkare var från de starka lagen finns överhängande risk att det blir passivt i stora klungan och svårt att komma ifatt. Men loppet har precis börjat och det är LÅNGT att köra 15 mil i en utbrytning i den värmen. Det går ändå väldigt fort i klungan de första milen efter ett par mil har vi 47 i snitt och en 5 km går i 50.0 ser jag efter på min Garmin. Det är när vi kommer ut på vägen norr över mot Almunge som det blir en häftig fartkänsla i den stora gruppen. Det känns ok i kroppen och jag tar mig fram mot de främre regionerna i klungan för att vara med på ev attack / bryggninsförsök. Försöker själv någon gång men många är snabbt med på noterna och vi är nog fler som börjar förstå att det blir inte lätt att komma ifrån den här klungan. Efter Almunge svänger vi vänster mot Hallstavikshållet och det blir en period av ganska stark kantvind. Ledaren av klungan då tror det var Erik Bergström Frisk drar lurigt ut längst till vänster på fel sida vägen med ingen stans för bakomvarande att gömma sig. Det måste sett lite galet ut ett långt pärlband av cyklister på ett led hårt kämpande på yttersta delen av fel vägbana. Tur vi hade motorcyklar och ledarbilar framför.. det blev några småsvettiga minuter där i kantvinden innan vi svängde höger mot Knutby på en mindre väg. Då gick det istället väldigt lusigt en längre tid. Jag började frukta att vi inte kommer se utbrytarna förr än efter målgången. Men efter en stund började det gå lite fortare igen det blev en fin sträcka på mindre väg strax innan vi var tillbaka till Almunge igen för vidarefärd söderut tillbaka till Markimvarvet. Efter dryga 7 mil var det fast langning och där höll det på att ta slut för mig. Jag ligger längst till vänster på vägbanan och plötsligt händer något framför vet inte om det var en flaska eller nåt som rullade / tappades över vägen men de två närmast framför mig går omkull och jag hinner med 1/10 delsmarginal instinktivt svänga rakt ner i ett högt gräsdike innan jag går på dem och vurpar, Jag kommer med fart ner i gräsdiket och känner att de här kan aldrig sluta bra. Det hoppar och studsar, men som tur var stoppas farten ner fort av det höga gräset. Jag får stopp på cykeln (cykla upp var inte att tänka på) kan hoppa av och snabbt upp på vägen igen och ta upp jakten på den bortflyende klungan. Nu är det krisläge får ta i stenhårt för att brygga luckan till klungan men jag kommer ifatt och kan ganska snabbt lugna ner både puls och psyke. Nära ögat.
Alexander Gingsjö och Erik Bergström Frisk (tror jag) lägger sig sedan en lång stund i front och kör på bra och rätt vad det är strax innan Lunda Livs med ca 5 mil kvar så ser vi utbrytarna nu max en knapp minut framför. So there is a chance? In på klassiska Markimvarvet vid Lunda Livs. Ett kantvindsparti och det rycks och stöts jag håller mig långt fram och kroppen och psyke har kommit igång bra. Jag vill tävla och jag vill ifatt utbrytarna men samtidigt tar attack och bryggningscykling hårt och det är sällan bra för snittfarten eller som taktik att jaga en samarbetande utbrytning. Det slår av igen och jag börjar tveka på att vi kan nå dem längre. Lyckas fånga en flaska av Daniel en km innan varvning med ett Markimvarv 31 km kvar. Håller mig långt fram och känner mig motiverad om att i alla fall tävla om de främre platserna i vår stora klunga. När vi når Lunda Livs igen går det på riktigt hårt i täten med ideliga attacker. Jag blir ganska trött några gånger men tänker inte vika ner mig nu och mentalt och fysiskt stärkt av Cellexir Endurance så rätt vad det är ser vi utbrytarna nu max 30 sekunder framför. Wow vi kommer nog att komma ifatt dom tänker jag och chansen att slåss om de riktiga topplaceringarna kanske finns till slut ändå? Nu gäller det att väga risk /reward. Om vi når dem vill jag inte ha kört mig helt slut för att ha gjort det. Samtidigt måste tillräckligt många hålla fart och helst samarbeta för att vi skall kunna nå dem. Det är här det spricker det blir fler attacker och avstannande däremellan istället attackerar jag också ett par gånger i viss förhoppning om att komma iväg i en mindre mellangrupp. Tyvärr blir det en kontraattack på en av mina som får lite fäste istället och ett par tre seglar iväg med 5 km kvar. Jäklar också jag börja inse att vi inte kommer ifatt utbrytarna. Surt men jag skall i alla fall sluta i ett försök att komma så långt fram jag orkar i spurten. Stötar avlöser varandra sista 5:an mot mål men klungan släpper inte iväg något nu. Farten ökas sista km men fler och fler kommer upp bakifrån. Spurten skall dras upp på allvar nu och jag sitter trångt lite på högersidan och känner shit nu går tåget, jag måste ut, får istället tråckla mig ut längst till vänster där vinden kommer ifrån med kantvind där ingen vill vara men jag får i alla fall fri lejd där och kan starta en lite försenad spurt med det jag har. Hinner uppfatta att min nästan omänskligt starka teammate Stefan Hulken Ljungberg har ett stadigt grepp om klungspurten från front mitten. Jag kommer längst ut till vänster och har tagit hyggligt med mark och positioner i början men de sista 50 meterna orkar jag inte hålla trycket och tappar några placeringar tror jag. Hade känslan att jag var 4-5 men när resultatlistan kom var jag 7:a i spurten och 19 totalt. Stefan då snyggt 12:a. Ikväll är det Arlanda Test Track. Jag ska på studentmottagning och kör inte men jag skulle inte bli förvånad om H40 Hulken sätter alla på plats på Arlanda ikväll. Han är i INSANE form och gått ned 10 kilo på kort tid med en spurt som har mycket få övermän.
Några meter kvar Stefan tar snyggt spurten jag är längst ut till höger i bild tröttnar
När jag summerar för mig själv är jag både nöjd och missnöjd. Jag är ju äldst i fältet med 52 år tävlandes på dispens så att bara inte bli avställd i det här gänget borde jag kanske se som en framgång? Men målet var 1: kvartil och det klarade jag, gott så. Även om jag innerst inne ville lite till. Än mer nöjd blir jag när jag tänker på dikeskörningen och hur illa det kunde gått och att jag lyckades ta mig upp och tillbaka igen. Jag är också väldigt nöjd med sista timmen då jag känner att jag kan konkurrera bra. Jag är lite missnöjd med spurten, men man blir bra på det man tränar och jag har inte tränat spurter någonting i år så det är vad det är. Jag skulle också personligen föredra en annan kraftprofil på loppet det går antingen lätt att åka med i klungan på låg effekt eller också är det hårt eller fullt påslag som kan ses på kraftzonskurvan här. Ett jämnare hårdare tempo i en utbrytning skulle passa min profil bättre. Får sikta på att försöka ta mig med i en utbrytning nästa gång..
Stravasiffror
Cellexir Cycling Crew Nationaldagslinjet med Hulken och Godman och varsin rätt schysst Trek Madone efter loppet. Niclas Näslund körde också Senior klass men fick neslig punka redan efter 5 k så var den dagen finito
På söndag är det nya tag på klassiska Falkenloppet 13 mil som jag och Stefan också kör i elitklass. Då jävlar..
↧
Rekordförsök 6.29 på Vätternrundan med Serneke Allebike Racing Team
30 mil på 6 timmar och 29 minuter. Är det ens möjligt att cykla så fort? Det blir en nätt snittfart av 46.2 kmh bara för att sätta lite siffror och perspektiv på det. Herregud sa kollegorna på jobbet idag, den hastigheten kan man ju inte ens komma upp i på platt mark som maxfart. Ska ni försöka köra 30 mil i den farten - INSANE!
Ja det är en lite galen känsla att ens tänka tanken, än mer så att jag en 52 årig gubbe som började cykla vid 43 nu ska få vara med i det här laget som består av gräddan av den absoluta svenska cykeleliten med namn som Tobias Ludvigsson (som var 12 sekunder från att vinna sista tempoetappen på Girot nyss) hans bror Fredrik, svenska mästare som Alexander Gingsjö, Michael Olsson, Richard Larsen och Alexander Wetterhall bara för att nämna några. Det är en extremt kapabel grupp om knappa 40 cyklister som Team Serneke Allebike har samlat ihop här för att sätta ordentlig press på nuvarande rekord 6.33 som en grupp på 8 starkingar till slut kom imål på (de var betydligt fler som startade) i Bianchi Tre Bergs rekordförsök från 2015. Målet är satt till 6.29 och är förstås oerhört tufft även om man cyklar på yppersta elitnivå. Det går absolut inte att göra på några få. Samarbetet måste fungera länge och klockrent i gruppen om chans skall finnas. Troligen behöver vindarna vara rimligt gynnsamma också, speciellt viktigt att det inte är längre partier av kantvind då det förstör all chans till återhämtning när cyklister inte är i front och bryter vind.
![]()
Jag är oerhört glad och peppad att få vara med om det här äventyret och går förstås in i det här med största respekt och ödmjukhet inför uppgiften. Hur det än går med både min egen insats och lagets så blir det här ett äventyr att minnas. Att få cykla i samma team som de här killarna är bara det mycket smickrande. Jag hoppas att jag även skall kunna bidra till gruppens framfart så länge som möjligt, helst hela vägen tillbaka till stadsparken i Motala förstås, och skulle inte det gå så ska jag kämpa till sista watten är ute ur mina ben och kropp, det kan jag lova.
https://sernekeallebikert.com/bakgrund/
Jag har cyklat i en handfull snabbgrupper runt Vättern. som snabbast 2017 på 6.52 vilket är ca 43 i snittfart. 6.30 eller 6.50 kanske inte låter som så stor skillnad men jag kan lova er att varje 10 minuters kapning i den farten är en stor och tydligt upplevd fartskillnad. Några av er har kanske varit med i andra subgrupper med mål mellan 7-9 timmar. Då har ni säkert känt hur stor skillnad en kvart till en halvtimme kan kännas i fart eller ansträngningsnivå. Den skillnaden är ännu mycket större i farter högt över 40. Det är en jäkla skillnad på 7.15 mot Sub 7 och tänk då 6.30 mot 7? Ja det är nästan svårt att ta in när man cyklar själv på en väg kanske lite nerför som idag på hempendlingen och når 46 en kort stund och känner fartkänslan och tänker 30 mil i den här farten? Nej det kan inte vara möjligt? Men humlan kan ju inte heller flyga, men gör det ändå. Allt går och går det inte så går det ändå som jag bruka säga.
![]()
Till skillnad från i år så tidigare år när jag cyklat Vättern i snabbgrupper har jag tillhört de starkare i laget. Jag har aldrig stått över en förning på någon Vätternrunda eller ens gruppträning tror jag och har alltid känt att jag skulle kunna cykla en bit fortare om laget haft mer total kraft i sig. Flera år har vi fått gå ned på ett led sista 5 milen och allt färre har stått för dragjobbet. Är det någon del av cykling som jag känt en relativ styrka i under de här åren med tävlingscykel så är det på Vätternrundans sista timme. Jag hoppas att den känslan är kvar på lördag. Nu är det ju som jag skrev en galen skillnad på att hålla 43 mot 46 och kanske fladdrar jag av redan efter någon mil? Men om man inte provar får man ju aldrig veta och jag är SÅ glad för att få chansen att göra det med landets bästa cyklister. Jag har ju också kört ett antal linjelopp i elitklass och vet att hänger jag bara med första timmen brukar jag göra det resten också. Men man kan ju bara göra sitt bästa och hoppas att man har dagen D. Jag är i bra form dock alldeles för få, ja inga faktiskt snabba gruppträningspass i år. Har däremot kört en del bra pass själv, men det är klart jämför jag med många killar i laget både tränar och tävlar jag ju mycket sparsamt. Men det är vad det är och jag får försöka hänga med på inspiration och vilja samt förstås Cellexir - Vår historia
Följ oss gärna på vägen runt sjön i år. Vi startar kl 12.00 på lördag som första snabbgrupp. 4 min efter oss startar Team Kjekkås från Norge som också satsar på rekordet så det kan bli riktigt tight och tufft runt Vättern på lördag. På vårt Mallorcaläger i april bodde det en av Kjekkås killarna på vårt hotell. Såg urstarkt ut och berättade att deras grupp kört Styrkepröven det kortare 19 mils loppet på en tuff bana med 47 snitt. Känn på det. Norrmän är ju absurt snabba på cykel och skidor, är det all astmaspray tror ni:-)
NU KÖR VI!
Ja det är en lite galen känsla att ens tänka tanken, än mer så att jag en 52 årig gubbe som började cykla vid 43 nu ska få vara med i det här laget som består av gräddan av den absoluta svenska cykeleliten med namn som Tobias Ludvigsson (som var 12 sekunder från att vinna sista tempoetappen på Girot nyss) hans bror Fredrik, svenska mästare som Alexander Gingsjö, Michael Olsson, Richard Larsen och Alexander Wetterhall bara för att nämna några. Det är en extremt kapabel grupp om knappa 40 cyklister som Team Serneke Allebike har samlat ihop här för att sätta ordentlig press på nuvarande rekord 6.33 som en grupp på 8 starkingar till slut kom imål på (de var betydligt fler som startade) i Bianchi Tre Bergs rekordförsök från 2015. Målet är satt till 6.29 och är förstås oerhört tufft även om man cyklar på yppersta elitnivå. Det går absolut inte att göra på några få. Samarbetet måste fungera länge och klockrent i gruppen om chans skall finnas. Troligen behöver vindarna vara rimligt gynnsamma också, speciellt viktigt att det inte är längre partier av kantvind då det förstör all chans till återhämtning när cyklister inte är i front och bryter vind.
Jag är oerhört glad och peppad att få vara med om det här äventyret och går förstås in i det här med största respekt och ödmjukhet inför uppgiften. Hur det än går med både min egen insats och lagets så blir det här ett äventyr att minnas. Att få cykla i samma team som de här killarna är bara det mycket smickrande. Jag hoppas att jag även skall kunna bidra till gruppens framfart så länge som möjligt, helst hela vägen tillbaka till stadsparken i Motala förstås, och skulle inte det gå så ska jag kämpa till sista watten är ute ur mina ben och kropp, det kan jag lova.
https://sernekeallebikert.com/bakgrund/
Jag har cyklat i en handfull snabbgrupper runt Vättern. som snabbast 2017 på 6.52 vilket är ca 43 i snittfart. 6.30 eller 6.50 kanske inte låter som så stor skillnad men jag kan lova er att varje 10 minuters kapning i den farten är en stor och tydligt upplevd fartskillnad. Några av er har kanske varit med i andra subgrupper med mål mellan 7-9 timmar. Då har ni säkert känt hur stor skillnad en kvart till en halvtimme kan kännas i fart eller ansträngningsnivå. Den skillnaden är ännu mycket större i farter högt över 40. Det är en jäkla skillnad på 7.15 mot Sub 7 och tänk då 6.30 mot 7? Ja det är nästan svårt att ta in när man cyklar själv på en väg kanske lite nerför som idag på hempendlingen och når 46 en kort stund och känner fartkänslan och tänker 30 mil i den här farten? Nej det kan inte vara möjligt? Men humlan kan ju inte heller flyga, men gör det ändå. Allt går och går det inte så går det ändå som jag bruka säga.
Till skillnad från i år så tidigare år när jag cyklat Vättern i snabbgrupper har jag tillhört de starkare i laget. Jag har aldrig stått över en förning på någon Vätternrunda eller ens gruppträning tror jag och har alltid känt att jag skulle kunna cykla en bit fortare om laget haft mer total kraft i sig. Flera år har vi fått gå ned på ett led sista 5 milen och allt färre har stått för dragjobbet. Är det någon del av cykling som jag känt en relativ styrka i under de här åren med tävlingscykel så är det på Vätternrundans sista timme. Jag hoppas att den känslan är kvar på lördag. Nu är det ju som jag skrev en galen skillnad på att hålla 43 mot 46 och kanske fladdrar jag av redan efter någon mil? Men om man inte provar får man ju aldrig veta och jag är SÅ glad för att få chansen att göra det med landets bästa cyklister. Jag har ju också kört ett antal linjelopp i elitklass och vet att hänger jag bara med första timmen brukar jag göra det resten också. Men man kan ju bara göra sitt bästa och hoppas att man har dagen D. Jag är i bra form dock alldeles för få, ja inga faktiskt snabba gruppträningspass i år. Har däremot kört en del bra pass själv, men det är klart jämför jag med många killar i laget både tränar och tävlar jag ju mycket sparsamt. Men det är vad det är och jag får försöka hänga med på inspiration och vilja samt förstås Cellexir - Vår historia
Följ oss gärna på vägen runt sjön i år. Vi startar kl 12.00 på lördag som första snabbgrupp. 4 min efter oss startar Team Kjekkås från Norge som också satsar på rekordet så det kan bli riktigt tight och tufft runt Vättern på lördag. På vårt Mallorcaläger i april bodde det en av Kjekkås killarna på vårt hotell. Såg urstarkt ut och berättade att deras grupp kört Styrkepröven det kortare 19 mils loppet på en tuff bana med 47 snitt. Känn på det. Norrmän är ju absurt snabba på cykel och skidor, är det all astmaspray tror ni:-)
NU KÖR VI!
↧
↧
Följ Team Serneke och vårt rekordförsök på Vätternrundan med Race One och hur tränar eller vilar man inför ett lopp?
I morgon kl 12 går starten för rekordförsök Team Serneke Allebike med målet att cykla de 297 km runt Vättern på 6.29. Ett lite "småtufft" mål skulle nog de flesta hålla med om. 46.2 i snittfart som krav för att hinna tillbaka till Stadsparken i Motala helst någon liten ynka sekund innan 18.30. Följ mig och laget på Race One appen. Jag har startnr 29523 och du kan följa med hela vägen i appen, hoppas jag orkar hänga med nu, helst hela vägen förstås. Förutsättningarna vad gäller väder ser bra ut, för några timmar sedan nästa löjligt bra med först medvind ner och sen skulle vinden vända när vi är i Jönköping för medvind hem också, frågor på det? Men just nu säger prognosen att nordlig vind håller i sig och ökar lite vilket är mindre bra för hemresan. Men det kanske kan ändra sig igen om vi har tur? Verkar bli varmt och skönt i alla fall med 22-23 grader så det gäller att dricka mycket.
![]()
Jag kan inte skylla på förberedelserna eller formen heller. Jag hade ett möte med Sveriges ledande idrottsfysiolog Dr Mikael Mattson häromdagen, Mikael forskar till vardags forskar på Stanford University / Karolinska Institutet och är också Senior Advisor till Cellexir - Vår historia. Vi kommer under året lansera en Performance Enhancer för uthållighetsidrott i et mycket spännande projekt där Mikael efter en idé jag haft tagit fram formulan baserat på ingredienser med starkt vetenskapligt stöd tillsammans med några ingredienser som har potentiellt stöd och ytterligare några som har långvarigt empiriskt stöd i olika kulturer i samband med mental och fysisk prestation i kombination med uthållighetsarbete. Nästa år kan ni köra Vätternrundan med Cellexir Endurance. Jag har gjort det med framgång under våren och gör det förstås imorgon som mitt lilla hemliga vapen:-).
Nu är det väl lite sent att göra något åt er egen träningsbelastning om ni skall cykla Vättern ikväll, inatt eller imorgon? Men kan vara bra att ta med sig att hålla igång kroppen lite mer än vad ni kanske trott inför nästa stora lopp. Lycka till alla med era lopp och några av oss kanske ses i Motala? Och alla ni andra följ oss gärna på vägen!
Jag kan inte skylla på förberedelserna eller formen heller. Jag hade ett möte med Sveriges ledande idrottsfysiolog Dr Mikael Mattson häromdagen, Mikael forskar till vardags forskar på Stanford University / Karolinska Institutet och är också Senior Advisor till Cellexir - Vår historia. Vi kommer under året lansera en Performance Enhancer för uthållighetsidrott i et mycket spännande projekt där Mikael efter en idé jag haft tagit fram formulan baserat på ingredienser med starkt vetenskapligt stöd tillsammans med några ingredienser som har potentiellt stöd och ytterligare några som har långvarigt empiriskt stöd i olika kulturer i samband med mental och fysisk prestation i kombination med uthållighetsarbete. Nästa år kan ni köra Vätternrundan med Cellexir Endurance. Jag har gjort det med framgång under våren och gör det förstås imorgon som mitt lilla hemliga vapen:-).
Jag passade också på att fråga Mikael som är en svårslagen expert inom träningslära hur jag skulle träna nu de sista 3-4 dagarna innan VR? Han sa att väldigt många gör felet att vila alldeles för mycket de sista dagarna vilket gör bl.a blodvolym mindre och prestation sämre. Efter vi stämt av ingångsvärden och träningsbelastning fram till tisdagen när vi träffades (vilodag). Han tyckte jag skulle köra 4 x20 min Z 4 i onsdags, lätt pendling med 5 x30 sek spurter igår och en timme Z 4 idag. Oj det var rejält mycket mer än vad jag hade gissat / tänkt göra. Men ok vi kör på det. I onsdags blev det lite lätt modifierade intervaller i samband med skarvning på pendling. Två runt 20 minuter plus ett varv runt Fysingen på Smacktempobanan 19 km vid Upplands Väsby Rosersberg Almungevägen. 58 efforts säger Strava på det varvet så jag börjar kunna sträckan nu.. Körde varvet på 145 i snittpuls ca 85% av max och lite under tröskel i början och lite över mot slutet men grymt svar av kroppen en blåsig kall dag.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=12vmoH7yDS8RCMiRDh8QJKXP3QMpHJRGa]()
Det här gav mig ett bra självförtroende och är nog det bästa jag gjort vad gäller fart / kraft / ansträngning. Igår regnade det mest hela dagen så ställde in pendlingen och tog Wattbiken på kvällen för 15 lugna minuter + 5 30 sek spurter. Blir jobbigare än vad man tror även om det låter lite. Tog inte ut riktigt fullt 100% i spurterna då jag inte ville riskera att känna av dem på lördag. Men Mikael sa att de högintensiva spurterna främjar mitokondrietillväxten inför loppet och det låter ju bra. Idag pendling till stan 30 min i ok tempo sen samma resa hem i ännu lite högre tempo. Efter det ska jag vara all set inför imorgon. Hur svårt kan det va liksom? Vi är ju nära 40 st, nej jag bara skojar det är klart det är ett nästan utomjordiskt mål. Men Serneke laget är också på pappret ruggigt starkt. Så är det någon gång det ska klaras det så är det imorgon.
Det här gav mig ett bra självförtroende och är nog det bästa jag gjort vad gäller fart / kraft / ansträngning. Igår regnade det mest hela dagen så ställde in pendlingen och tog Wattbiken på kvällen för 15 lugna minuter + 5 30 sek spurter. Blir jobbigare än vad man tror även om det låter lite. Tog inte ut riktigt fullt 100% i spurterna då jag inte ville riskera att känna av dem på lördag. Men Mikael sa att de högintensiva spurterna främjar mitokondrietillväxten inför loppet och det låter ju bra. Idag pendling till stan 30 min i ok tempo sen samma resa hem i ännu lite högre tempo. Efter det ska jag vara all set inför imorgon. Hur svårt kan det va liksom? Vi är ju nära 40 st, nej jag bara skojar det är klart det är ett nästan utomjordiskt mål. Men Serneke laget är också på pappret ruggigt starkt. Så är det någon gång det ska klaras det så är det imorgon.
Nu är det väl lite sent att göra något åt er egen träningsbelastning om ni skall cykla Vättern ikväll, inatt eller imorgon? Men kan vara bra att ta med sig att hålla igång kroppen lite mer än vad ni kanske trott inför nästa stora lopp. Lycka till alla med era lopp och några av oss kanske ses i Motala? Och alla ni andra följ oss gärna på vägen!
↧
Vätternrundan Team Serneke rekordförsök - Massakern till Jönköping
Alltså vad är det här för galet inferno jag har hamnat i? Vi har kört 8 mil av 30 och jag har där 93% av maxpuls uppför backarna och tänker hur ska det här sluta? Vi stormar genom Gränna över kullerstenarna i full fart. Solen skiner, det är VARMT och härligt massor med folk på gatorna som tjoar och hejar. Vi bombar vidare i full fart uppför de tunga backarna. Alex Gingsjö (dubbel svensk mästare och en av de som var med på nuvarande rekord 6.33 2015) sa innan loppet att vi måste gå på hårt i alla backar också för att ha en chans och det tog gruppen tydligen fasta på. Ja de som var kvar alltså.. Av den 40 man stora starka startgruppen i Team Serneke Allebikes rekordförsök var nu hälften borta redan efter en knapp tredjedel av rundan. 51 kmh snittfart till Gränna, efter en "lugn" start med 42,7 första 5 km går det snabbt upp till 50 kmh och över på följande 5:or. Nr 7 efter 3 mil går med 55.1 och nr 8 går med 56.6 kmh. INSANE. Det går så fort så länge att jag ofta misstar med att försöka växla till tyngre när jag håller lite hög kadens. Just det jag har ju redan 53/11 tyngsta växel i..
Vinden var med oss i riktning ner söderut till Jönköping men den var svag. Ja så ni fattar själva att leden i kedjan då tunnades ut oroväckande fort. Det kräver ett stenhårt kraftpåslag att ta sig upp i snabba ledet hela vägen till front för att falla av i andra ledet och det tog sin tribut i vårt lag alldeles för fort. Jag klantar till det en gång och försöker dricka på vägen upp i snabba ledet och tappar direkt 5-10 meter och det kräver ett jäkla påslag att täppa och är inte bra för rytmen i laget, lesson learned. Jag har inte tänkt släppa än men med 85% av max som snittpuls och några gånger uppe på 93% första 9 milen så är det på gnällen och jag tänker kan jag bara hänga med ned till Jönköping utan att lägga mig bakom rotationen så har jag hur som helst gjort ett hyggligt bidrag till laget. Jag klarar det men när vi når Jönköping (med 50 snitt efter 2.05 som inte helt oväntat gav KOM:-) lägger jag mig i svansen och försöker hämta andan lite genom stan. Det går någorlunda och jag får lite hopp när jag tänker bara någon mil kvar till första depåstopp i Bankeryd och klarar jag mig bara dit får jag en HEL minut vila och återhämtning. Jag vet också att om jag bara klarar mig till ca hälften så brukar jag mattas klart mindre än de flesta andra halvan. Det ger mig lite hopp. En mil i taget. Kom igen bara 19 mil kvar nu.. (eller förresten skjut mig bara nu på fläcken istället..)
Tar mig ändå uppför de tunga Bankerydsbackarna med lite bättre mod. Men det har varit rena massakern och slakten för laget. Vi är bara ca 17 man kvar in till första depåstoppet. Vi har en minut på oss. Stanna vid sin hink där teamet professionellt lagt våra medhavda flaskor och ev annan energi. Som många av er vet var det galet varmt runt 27-28 grader och vätska energi och saltbalans var nycklar för dagen. Större delen av killarna i laget var redan helt vit randiga av allt salt på de svarta dräkterna. Jag var stressad av tiden 1 minut för att byta flaskor få i sig en banan eller nåt och kanske hinna kissa. Fumlade med byxorna med darriga händer och försökte känna om det skulle gå och kissa, men nej inte en chans och var heller inte kissnödig. Iväg igen okej nu kör vi grabbar. Ja tjena..
Jag har planerat 6 flaskor under loppet. 5x 75 cl och 1st liter flaska för att ha 1.75 liter in från andra depåstoppet vid 20 mil. Jag har 80 gram Maurten i alla flaskor så den grundenergin räcker ganska långt. Utöver det ett par bananer någon bulle och några gel är upplägget. Mitt trumfkort är en dos 13 gram Cellexir Endurance varuprov (vår kommande performance enhancer för konditionsidrott) innan loppet en till i första flaskan efter första stopp samt en dos efter 20 mil. Jag dricker snabbt upp första halvan av den nya flaskan efter depåstoppet och redan efter 5 minuter känner jag en påtaglig game on känsla igen. Starkare ben lättare andning och en mentalt ökad vilja att vara i detta episka kraftprov. Min puls går ned något och jag är med och snurrar i den allt kortare rotationen nu nästan hela tiden. Får en härlig känsla vid 15 mil. Nu et är min halva kvar intalar jag mig. Här har jag aldrig fallerat, alltid levererat tidigare snabbcyklingar runt Vättern. Men det är klart dessa har skett med farter runt 42-43. Nu har vi drygt 47 snitt halvvägs efter några långsammare mil på banan ackompanjerad av en lite ökande nordostlig motvind. För att slå rekordet måster vi hålla ca 45 fart hela vägen hem. Efter den starten och inte ens halva laget kvar, värmen och ännu värre än "trög vind" upp hela västsidan börjar jag förstå att det här kan bli övermäktigt men jag ska banne mig vara med hela vägen hem och vi ska göra vad vi kan för att sätta en bra tid.
Milen rullar på och givet förutsättningarna håller vi ändå väldigt hög fart långa stunder, men det kostar och ofta blir rotationen ner mot 8-10 man innan tempot självregleras automatiskt så några till kan komma med igen för att sedan efter en stund vara nere på 8-10 man igen. Så där håller det på. Jag är med i rotationen nästan hela tiden och känner mig ganska bra men det tar stenhårt att gå upp i spets i motvind i en så kort rotation så några gånger får jag gå ner och "vila". Men där får jag som tur är snabb återhämtning så räcker med någon minut några gånger för att sedan gå med igen.
Några till faller av och när vi når andra depåstoppet efter 20 mil är vi nog bara 13-14 st kvar. En av våra grymma teamkillar springer runt med iskalla Coca Cola flaskor och jag tar snabbt emot en och föröker halsa så mycket jag kan med begränsad framgång innan det bubblar över i näsa och mun. (Det är ett väldigt bra stresstest att se hur man reagerar i en depå med 60 sek stopp när man ska byta flaskor, dricka cola hinna äta en bulle eller banan o kanske kissa lite med darriga händer efter dryga 4 timmar cykling på 85% av maxpuls. Kan säga att avslappnad är inte det första ord som kommer upp för mig:-) Jag vill också passa på att rikta det största tack till Anders Johansson och Oluf Skoogh för ett sånt toppenarr + förstås till Ola Serneke som gör det möjligt, supertack för hela upplägget. Klinisk precision och uppstyrning i depåerna bil som åkte runt med tidsangivelser och support mm. Imponerande.
Vi är ute på vägen och rullar igång igen. 10 mil bara knappa 2,5 timmar kvar. Nej du skojar.., men vi gör det ändå med bra tempo och det är ju en helt grymt hälig känsla att ligga där och snurra med svenska mästare och absoluta toppcyklister. Vi pratar inte så mycket, lite peppande men känslan är att de flesta behöver spara sin energi och koncentrera sig på uppgiften. Jag är hårt fokuserad på position, hålla rätt dvs minimalt avstånd till hjulen framför i rotationerna. Hitta så mycket lä det går. Men det finns stunder jag bara njuter av farten och hela situationen jag befinner mig i. Helt galet egentligen vad gör jag här? En 52 åring som började cykla vid 43 tillsammans med flera svenska mästare och några av Sveriges bästa landsvägscyklister i en mindre grupp av 10-11 med 7 mil kvar till en av de snabbaste tiderna någonsin runt Vättern. Låt det nu hålla hela vägen hem tänker jag i en symbolisk vädjan till gudarna.
Ute på den lite större vägen till Motala med ca 4 mil kvar.Mindre än 1 timme kvar. Jag börjar på ett märkligt sätt känna mig starkare.Vet inte om det är någon konstig prägling av just erfarenheter från Vättern alla tidigare år. Samtliga gånger med snabbgrupper 6 år har jag haft fantastisk känsla i kroppen sista timmen med känslan av att kunna cykla ännu fortare ännu lite längre. Blir upprymd av känslan. Vet inte vad det beror på? Kanske är det längtan till den kalla lättölen i Stadsparken som jag alltid brukar börja känna här? Eller också är det min evighetsgen, genen som gör att man kan hålla på hur länge som helst utan mattning (som min klubbkompis Stefan Kuhl sagt jag har och borde forskas på:-) som har slagits på. Hur som helst det är en underbar känsla och när jag ser min kompis Klas komma med bilen utanför oss och filma vår rotation /se filmen) gör jag tummen upp. Kul att kunna visa honom att jag hänger med och kul att känna support.
Sista 2-3 milen upphör rotationen och det blir spontana förningar av de som har lust och ork. Jag är där mycket i spets och njuter av att växeldra i ganska långa förningar. Sedan en ganska lång stund är rekordmöjligheten borta och jag vet att vi är på väg mot en tid som visserligen bara är några minuter över rekordet men ändå helt klart passerad. 3-4 minuter kör man inte in på 3-5 man sista 45 minuter. Men ändå härligt peppande cykelåkning på de två små looparna strax innan mål. Vi kör om ganska många tidigt startande och det går i de allra flesta fall mycket smidigt. Med 15 km kvar har det börjat rycka lite i höger insida lår. Nej lägg av ska jag få kramp nu? Har jag aldrig fått på en cykelsadel förut. Blir instinktivt lite rädd och bara någon minut senare hugger det till med kramp. Nej du skojar med mig? Det låser sig i låret och jag slutar trampa. Försöker spänna benet och växelvis slappna av. Trampar igen det hugger lite till men till stor lättnad släpper det fort igen och jag känner att nu ska det väl ta mig tusan kunna gå hela vägen hem. Lätt euforisk med en knuten mental näve tar jag en lång förning. Vi är nu 10 kvar i gruppen och den sista 5:an på motorvägen in mot Motala går med hemlängtan i 45 fart. Upp i rondellerna sista km innan mål. Koncentration och försiktig nu i sista svängarna så inget händer där. Vi rullar ner mot målbågen och Stadsparken, svänger vänster och där står det här tas din tid. En lite symbolisk farthöjning sista 50 m och blipp vi är i mål. YES we fu.... did it. 6.35 på min Garmin och sen 2 min autostop blir 6.37 med 45 kmh snittfart. 45 i 30 mil prova att titta på hasithetsmätaren nästa gång du når 45 på platt eller nerför och föreställ dig 30 mil i den farten?
Men vadå ni klarade ju inte rekordet kanske du tänker? Nej vi missade rekordet med 4 minuter. Gör om gör rätt nästa år? Nu kan jag ju iofs bara tala för mig själv men jag tror att de flesta av oss 10 som kom i mål därändå kände sig som segrare. Det var en oerhört tuff dag i sadeln. Förutsättningarna som åskådare var helt optimal men som cyklist så tar värmen hårt på många och vinden var en klar bit från fördelaktig. Team Serneke drabbades också av några mycket namnkunniga återbud i sista stund av både Tobias Ludvigsson och Alexander Wetterhall. Kanke hade det gått med dem? Kanske ja till och med troligen körde vi lite för fort ner till Jönköping. Hade fler varit med efter första depåstopp och gruppen som helhet varit större och mindre sliten hade kanske kanske rekordet varit inom räckhåll? Men den farten som krävdes på västsidan i lite tilltagande motvind hade nog varit bra tuff ändå. Man kan spekulera hur mycket som helst. Nu blev det som det blev vilket det ju brukar bli:-). Tror vår tid är andra genom tiderna slaget av 8 man 2015. Inte så många 50 + före i listan heller:-) Ett 40 man starkt lag från Norge hade också rekordambitioner Team Kjekkas. De körde på 6.51 14 min efter oss tycker jag sätter vår prestation i rätt kontext. Andra snabba lag Team Mustach Bianchi 6.54 och sedan ytterligare något SUB 7 lag på 6.58.
För mig personligen så är det betydligt mer än en seger. Jag tycker det är den bästa insats jag gjort på en cykel. Jag är oerhört glad att jag fick chansen att som ålderman vara med i den här gruppen. Ännu gladare att vara en av 10 som går i mål i första gruppen och gladast är jag, ja t om stolt att jag kunde bidra så pass mycket hela vägen. Belastningen var extrem jag har 144 i snittpuls vilket är 85% av max i 6.37. Jag är otroligt glad att kunna uppbåda den mentala kraft det krävdes att gå så hårt så länge. Kraftdata är 220 w / 250 np (vikt 71 kg). Snittkraften är något lägre än vad jag hade gissat för att cykla så här fort men belastningen är väldigt ojämn. Tittar jag på Strava kraftzoner så ser jag att en väldigt stor del av loppet hamnar i "Active Recovery" (kändes inte alltid så där lagom recovery kan jag meddela:-) med 2.5 timme mellan 0-187 watt man rullar ju väldigt långa stunder utan att trampa i en grupp, nedför på rulle i lä etc. 1 timme 13 minuter i zon 2 187-255 w. 1 timme i zon 3 255-306 w. Den riktigt hårda belastningen är 45 min i zon 4 306-357 watt 31,5 min i zon 5 357-408 watt och 27 min i zon 6 anaerobic 408-510 w slutligen zon 7 neuromuscular 7 min a >510 w. Ja det tar lite ojämnt om man säger så..
Underbar känsla i mål tillsammans jag blev också intervjudad av Vätternrundan TV precis efter målgång och lättölen ja den var lika underbar som vanligt 2 st snabba lite potatissallad och kyckling innan jag efter en stund linkade svårt haltande upp till bilen med väska och cykel. Kunde knappt gå på kvällen innan hade jag slagit vänster lilltå i en parasollfot så jag trodde den gick av först. Har nog fått en spricka i den. Kändes rejält delar av loppet men jag försökte tänka på devisen "smärta är bara svaghet som lämnar kroppen" och så kändes det snart bättre igen. Man blir vad man tänker kom ihåg det och som jag brukar säga. Allt går och går det inte så går det ändå. Its never too late!
Jag började cykla runt 2010 2012 började jag tävla och ställde då frågan till mig själv: Hur bra kan jag bli på cykel? Sedan dess har jag försökt att ta reda på det. Det har varit en otrolig resa på alla plan i både med och motgångar. Jag har råkat ut för tre väldigt allvarliga olyckor och brutit en försvarlig andel ben i kroppen. Men viljan att komma tillbaka och prestera på en ny högre nivå har alltid funnits där i bakhuvudet. Tro på mig själv tro på förmåga och kapacitet istället för på begränsningar och jante tror jag är några av orsakerna att jag idag som 52 åring fortfarande inte verkar ha hittat svaret på frågan hur bra kan jag bli?
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1t7hGaXmNvQUbuv2fv8EcNlnbMXcALqtI]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1h45nSX3OCVkTQTLNU-qiu-xT-lqTZO4F]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1skmi3IDlVAbe0PDc_efjh_qDe4IH_Gat]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=157zbS1iBfPhsglj89CsQa33xEpsaJ5_M]()
Strava kraftzoner
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1HANeC6vr29Y8t61EGDQ4G9TUvTUwrnjm]()
Träffade min grymme teammate i Cellexir Cycling Stefan Hulken Ljungberg som tog sitt SUB 7 nu med fina 6.54 i en annan snabbgrupp när jag skulle åka till vänner, middag och övernattning i Mjölby efter. En härlig känsla nedcabbat i den ljumma kvällsolen med ett par glas Chanpagne och en lysande middag som väntade.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1J7b7NaewVWJu_RWP2qRwuYSpVdgxob7u]()
Vinden var med oss i riktning ner söderut till Jönköping men den var svag. Ja så ni fattar själva att leden i kedjan då tunnades ut oroväckande fort. Det kräver ett stenhårt kraftpåslag att ta sig upp i snabba ledet hela vägen till front för att falla av i andra ledet och det tog sin tribut i vårt lag alldeles för fort. Jag klantar till det en gång och försöker dricka på vägen upp i snabba ledet och tappar direkt 5-10 meter och det kräver ett jäkla påslag att täppa och är inte bra för rytmen i laget, lesson learned. Jag har inte tänkt släppa än men med 85% av max som snittpuls och några gånger uppe på 93% första 9 milen så är det på gnällen och jag tänker kan jag bara hänga med ned till Jönköping utan att lägga mig bakom rotationen så har jag hur som helst gjort ett hyggligt bidrag till laget. Jag klarar det men när vi når Jönköping (med 50 snitt efter 2.05 som inte helt oväntat gav KOM:-) lägger jag mig i svansen och försöker hämta andan lite genom stan. Det går någorlunda och jag får lite hopp när jag tänker bara någon mil kvar till första depåstopp i Bankeryd och klarar jag mig bara dit får jag en HEL minut vila och återhämtning. Jag vet också att om jag bara klarar mig till ca hälften så brukar jag mattas klart mindre än de flesta andra halvan. Det ger mig lite hopp. En mil i taget. Kom igen bara 19 mil kvar nu.. (eller förresten skjut mig bara nu på fläcken istället..)
Tar mig ändå uppför de tunga Bankerydsbackarna med lite bättre mod. Men det har varit rena massakern och slakten för laget. Vi är bara ca 17 man kvar in till första depåstoppet. Vi har en minut på oss. Stanna vid sin hink där teamet professionellt lagt våra medhavda flaskor och ev annan energi. Som många av er vet var det galet varmt runt 27-28 grader och vätska energi och saltbalans var nycklar för dagen. Större delen av killarna i laget var redan helt vit randiga av allt salt på de svarta dräkterna. Jag var stressad av tiden 1 minut för att byta flaskor få i sig en banan eller nåt och kanske hinna kissa. Fumlade med byxorna med darriga händer och försökte känna om det skulle gå och kissa, men nej inte en chans och var heller inte kissnödig. Iväg igen okej nu kör vi grabbar. Ja tjena..
Jag har planerat 6 flaskor under loppet. 5x 75 cl och 1st liter flaska för att ha 1.75 liter in från andra depåstoppet vid 20 mil. Jag har 80 gram Maurten i alla flaskor så den grundenergin räcker ganska långt. Utöver det ett par bananer någon bulle och några gel är upplägget. Mitt trumfkort är en dos 13 gram Cellexir Endurance varuprov (vår kommande performance enhancer för konditionsidrott) innan loppet en till i första flaskan efter första stopp samt en dos efter 20 mil. Jag dricker snabbt upp första halvan av den nya flaskan efter depåstoppet och redan efter 5 minuter känner jag en påtaglig game on känsla igen. Starkare ben lättare andning och en mentalt ökad vilja att vara i detta episka kraftprov. Min puls går ned något och jag är med och snurrar i den allt kortare rotationen nu nästan hela tiden. Får en härlig känsla vid 15 mil. Nu et är min halva kvar intalar jag mig. Här har jag aldrig fallerat, alltid levererat tidigare snabbcyklingar runt Vättern. Men det är klart dessa har skett med farter runt 42-43. Nu har vi drygt 47 snitt halvvägs efter några långsammare mil på banan ackompanjerad av en lite ökande nordostlig motvind. För att slå rekordet måster vi hålla ca 45 fart hela vägen hem. Efter den starten och inte ens halva laget kvar, värmen och ännu värre än "trög vind" upp hela västsidan börjar jag förstå att det här kan bli övermäktigt men jag ska banne mig vara med hela vägen hem och vi ska göra vad vi kan för att sätta en bra tid.
Milen rullar på och givet förutsättningarna håller vi ändå väldigt hög fart långa stunder, men det kostar och ofta blir rotationen ner mot 8-10 man innan tempot självregleras automatiskt så några till kan komma med igen för att sedan efter en stund vara nere på 8-10 man igen. Så där håller det på. Jag är med i rotationen nästan hela tiden och känner mig ganska bra men det tar stenhårt att gå upp i spets i motvind i en så kort rotation så några gånger får jag gå ner och "vila". Men där får jag som tur är snabb återhämtning så räcker med någon minut några gånger för att sedan gå med igen.
Några till faller av och när vi når andra depåstoppet efter 20 mil är vi nog bara 13-14 st kvar. En av våra grymma teamkillar springer runt med iskalla Coca Cola flaskor och jag tar snabbt emot en och föröker halsa så mycket jag kan med begränsad framgång innan det bubblar över i näsa och mun. (Det är ett väldigt bra stresstest att se hur man reagerar i en depå med 60 sek stopp när man ska byta flaskor, dricka cola hinna äta en bulle eller banan o kanske kissa lite med darriga händer efter dryga 4 timmar cykling på 85% av maxpuls. Kan säga att avslappnad är inte det första ord som kommer upp för mig:-) Jag vill också passa på att rikta det största tack till Anders Johansson och Oluf Skoogh för ett sånt toppenarr + förstås till Ola Serneke som gör det möjligt, supertack för hela upplägget. Klinisk precision och uppstyrning i depåerna bil som åkte runt med tidsangivelser och support mm. Imponerande.
Vi är ute på vägen och rullar igång igen. 10 mil bara knappa 2,5 timmar kvar. Nej du skojar.., men vi gör det ändå med bra tempo och det är ju en helt grymt hälig känsla att ligga där och snurra med svenska mästare och absoluta toppcyklister. Vi pratar inte så mycket, lite peppande men känslan är att de flesta behöver spara sin energi och koncentrera sig på uppgiften. Jag är hårt fokuserad på position, hålla rätt dvs minimalt avstånd till hjulen framför i rotationerna. Hitta så mycket lä det går. Men det finns stunder jag bara njuter av farten och hela situationen jag befinner mig i. Helt galet egentligen vad gör jag här? En 52 åring som började cykla vid 43 tillsammans med flera svenska mästare och några av Sveriges bästa landsvägscyklister i en mindre grupp av 10-11 med 7 mil kvar till en av de snabbaste tiderna någonsin runt Vättern. Låt det nu hålla hela vägen hem tänker jag i en symbolisk vädjan till gudarna.
Ute på den lite större vägen till Motala med ca 4 mil kvar.Mindre än 1 timme kvar. Jag börjar på ett märkligt sätt känna mig starkare.Vet inte om det är någon konstig prägling av just erfarenheter från Vättern alla tidigare år. Samtliga gånger med snabbgrupper 6 år har jag haft fantastisk känsla i kroppen sista timmen med känslan av att kunna cykla ännu fortare ännu lite längre. Blir upprymd av känslan. Vet inte vad det beror på? Kanske är det längtan till den kalla lättölen i Stadsparken som jag alltid brukar börja känna här? Eller också är det min evighetsgen, genen som gör att man kan hålla på hur länge som helst utan mattning (som min klubbkompis Stefan Kuhl sagt jag har och borde forskas på:-) som har slagits på. Hur som helst det är en underbar känsla och när jag ser min kompis Klas komma med bilen utanför oss och filma vår rotation /se filmen) gör jag tummen upp. Kul att kunna visa honom att jag hänger med och kul att känna support.
Sista 2-3 milen upphör rotationen och det blir spontana förningar av de som har lust och ork. Jag är där mycket i spets och njuter av att växeldra i ganska långa förningar. Sedan en ganska lång stund är rekordmöjligheten borta och jag vet att vi är på väg mot en tid som visserligen bara är några minuter över rekordet men ändå helt klart passerad. 3-4 minuter kör man inte in på 3-5 man sista 45 minuter. Men ändå härligt peppande cykelåkning på de två små looparna strax innan mål. Vi kör om ganska många tidigt startande och det går i de allra flesta fall mycket smidigt. Med 15 km kvar har det börjat rycka lite i höger insida lår. Nej lägg av ska jag få kramp nu? Har jag aldrig fått på en cykelsadel förut. Blir instinktivt lite rädd och bara någon minut senare hugger det till med kramp. Nej du skojar med mig? Det låser sig i låret och jag slutar trampa. Försöker spänna benet och växelvis slappna av. Trampar igen det hugger lite till men till stor lättnad släpper det fort igen och jag känner att nu ska det väl ta mig tusan kunna gå hela vägen hem. Lätt euforisk med en knuten mental näve tar jag en lång förning. Vi är nu 10 kvar i gruppen och den sista 5:an på motorvägen in mot Motala går med hemlängtan i 45 fart. Upp i rondellerna sista km innan mål. Koncentration och försiktig nu i sista svängarna så inget händer där. Vi rullar ner mot målbågen och Stadsparken, svänger vänster och där står det här tas din tid. En lite symbolisk farthöjning sista 50 m och blipp vi är i mål. YES we fu.... did it. 6.35 på min Garmin och sen 2 min autostop blir 6.37 med 45 kmh snittfart. 45 i 30 mil prova att titta på hasithetsmätaren nästa gång du når 45 på platt eller nerför och föreställ dig 30 mil i den farten?
Men vadå ni klarade ju inte rekordet kanske du tänker? Nej vi missade rekordet med 4 minuter. Gör om gör rätt nästa år? Nu kan jag ju iofs bara tala för mig själv men jag tror att de flesta av oss 10 som kom i mål därändå kände sig som segrare. Det var en oerhört tuff dag i sadeln. Förutsättningarna som åskådare var helt optimal men som cyklist så tar värmen hårt på många och vinden var en klar bit från fördelaktig. Team Serneke drabbades också av några mycket namnkunniga återbud i sista stund av både Tobias Ludvigsson och Alexander Wetterhall. Kanke hade det gått med dem? Kanske ja till och med troligen körde vi lite för fort ner till Jönköping. Hade fler varit med efter första depåstopp och gruppen som helhet varit större och mindre sliten hade kanske kanske rekordet varit inom räckhåll? Men den farten som krävdes på västsidan i lite tilltagande motvind hade nog varit bra tuff ändå. Man kan spekulera hur mycket som helst. Nu blev det som det blev vilket det ju brukar bli:-). Tror vår tid är andra genom tiderna slaget av 8 man 2015. Inte så många 50 + före i listan heller:-) Ett 40 man starkt lag från Norge hade också rekordambitioner Team Kjekkas. De körde på 6.51 14 min efter oss tycker jag sätter vår prestation i rätt kontext. Andra snabba lag Team Mustach Bianchi 6.54 och sedan ytterligare något SUB 7 lag på 6.58.
För mig personligen så är det betydligt mer än en seger. Jag tycker det är den bästa insats jag gjort på en cykel. Jag är oerhört glad att jag fick chansen att som ålderman vara med i den här gruppen. Ännu gladare att vara en av 10 som går i mål i första gruppen och gladast är jag, ja t om stolt att jag kunde bidra så pass mycket hela vägen. Belastningen var extrem jag har 144 i snittpuls vilket är 85% av max i 6.37. Jag är otroligt glad att kunna uppbåda den mentala kraft det krävdes att gå så hårt så länge. Kraftdata är 220 w / 250 np (vikt 71 kg). Snittkraften är något lägre än vad jag hade gissat för att cykla så här fort men belastningen är väldigt ojämn. Tittar jag på Strava kraftzoner så ser jag att en väldigt stor del av loppet hamnar i "Active Recovery" (kändes inte alltid så där lagom recovery kan jag meddela:-) med 2.5 timme mellan 0-187 watt man rullar ju väldigt långa stunder utan att trampa i en grupp, nedför på rulle i lä etc. 1 timme 13 minuter i zon 2 187-255 w. 1 timme i zon 3 255-306 w. Den riktigt hårda belastningen är 45 min i zon 4 306-357 watt 31,5 min i zon 5 357-408 watt och 27 min i zon 6 anaerobic 408-510 w slutligen zon 7 neuromuscular 7 min a >510 w. Ja det tar lite ojämnt om man säger så..
Underbar känsla i mål tillsammans jag blev också intervjudad av Vätternrundan TV precis efter målgång och lättölen ja den var lika underbar som vanligt 2 st snabba lite potatissallad och kyckling innan jag efter en stund linkade svårt haltande upp till bilen med väska och cykel. Kunde knappt gå på kvällen innan hade jag slagit vänster lilltå i en parasollfot så jag trodde den gick av först. Har nog fått en spricka i den. Kändes rejält delar av loppet men jag försökte tänka på devisen "smärta är bara svaghet som lämnar kroppen" och så kändes det snart bättre igen. Man blir vad man tänker kom ihåg det och som jag brukar säga. Allt går och går det inte så går det ändå. Its never too late!
Jag började cykla runt 2010 2012 började jag tävla och ställde då frågan till mig själv: Hur bra kan jag bli på cykel? Sedan dess har jag försökt att ta reda på det. Det har varit en otrolig resa på alla plan i både med och motgångar. Jag har råkat ut för tre väldigt allvarliga olyckor och brutit en försvarlig andel ben i kroppen. Men viljan att komma tillbaka och prestera på en ny högre nivå har alltid funnits där i bakhuvudet. Tro på mig själv tro på förmåga och kapacitet istället för på begränsningar och jante tror jag är några av orsakerna att jag idag som 52 åring fortfarande inte verkar ha hittat svaret på frågan hur bra kan jag bli?
The last standing ten
The starting 40
Lättöl nr 2 i parken
Med ca 4 mil kvar
Här en video från en kollega som bor vackert nere vid Vida Vättern efter ca 6,5 mil man kan se att vi är bara ca 20 kvar redan där.
Namn på de snabbaste VR 2019
Strava kraftzoner
Träffade min grymme teammate i Cellexir Cycling Stefan Hulken Ljungberg som tog sitt SUB 7 nu med fina 6.54 i en annan snabbgrupp när jag skulle åka till vänner, middag och övernattning i Mjölby efter. En härlig känsla nedcabbat i den ljumma kvällsolen med ett par glas Chanpagne och en lysande middag som väntade.
↧
Gäst hos Bättre med åren & rekordsnabb midsommarcykling
Fortfarande nästan lite hög efter urladdningen på Vätternrundan i lördags. En otrolig ynnest och tillfredsställelse att få lyckas så bra. Även om det förstås hade varit kronan på verket om vi varit 5 min snabbare och lyckats ta rekordet. Men bra tänker jag att ha mål nästa år😉.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1--ot-QbPtgDCvckgAT2FBfokWExWHlBw]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=13sn6jWypxMQ6AUwUJRdtyrfwXuSamTfx]()
Häromdagen kom ett nytt podavsnitt från Bättre med åren (eftet VR kanske man kvalar in någorlunda på temat:-) med Stefan Wendt. Han gästade mig för ett par veckor sedan på vårt kontor på Kungsgatan och vi hade ett väldigt trevligt samtal om cykel, träning, åldrande, inställning och mycket annat. Kul om du vill lyssna😃
Ute på vårt kära Smidö nu för midsommarfirande med storfamiljen. Solen skiner och snart ska vi prova SUP brädan jag köpte förra veckan efter att Vera som provat på skolresa sagt det var så kul. Härligt! En annan härlig grej var utcyklingen igår kväll. Soligt o vackert med omväg över Sälna och Sigtuna fick jag ett fantastiskt fint pass med lite superkompensation från Vättern tror jag . Faartrekordsiffror trots reserver kvar och lägre puls 141 (83% av max ) än vad jag hade runt hela Vättern med 144 slag snitt. Så nu vet ni hur ni ska formtoppa. Kör Vättern på 6.37 och vila ett par dagar. Hur svårt kan det va😉
Glad midsommar!
↧
Imorgon Linje VSM Båstad
Bilen nytvättadd och packad med cykeln på för färd till SM. Åker och hämtar min lagkamrat Stefan Kuhl snart för en lång biltur ner till Båstad där VSM går i år igen (på samma bana som förra året) med den extrem branta Tarravägen och någon km klättring med ända upp till 18% lutning, galet brant. Jag bröt löppet förra året efter ett varv. Det spöregnade och blåste småspik på Hallandsåsen och jag var klen i psyket den dagen, riskavert helt enkelt efter mina olyckor och var nte sugen på nerförskörning i 70 kmh i klunga i spöregn. I år känns det klart bättre. Både mentalt när jag cyklat och tiden har mer och mer läkt rädslan från olyckorna sen är väderprognosen toppen nu med sol imorgon så jag ser fram mot ett kul lopp. Kommer förstås bli vansinnigt tufft med 5-6 ggr eller vad det är vi kör upp för backen och det kanske inte är mitt bästa vapen men formen är på topp och jag ska försöka få ut det jag har i alla fall.Grymt tuff startfält i H 50 nu för tiden så det blir stentufft om topplaceringarna. Tycker att det är lite synd att vi kör så pass kort 7-8 mil eller vad det är, men det är vad det är.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1hoqbjLXKOTjdvzxUNV6-DNMf-C8Geqyx]()
Hoppas få ut ett bra lopp nu det sista inför en lång semester med familjen. På måndag åker vi på en roadtrip ett par veckor med hela familjen från San Fransisco till San Diego med ett antal övernattningar längs kustvägen som alla säger är så vacker. Det kommer bli grymt om än säkert med lite cykelabstinens .. Men först SM. Nu kör vi!
Båstad next
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1AQGtvOKRnhL_o-y4I0nxvd9JZlORN_BL]()
Hade bytt till en 11-28 kasett hos vår partner Jarla Cykel förra veckan för klättringens skull, men killarna i laget dissade det och sa att 32 kasett är bättre då många varv uppför extrembranten bryter ner så hårt så bättre att kunna gå på riktigt lätt växel om behov finns. Stefan Ljungberg hade en 11-32 hemma så han var snäll och bytte åt mig i förrgår (jag är ju inte direkt någon chiefmechanic om man utrycker sig milt:-). Så nu kan jag spinna på hög kadens om jag vill uppför backen. Vi cyklar in den ett varv ikväll för att se hur det känns.
11-32 Ett vinnande koncept?
↧
↧
RR VSM Linje H 50 Båstad
Sällan om aldrig känt mig så konfident och laddad inför ett race. Min klubbkompis och resekamrat Stefan Kuhl (H55 som vi samkörde loppet med) hade haft en mycket trevlig torsdag med resa ner till ett Båstad i finaste sommarskrud. Vi hade cyklat in banan ett varv, det kändes mycket bra i kroppen uppför den fruktade Tarravägen 2,4 km stigning med en extrem brant del på 900 meter med snitt 11% och max 18% upp på Hallandsåsen. Den skulle vi köra 5 ggr i ett 15 km varv på fredagen. Jag konstaterade snabbt att det var ett mycket gott råd jag lyssnat till från mina klubbkompisar att sätta på en 11-32 klinga bak för det brantaste partiet. Nu kunde man sitta ner och köra ganska hög kadens även där och det skulle kunna vara guld värt de sista varven. Vi tränade på den luriga, svåra ja kanske lite på gränsen för amatörcyklister 90 graders svängen precis efter en brant nerförskörning ner från åsen i slutet av varvet innan man kommer in i Båstad igen. Stefan som är fena på utförsåkning visade bromspunkterna och linjevalet. Det kändes bra att testat den några gånger även om vi inte åkte tävlingsfart.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1c80PQeAUfVmRIv6Z7Fa7eGoQ8JAdW2M7]()
Allt är rätt på racedagen. Jag sov sällsynt bra (Stefan inget snarkande tyst som en mussla - I love you man:-). God tid för lång frukost och en promenad i solen. Vi startade inte förr än kl 12.10. Vi kommer till banan en halvtimme innan H 40/45 går i mål. Vi hör av speakern att vår Richard Lööw är med i den 3 manna grupp som ska göra upp om medaljerna. Härligt! Richard har satsat så stenhårt på det här loppet hela säsongen på alla plan och nu såg det ut att ge resultat. Det blir spurt och han är stark där. Han lyckas leverera precis den 5-1 som målet var med en galet stark spurt och tar hem sitt och vår nya klubb Cellexir Cycling första SM guld. Så fantastiskt roligt. Jag skriker rakt ut YES!Vilken kung du är Richard! Utöver Richard fantastiska seger kör Fredrik Wikström urstarkt kommer 6:a och är i soloutbrytning 2 långa varv.
Härlig stämning nu ska vi resterande CCC crew Näslund Kuhl Bohr också leverera. Målet är solklart 3 medaljer. Näslund och jag i H 50 och Kuhl i H 55. Starten går med Masterstart uppför hela backen första varvet. Det innebär återhållsam fart och alla ska vara med innan det ca 50 man stora fältet släpps fritt. Det är ändå svettigt uppför första gången i värmen. Den backen går inte att cykla upp utan ansträngning oavsett fart så brant är det. Men det känns toppen i kroppen och jag lägger mig i mitten av klungan och tänker att jag ska bara åka snålt till vi kommer in i backen andra gången då lär de starka sätta fart tämligen omgående och då gäller det att vara med. I H 50 / 55 klungan finns ett helt gäng mycket starka backåkare som förra året körde upp för backen snabbast av alla klasser och det skulle säkert inte gå långsammare i år. Fantastisk miljö däruppe på åsen när vi cyklar över fälten med den finaste utsikt i strålande sol, lite blåsigt men det mesta på topp och det går mycket lugnt där uppe på Åsen första varvet. I den branta utförslöpan på vägen ned som vi tränat på dagen innan hamnar jag ganska långt bak i den stora klungan och det bromsas betydligt mer än vad jag trott framför så det blir en lucka ut ur kurvan som jag inte hade tänkte mig. Blir lite stressad och känner att jag måste ifatt och vara med i täten när vi går in i backen andra varvet om ett par kilometer. Det tar en knapp minut på hög kraft för att gå ikapp men jag känner att idag är jag riktigt stark och återhämtar mig fort när jag anslutit till främre hälften. Vi kör in i backen andra varvet och jag är ungefär där jag vill vara runt 10 plats. Förra årets segrare Jonas Tell sätter direkt en stenhård fart. Ner med huvudet kämpa hitta ett jämt tryck. Wattmätaren på tokhöga siffror vad är han gjor av den där Tell? Tänker jag. Jag följer nära vi är en 5-7 stycken men känner och förstår att det kommer vara tomt bakom nu efter några minuter med stenhård belastning. Pulsen upp på dryga 90% men jag har riktigt bra ben och känner att den här farten klarar jag några gånger till men hoppas att de som är med ska visa sig lite mänskliga om några varv. Jag kör uppför branten på 3.46 med höga 439 watt effekt 6 w/ kg. Det är tillsammans med H 30 ett varv den snabbaste klättringen igår av alla klasser.![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1WDMF-OAO-Wr-Y4zcrc803RleBczpwb7O]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1zN_Iw5TF03EwLogDlQ8c6Co8zXmC4eci]()
En hel del tilltufsat där kläder, psyke och kropp![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1eoYIQI1Rxm5f6edDoMDD06ucl4I0nl1L]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1K_Pb4rA76ICnpVC3Kai-L8rV2FtOBFY9]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1_-M_RQiu7EwsrH0spUtipFmYPOibSbfn]()
Lite mörbultad idag men jag känner att läkeprocessen är i full gång och det är ju mitt mastergame. Så ser nu fram mot en toppensemester med alla mina tjejer längs Highway nr 1 med stopp i SFC Monterrey Santa Barbara Santa Monica LA San Diego mm. Kommer bli rekordlång vila från cykel nu drygt 2 veckor men gissar att suget kommer vara desto större när vi kommer tillbaka.
Det här blev verkligen inte som jag tänkt mig. Efter en lång period nu ända sedan förra kraschen våren 16 har det gått som på räls. Men som min mamma sa idag det är som något alltid måste hända dig om det gått bra en längre tid? Ja kanske är det så, det saknas sannerligen inte dramatiska händelser i mitt liv. Vi talade mycket om det på vägen hem igår Stefan och jag om att våga. Våga satsa vare sig det är på sport eller i affärsliv. Jag har gjort det ett antal gånger utan skyddsbarriärer i båda sektorerna. Ibland har det gått fantastiskt ibland mindre bra men jag gör det och thats who i am. Jag verkar ha fler än nio liv tur jag inte är en katt då vore det slut för länge sen.. http://jblifecycling.blogspot.com/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html
Stefan ändå glad åt hemfärd i bästa cabvädeer😃![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1dk8GD3L2LxMS3IRP8tN_gPeOwjkGChp5]()
Nu gäller det att lära av det här. Efter olyckorna 15-16 blev jag rädd och spänd utför, nu sista året har det känts betydligt bättre. Nu efter den här smällen gäller det att lära sig av erfarenheterna. Stefan och jag talade om det på vägen hem och han är mästare på gamet snabb men framförallt säker utförskörning han ska lära mig det nu i privatskola:-) You live and you learn! Kör hårt men försiktigt. Asfalten är hård men det är vi med:-)
Allt är rätt på racedagen. Jag sov sällsynt bra (Stefan inget snarkande tyst som en mussla - I love you man:-). God tid för lång frukost och en promenad i solen. Vi startade inte förr än kl 12.10. Vi kommer till banan en halvtimme innan H 40/45 går i mål. Vi hör av speakern att vår Richard Lööw är med i den 3 manna grupp som ska göra upp om medaljerna. Härligt! Richard har satsat så stenhårt på det här loppet hela säsongen på alla plan och nu såg det ut att ge resultat. Det blir spurt och han är stark där. Han lyckas leverera precis den 5-1 som målet var med en galet stark spurt och tar hem sitt och vår nya klubb Cellexir Cycling första SM guld. Så fantastiskt roligt. Jag skriker rakt ut YES!Vilken kung du är Richard! Utöver Richard fantastiska seger kör Fredrik Wikström urstarkt kommer 6:a och är i soloutbrytning 2 långa varv.
Härlig stämning nu ska vi resterande CCC crew Näslund Kuhl Bohr också leverera. Målet är solklart 3 medaljer. Näslund och jag i H 50 och Kuhl i H 55. Starten går med Masterstart uppför hela backen första varvet. Det innebär återhållsam fart och alla ska vara med innan det ca 50 man stora fältet släpps fritt. Det är ändå svettigt uppför första gången i värmen. Den backen går inte att cykla upp utan ansträngning oavsett fart så brant är det. Men det känns toppen i kroppen och jag lägger mig i mitten av klungan och tänker att jag ska bara åka snålt till vi kommer in i backen andra gången då lär de starka sätta fart tämligen omgående och då gäller det att vara med. I H 50 / 55 klungan finns ett helt gäng mycket starka backåkare som förra året körde upp för backen snabbast av alla klasser och det skulle säkert inte gå långsammare i år. Fantastisk miljö däruppe på åsen när vi cyklar över fälten med den finaste utsikt i strålande sol, lite blåsigt men det mesta på topp och det går mycket lugnt där uppe på Åsen första varvet. I den branta utförslöpan på vägen ned som vi tränat på dagen innan hamnar jag ganska långt bak i den stora klungan och det bromsas betydligt mer än vad jag trott framför så det blir en lucka ut ur kurvan som jag inte hade tänkte mig. Blir lite stressad och känner att jag måste ifatt och vara med i täten när vi går in i backen andra varvet om ett par kilometer. Det tar en knapp minut på hög kraft för att gå ikapp men jag känner att idag är jag riktigt stark och återhämtar mig fort när jag anslutit till främre hälften. Vi kör in i backen andra varvet och jag är ungefär där jag vill vara runt 10 plats. Förra årets segrare Jonas Tell sätter direkt en stenhård fart. Ner med huvudet kämpa hitta ett jämt tryck. Wattmätaren på tokhöga siffror vad är han gjor av den där Tell? Tänker jag. Jag följer nära vi är en 5-7 stycken men känner och förstår att det kommer vara tomt bakom nu efter några minuter med stenhård belastning. Pulsen upp på dryga 90% men jag har riktigt bra ben och känner att den här farten klarar jag några gånger till men hoppas att de som är med ska visa sig lite mänskliga om några varv. Jag kör uppför branten på 3.46 med höga 439 watt effekt 6 w/ kg. Det är tillsammans med H 30 ett varv den snabbaste klättringen igår av alla klasser.
Det är de väntade namnen Niclas Näslund är glädjande där förrra årets pall med Tell, Gartman & Schäffer. Gabriel Nyström CK Sundet.Från H 55 är Thomas Nyberg och Roger Claesson också som väntat med. Tyvärr ser jag inte Stefan Kuhl men till min stora glädje är han helt plötsligt där med i gruppen när vi nått hela vägen upp och har lyckats sega sig ikapp på det flackare partiet efter att släppt 50-75 meter i branten. Wow vad grymt. Nu är vi 3 Cellexir i en mindre grupp och har en fördel mot de andra om vi kan spela korten bra och köra smart ihop.
Vi får igång ett ganska bra samarbete. Jag fattar direkt att det är klart. Det finns inte en chans för de andra att komma ifatt den här gruppen. Känner mig nästa löjligt bra uppe på åsen blixtsnabb återhämtning och en känsla att jag kan cykla hur fort som helst i grupp, stärkt av Vätternrundan på 6.37 med 45 snitt. Idag är det min dag och jag kommer sälja mig mycket dyrt. Vi kommer ner i U svängen vid Västra Karup där jag kommer i spets vid langningszonen står Fredrik och Anna Wikström och hejar och när vi kommer hela Cellexir gänget känns det toppen och langning får planerat vänta tills nästa varv. Upp igen med stark känsla och sen ett härligt fart parti förbi Båstad Golfklubb. Sen börjar nedförslöpan mot Båstad och jag tänker att den här gången får jag inte hamna efter ner mot kurvan och ur så det inte blir en ny bryggning trampar på lite extra och får lite hög fart strax innan svängen där vi tränat dagen innan. Jag bromsar hårt men det tar dåligt jag trycker ännu hårdare men farten vill liksom inte komma ner lika mycket som de andra får ner sin fart. Helvete vad håller på att hända? Gravitation är stark i lutningen farten för hög och min bromsverkan är för dålig. Jag passerar någon men nu kommer svängen. Stefan Kuhl är nu precis framför tyvärr på vänster sida om mig, hade jag varit till vänster hade jag kunnat köra rakt fram i svängen och vända om tillbaka när jag fått ner farten tillräckligt men nu kör jag ofrånkomligt på honom bakifrån när han svänger och jag kan inte ta kurvan i den farten. Jag kraschar Stefan ramlar mirakulöst inte men blir stoppad in till trottoaren med en balansakt av troligen sällan skådat slag (jag låg upp och ned i luften då och hade lite svårt att se..). hans kedja ramlar av. Han får inte på den i tillräcklig tid för att kunna ta sig tillbaka till gruppen och vips hade jag inte bara förstört min egen dag utan även större delen av hans. Oerhört tråkigt och deprimerande ledsamt. Stefan fortsatte sedan snyggt solo men missade tyvärr spurten om bronset och slutade 4:a. Själv krashade jag omkull hårt skrapade upp höft, och armåge illa med ett stort jack i armbågen som blödde ymnigt. Huvud och hjälm i gatan men som tur var löst utan påverkan. Cykeln klarade sig mirakulöst med bara vänster bromshandtag som var kraftigt snedställt. Men jag var snabbt uppe på cykeln igen och mitt i all frustration och ångest kände jag mig ändå tacksam över att inget verkade vara brutet. Vi skall åka på familjesemester med roadtrip ett par veckor San Francisco - San Diego på måndag. Kan ju säga att det potentiella telefonsamtalet till Kajsa från ett närliggande sjukhus med brutna ben och säga att min semester är inställd hade varit en bra bit från stimulerande att ringa:-(
Funderade på om det skulle gå att fortsätta ändå. Kände mig fortfarande topp i benen och nu med all adrenalin kanske jag och Stefan skulle kunna ansluta igen. De var bara en knapp minut framför? Men när blodet flöt ymnigt nerför armen ner på hanskar och styre och handtaget såg ut som det gjorde tillsammans med värk i armen så insåg jag att slaget är förlorat jag cyklade med Stefan en kilometer mot målområdet men stannade där vid målet med en av de värsta känslorna av besvikenhet, förstörtning och klantighet jag upplevt på mycket länge. Det här var ju min dag. Jag var så oerhört sugen på att få ut allt jag hade idag och jag har nog aldrig känt mig bättre. Så sumpar jag inte bara mitt eget lopp utan även för Stefan. Förbannade klantarschle. Nu är Stefan den noblaste och godaste vän man kan tänka sig och gav bara tröstande ord efteråt helt utan perspektivet som många kanske hade känt att han själv blev påverkad av min oförmåga att få ned farten tillräckligt. Och vad gäller ev missade medaljer så bekom det inte Stefan så mycket. Han har också ett helt gäng guld från tidigare mästerskap från både H 40 / 50 / 55 tidigare år så ett brons mer eller mindre gör ingen större skillnad tyckte han. Men ändå hur kunde det bli så här? Ja jag har inte alla svaren men troligen en kombo av att när vi tränat där dagen innan i lite lägre fart så bromsade jag senare och nu lite hetare i högre fart så överskattade jag min lite för dåliga bromsverkan på min cykel. Kör inte så ofta på de tubhjulen 50 mm när jag tränar och har originalbeläggen i kork kvar så det finns helt klart lite att önska i ökad bromskraft i kombon med de hjulen. Men i eftertankens kranka blekhet skulle jag förstås kört mycket saktare mot slutet av nerförsbacken vi var ju en stabil grupp och det var långt kvar av loppet fanns ingen anledning att gå på där för mig, att jag kom efter där på första varvet spelade nog också en roll för summan av omständligheter som ledde till det katastrofala utfallet.
Jaha det bidde inget guld eller medalj, det bidde ingenting. Tyvärr inte heller för Niclas Näslund som likt Stefan också slutade 4:aa han drog sin vana trogen hårt sista varvet men sista 100 meter smet samma trio som tog medaljerna förra året om, nu med Matti Schäffer först som vinnare. Åhh att ha få varit med om det sista varvet. Det hade jag givit mycket för. H 55 vinner urstarke snyggt Roger Claesson snyggt efter att ha gjort en soloattack på åsen med några km kvar. Han är någrameter före H 50 killarna imål. Its never too late!
Jag blev professionellt omplåstrad av en gullig sjuksyrra vid målplatsen. Hon tyckte det kantboll på att sy ett par stygn i armbågen men jag hade inte större lust att åka till någon akut och vänta några timmar till efter loppet. Framförallt för Stefans skull då vi ville hem. Och jag har ju några värre ärr än det där om man säger så på kroppen så hon tejpade ihop det någorlunda. Det såg ganska oskönt ut med nytt blod som började droppa då och då under den annars efter omständligheterna trevliga resean hem. Lite oroad för såret men när Kajsa tvätttat rent och lagt på ny tejp och bandage så kändes det bättre sent igår kväll. 2 glas rött hjälpte också till:-)
Vi får igång ett ganska bra samarbete. Jag fattar direkt att det är klart. Det finns inte en chans för de andra att komma ifatt den här gruppen. Känner mig nästa löjligt bra uppe på åsen blixtsnabb återhämtning och en känsla att jag kan cykla hur fort som helst i grupp, stärkt av Vätternrundan på 6.37 med 45 snitt. Idag är det min dag och jag kommer sälja mig mycket dyrt. Vi kommer ner i U svängen vid Västra Karup där jag kommer i spets vid langningszonen står Fredrik och Anna Wikström och hejar och när vi kommer hela Cellexir gänget känns det toppen och langning får planerat vänta tills nästa varv. Upp igen med stark känsla och sen ett härligt fart parti förbi Båstad Golfklubb. Sen börjar nedförslöpan mot Båstad och jag tänker att den här gången får jag inte hamna efter ner mot kurvan och ur så det inte blir en ny bryggning trampar på lite extra och får lite hög fart strax innan svängen där vi tränat dagen innan. Jag bromsar hårt men det tar dåligt jag trycker ännu hårdare men farten vill liksom inte komma ner lika mycket som de andra får ner sin fart. Helvete vad håller på att hända? Gravitation är stark i lutningen farten för hög och min bromsverkan är för dålig. Jag passerar någon men nu kommer svängen. Stefan Kuhl är nu precis framför tyvärr på vänster sida om mig, hade jag varit till vänster hade jag kunnat köra rakt fram i svängen och vända om tillbaka när jag fått ner farten tillräckligt men nu kör jag ofrånkomligt på honom bakifrån när han svänger och jag kan inte ta kurvan i den farten. Jag kraschar Stefan ramlar mirakulöst inte men blir stoppad in till trottoaren med en balansakt av troligen sällan skådat slag (jag låg upp och ned i luften då och hade lite svårt att se..). hans kedja ramlar av. Han får inte på den i tillräcklig tid för att kunna ta sig tillbaka till gruppen och vips hade jag inte bara förstört min egen dag utan även större delen av hans. Oerhört tråkigt och deprimerande ledsamt. Stefan fortsatte sedan snyggt solo men missade tyvärr spurten om bronset och slutade 4:a. Själv krashade jag omkull hårt skrapade upp höft, och armåge illa med ett stort jack i armbågen som blödde ymnigt. Huvud och hjälm i gatan men som tur var löst utan påverkan. Cykeln klarade sig mirakulöst med bara vänster bromshandtag som var kraftigt snedställt. Men jag var snabbt uppe på cykeln igen och mitt i all frustration och ångest kände jag mig ändå tacksam över att inget verkade vara brutet. Vi skall åka på familjesemester med roadtrip ett par veckor San Francisco - San Diego på måndag. Kan ju säga att det potentiella telefonsamtalet till Kajsa från ett närliggande sjukhus med brutna ben och säga att min semester är inställd hade varit en bra bit från stimulerande att ringa:-(
Funderade på om det skulle gå att fortsätta ändå. Kände mig fortfarande topp i benen och nu med all adrenalin kanske jag och Stefan skulle kunna ansluta igen. De var bara en knapp minut framför? Men när blodet flöt ymnigt nerför armen ner på hanskar och styre och handtaget såg ut som det gjorde tillsammans med värk i armen så insåg jag att slaget är förlorat jag cyklade med Stefan en kilometer mot målområdet men stannade där vid målet med en av de värsta känslorna av besvikenhet, förstörtning och klantighet jag upplevt på mycket länge. Det här var ju min dag. Jag var så oerhört sugen på att få ut allt jag hade idag och jag har nog aldrig känt mig bättre. Så sumpar jag inte bara mitt eget lopp utan även för Stefan. Förbannade klantarschle. Nu är Stefan den noblaste och godaste vän man kan tänka sig och gav bara tröstande ord efteråt helt utan perspektivet som många kanske hade känt att han själv blev påverkad av min oförmåga att få ned farten tillräckligt. Och vad gäller ev missade medaljer så bekom det inte Stefan så mycket. Han har också ett helt gäng guld från tidigare mästerskap från både H 40 / 50 / 55 tidigare år så ett brons mer eller mindre gör ingen större skillnad tyckte han. Men ändå hur kunde det bli så här? Ja jag har inte alla svaren men troligen en kombo av att när vi tränat där dagen innan i lite lägre fart så bromsade jag senare och nu lite hetare i högre fart så överskattade jag min lite för dåliga bromsverkan på min cykel. Kör inte så ofta på de tubhjulen 50 mm när jag tränar och har originalbeläggen i kork kvar så det finns helt klart lite att önska i ökad bromskraft i kombon med de hjulen. Men i eftertankens kranka blekhet skulle jag förstås kört mycket saktare mot slutet av nerförsbacken vi var ju en stabil grupp och det var långt kvar av loppet fanns ingen anledning att gå på där för mig, att jag kom efter där på första varvet spelade nog också en roll för summan av omständligheter som ledde till det katastrofala utfallet.
Jaha det bidde inget guld eller medalj, det bidde ingenting. Tyvärr inte heller för Niclas Näslund som likt Stefan också slutade 4:aa han drog sin vana trogen hårt sista varvet men sista 100 meter smet samma trio som tog medaljerna förra året om, nu med Matti Schäffer först som vinnare. Åhh att ha få varit med om det sista varvet. Det hade jag givit mycket för. H 55 vinner urstarke snyggt Roger Claesson snyggt efter att ha gjort en soloattack på åsen med några km kvar. Han är någrameter före H 50 killarna imål. Its never too late!
Jag blev professionellt omplåstrad av en gullig sjuksyrra vid målplatsen. Hon tyckte det kantboll på att sy ett par stygn i armbågen men jag hade inte större lust att åka till någon akut och vänta några timmar till efter loppet. Framförallt för Stefans skull då vi ville hem. Och jag har ju några värre ärr än det där om man säger så på kroppen så hon tejpade ihop det någorlunda. Det såg ganska oskönt ut med nytt blod som började droppa då och då under den annars efter omständligheterna trevliga resean hem. Lite oroad för såret men när Kajsa tvätttat rent och lagt på ny tejp och bandage så kändes det bättre sent igår kväll. 2 glas rött hjälpte också till:-)
En hel del tilltufsat där kläder, psyke och kropp
Lite mörbultad idag men jag känner att läkeprocessen är i full gång och det är ju mitt mastergame. Så ser nu fram mot en toppensemester med alla mina tjejer längs Highway nr 1 med stopp i SFC Monterrey Santa Barbara Santa Monica LA San Diego mm. Kommer bli rekordlång vila från cykel nu drygt 2 veckor men gissar att suget kommer vara desto större när vi kommer tillbaka.
Det här blev verkligen inte som jag tänkt mig. Efter en lång period nu ända sedan förra kraschen våren 16 har det gått som på räls. Men som min mamma sa idag det är som något alltid måste hända dig om det gått bra en längre tid? Ja kanske är det så, det saknas sannerligen inte dramatiska händelser i mitt liv. Vi talade mycket om det på vägen hem igår Stefan och jag om att våga. Våga satsa vare sig det är på sport eller i affärsliv. Jag har gjort det ett antal gånger utan skyddsbarriärer i båda sektorerna. Ibland har det gått fantastiskt ibland mindre bra men jag gör det och thats who i am. Jag verkar ha fler än nio liv tur jag inte är en katt då vore det slut för länge sen.. http://jblifecycling.blogspot.com/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html
Stefan ändå glad åt hemfärd i bästa cabvädeer😃
↧
Long time no seen - Kalifornien 19 dagar utan cykel och snart NM
Long time no seen. Både här på bloggen och vad gäller cykling. Ja nu har jag iofs fått fyra raka dagar med bra cykelträning, skönt för abstinensen var betydande innan det med 19 dagar utan utecykling. Har bara hänt i samband med mina svåra skador två gånger 2015/2016 sedan jag började cykla. Vi har varit hela familjen i Kalifornien dryga två veckor på en härlig bilsemester längs magiskt vackra kustvägen Highway 1. Start i norra Kalifornien San Francisco med ganska täta stopp hela vägen söderut till San Diego. Santa Cruz - Monterey - Ragged Point - Santa Barbara - LA - San Diego och tillbaka till LA / Santa Monica innan flyg hem i tisdags / onsdags. Så många fantastiska ställen och "nypa sig i armen" vackert att man bara häpnar. Favoriter Big Sur sträckan förstås med den dramatiska klippkusten är ju nära overklig. Som passionerad golfentusiast så var 17 mile drive och de 5 banor i världsklass som ligger där vid Atlantkusten med Pebble Beach som kronjuvel en härlig upplevelse. Vi tog en fika vid klubbhuset och 18 green på banan där US Open avgjordes bara ett par veckor tidigare. Kunde inte undgå att bli lite avis mot Stenson, Koepka och grabbarna som lever det livet.. Och vilka hus inne runt hela vägen på 17 mile drive, helt galet. Kajsa såg en mäklarannons för ett hus där när vi tog en promenad inne i mysiga Carmel (Clint Eastwood har varit borgmästare där). Huset var förstås superfint och låg som en dröm men långt ifrån de värsta inne på området. Det kunde blivit vårt för det facila priset på 14 miljoner USD. Frågor på det? Som svensk när Ingves kört ner kronan med 25-30% de senaste åren mot både dollar och euro är det lätt att känna sig lite fattig på semester i Kalifornien i allmänhet och runt 17 mile drive i synnerhet. Jag får fortsätta och titta med längtande blick på husen Stenson, Koepka och tourproffsen. En kaffe i klubbhuset, en Pebble Beach keps för 40 och en pike för 110 dollar var så nära jag kom denna gång. men en dag skall jag bara spela där. Ett hus på 17 mile drive känns lite mer avlägset men man måste ju få drömma lite..
Cykelsporten känns väldigt närvarande i Kalifornien, man möter och ser cyklister och grupper mest hela tiden och det gjorde ju inte suget mindre att få komma upp på sadeln igen efter den försmädliga vurpan på VSM precis innan vi åkte. Såren läkte skönt nog fort och nu är det NM för masters på Åland om knappa 2 veckor så jag hade bra motovation att varva alla hamburgare och öl med träning. Sprang lite lätt 3-4 gånger med tjejerna längs de vackraste strandpromenader (lätt och lätt? Första gången fick jag stanna efter 3 mycket långsamma kilometer efter lår helt låsta av kramp, cykla Vätternrundan på 6.37 går bra men inte jogga långsamt en kvart snacka om att man blir bra på det man tränar..) men de nästföljande gånger gick snabbt bättre o bättre vi sprang på de vackraste strandpromenader och kustvägar och jag letade upp gym för innecykling 4 gånger under resan för att inte tappa helt. Blev så inspirerad och motiverad när jag tog del av vad mina lagkamrater i Cellexir Cycling ställde till med på U6 (landets enda riktiga etapplopp) där de i hårdaste konkurrens av svenska, danska och norska lag tog storslam i seniorklassen med dubbelseger totalt, likaså i poängtävlingen samt tog hem lagtävlingen. SÅ grymt gjort med en snittålder nära 50 i stenhård nordisk konkurrens mot betydligt yngre cyklister Niclas Näslund (totalseger) Richard Lööw (2:a totalt) Stefan Ljungberg (etappseger och 2:a poängtävling) och Stefan Kuhl & Fredrik Wikström som offrade allt och körde för laget på ett oerhört imponerande sätt. På den första prologen tog vi hela prispallen, helt galet vilken start vi fått med Cellexir Cycling första säsongen. Vilket gäng!
Blev så peppad av grabbarna att jag anmälde mig även till tempoloppet på NM nästkommande helg på Åland hade bara tänkt köra linjeloppet först men dubblerar nu och hoppas kunna få tillbaka den fina form jag hade innan resan nu med hård träning denna vecka och sedan släppa upp lite inför NM 3-4 augusti. Vi kom hem i onsdags kväll och jag brukar inte ha så lätt med jetlag och med 9 timmars skillnad så tog det mer än en vecka innan kroppen hade hamnat i Kalifornisk tid, hoppas det går lite snabbare nu hemma. Ut på tempocykeln direkt torsdag förmiddag. En härlig känsla i benen trots trötthet och jetlag där suget och inspirationen var än starkare krafter. Cyklade 8 mil varav 2 med full gas. Inte oväntat med siffror som lämnade lite att önska och skyhög puls men helt ok ändå efter så länge utan utecykling. På fredagen 10 mil solo lugnare med racer som ändå gick med 34.7 fart trots zon 2 puls med 123 snitt . Lördagen körde jag ett par nya varv runt Fysingen 2 mils bana med tempocykeln nu med sällskap av teammate Torbjörn de Jager. Ett lugnare varv ihop och sedan varsitt maxvarv själva. Gick ut för hårt (hänt förut?) men kämpade hela vägen och med 159 i snittpuls (94% av max) är det i särklass högsta jag haft under en knapp halvtimme på flera år. Den extremhöga pulsen är också en effekt av att jag inte tränat lika mycket som vanligt dessa veckor jag skulle aldrig kunna nå så högt under normala förutsättning men skönt att kunna få ut så pass mycket och kraften blev 327 watt farten 43.9 utan tempooptimering (hjälm skoskydd) så jag var klart nöjd med det givet förutsättningarna. Har lite svårt med tempopositionen att få ned huvudet vågar inte hålla ner det ordentligt för siktens skull men hellre lite långsammare än att köra på något oväntat tänker jag. Toppade upp den insatsen med ett nätt 19 mila pass igår också på tempocykeln. 4 av killarna i Triathlonklubben Terrible Tuesday skulle ut på långpass inför Kalmar Ironman och andra utmaningar och jag tänkte att 19 mil tempo passar säkert perfekt efter maxtömningen dagen innan? Ja man blir lite sjuk i huvudet av det här måste jag medge.. men ska man kunna konkurrera? Och som farbror Barbro en gång myntade "det finns inga genvägar till det perfekta ljudet".
Vi fick en fantastisk dag i sol och vackra vägar upp Almunge Hallstavik och Roslagen Vallentuna tillbaka. Kalle visade en ny otroligt fin väg jag inte kört med att svänga vänster strax innan Rimbo och köra över Riala och sen kurviga småvägar ut till Brollsta GK. Kul även om den lilla vägen aldrig syntes ta slut Lite blåsigt stundtals och man blir ju lite nedmald av både sol & vind men vi höll bra fart med 37.7 snitt över hela rundan 5 timmar där jag o Kalle Eriksson stod för farthållningen. Det kändes oförskämt bra hela vägen med 124 i snittpuls trots mer än 50% av tiden i spets och jag kunde ligga länge runt 300 w i spets utan att knappt nå zon 4 grym känsla. Det kostade dock på efteråt och hela resterande gårdagen hade jag en bra bit till hög energi om man säger så. Kanske inte helt förvånande efter 42 mil på fyra dagar med flera maxinsatser. Nu ska vi ut till landet på Smidö idag för en härlig vecka i utlovade sommarhettan. Mycket cykel & bad någon runda golf på Bro Hof och SUP nere vid bryggan i solnedgången står på programmet. Kalifornien är fantastiskt men landet och finaste svenska sommar är bara <3.
Vackraste lunchstoppet i livet? På väg in i Big Sur![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1L5aHxBkRHGLGvkOWZ7fMReYmDWAxg08s]()
Terrible Tuesday 190 K TT ride Robert, Kalle, Tommy & Mikael
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1foF9hIeQ-uUrD1EA4DXzt8yujTF__dBL]()
Köpte en ny aero lvg hjälm som får högsta betyg efter 3 testrundor Bontrager Ballista. Luftig mycket skön och känns snabb.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1yRik7mFhcvqtPRv6iYhZWgNFiw0RgLQr]()
Absurda yachter i San Diego hamn![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1wsVWaAjzttMtBYxQIBSn8g0SK1oMT7ML]()
Cellexir Cycling U6 winning team
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1SXPFbSOFAJ0SFAw7fO3TVOO-bIBF0G5q]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=138JUbdkWdTFfhwP-DfM1bazB2QPRGSGC]()
Hills of LA med Hollywood skylten där långt borta![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1afhKcI_fo9IfE0DHqAgZSiue4iPpMi37]()
Kajsa hittade en t shirt till mig i Santa Barbara..
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1eqZss5Cs8tg0FsyW_rxTJQSumhHHQida]()
Ett stopp och tur på makalösa Hears Castle![https://drive.google.com/uc?export=view&id=156HgwYGB8xNK8X3UsyD71HjX4MLC8k--]()
Cellexir Cycling tar hela pallen på U6 prolog Stefan Ljungberg vinner någon tiondel för Richard Löös med Niclas Näslund på tredje plats. Starka gubbar!
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1WA8Bdo0UOMSqTC26SLEsyJ_OzrxCVlGM]()
En pärla ett litet motell Ragged Point precis vid slutet av Big Sur vi stannade en natt med den här utsikten.![https://drive.google.com/uc?export=view&id=11tL9WmDJt-ogXRQUV9c21J6Oc0Pqpj0b]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=12YxxxNBqzbkR5u2-dhs4Fq2WmP5e9kVc]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1jLUiw-upf6LSiQWTzcQ1_nldOzZRUYFj]()
På väg från San Francisco till Santa Cruz läskigt värre 1 minut efter kortet upptäcker vi att det en meter till höger om Kajsa är fritt fall 50 meter ner.![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1AeJ_XpN274SMBv-w62rYQitwho53C8h7]()
Fantastiska Yosemite nationalpark![https://drive.google.com/uc?export=view&id=12qONVPfs5cXRdEJht35UP0O2xSifoY6F]()
På väg till lunch i Santa Cruz on the 4 th of July![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1W2cOkDnwsPBpgKivZGGjMHJ31X6oVv2Y]()
Trollska mäktiga Muirwoods i utanför San Francisco med 1000 årigaa Redwood träd SÅ stora
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=182agcRm3ODMLyOTMxoX5MeD3X5ebap7x]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1i9MA7VCVekD3eGtWe_FCr_3E_xd1-t2Z]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1055fJUmJaByqLsWci0ID3e2CAYQf2yrx]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1x19--Zw5cMVm-23M8UuT84vxOVY33fZs]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1UnM6dsEizaPwu-YjKN7Pfkr5gDsLcYhk]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1BBXZ9kJMY_dvHBVasBA11giucIhLeUvR]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1bkJ1o6OW_XMtGwa7vkzqituQIbq8zVtj]()
Cykelsporten känns väldigt närvarande i Kalifornien, man möter och ser cyklister och grupper mest hela tiden och det gjorde ju inte suget mindre att få komma upp på sadeln igen efter den försmädliga vurpan på VSM precis innan vi åkte. Såren läkte skönt nog fort och nu är det NM för masters på Åland om knappa 2 veckor så jag hade bra motovation att varva alla hamburgare och öl med träning. Sprang lite lätt 3-4 gånger med tjejerna längs de vackraste strandpromenader (lätt och lätt? Första gången fick jag stanna efter 3 mycket långsamma kilometer efter lår helt låsta av kramp, cykla Vätternrundan på 6.37 går bra men inte jogga långsamt en kvart snacka om att man blir bra på det man tränar..) men de nästföljande gånger gick snabbt bättre o bättre vi sprang på de vackraste strandpromenader och kustvägar och jag letade upp gym för innecykling 4 gånger under resan för att inte tappa helt. Blev så inspirerad och motiverad när jag tog del av vad mina lagkamrater i Cellexir Cycling ställde till med på U6 (landets enda riktiga etapplopp) där de i hårdaste konkurrens av svenska, danska och norska lag tog storslam i seniorklassen med dubbelseger totalt, likaså i poängtävlingen samt tog hem lagtävlingen. SÅ grymt gjort med en snittålder nära 50 i stenhård nordisk konkurrens mot betydligt yngre cyklister Niclas Näslund (totalseger) Richard Lööw (2:a totalt) Stefan Ljungberg (etappseger och 2:a poängtävling) och Stefan Kuhl & Fredrik Wikström som offrade allt och körde för laget på ett oerhört imponerande sätt. På den första prologen tog vi hela prispallen, helt galet vilken start vi fått med Cellexir Cycling första säsongen. Vilket gäng!
Blev så peppad av grabbarna att jag anmälde mig även till tempoloppet på NM nästkommande helg på Åland hade bara tänkt köra linjeloppet först men dubblerar nu och hoppas kunna få tillbaka den fina form jag hade innan resan nu med hård träning denna vecka och sedan släppa upp lite inför NM 3-4 augusti. Vi kom hem i onsdags kväll och jag brukar inte ha så lätt med jetlag och med 9 timmars skillnad så tog det mer än en vecka innan kroppen hade hamnat i Kalifornisk tid, hoppas det går lite snabbare nu hemma. Ut på tempocykeln direkt torsdag förmiddag. En härlig känsla i benen trots trötthet och jetlag där suget och inspirationen var än starkare krafter. Cyklade 8 mil varav 2 med full gas. Inte oväntat med siffror som lämnade lite att önska och skyhög puls men helt ok ändå efter så länge utan utecykling. På fredagen 10 mil solo lugnare med racer som ändå gick med 34.7 fart trots zon 2 puls med 123 snitt . Lördagen körde jag ett par nya varv runt Fysingen 2 mils bana med tempocykeln nu med sällskap av teammate Torbjörn de Jager. Ett lugnare varv ihop och sedan varsitt maxvarv själva. Gick ut för hårt (hänt förut?) men kämpade hela vägen och med 159 i snittpuls (94% av max) är det i särklass högsta jag haft under en knapp halvtimme på flera år. Den extremhöga pulsen är också en effekt av att jag inte tränat lika mycket som vanligt dessa veckor jag skulle aldrig kunna nå så högt under normala förutsättning men skönt att kunna få ut så pass mycket och kraften blev 327 watt farten 43.9 utan tempooptimering (hjälm skoskydd) så jag var klart nöjd med det givet förutsättningarna. Har lite svårt med tempopositionen att få ned huvudet vågar inte hålla ner det ordentligt för siktens skull men hellre lite långsammare än att köra på något oväntat tänker jag. Toppade upp den insatsen med ett nätt 19 mila pass igår också på tempocykeln. 4 av killarna i Triathlonklubben Terrible Tuesday skulle ut på långpass inför Kalmar Ironman och andra utmaningar och jag tänkte att 19 mil tempo passar säkert perfekt efter maxtömningen dagen innan? Ja man blir lite sjuk i huvudet av det här måste jag medge.. men ska man kunna konkurrera? Och som farbror Barbro en gång myntade "det finns inga genvägar till det perfekta ljudet".
Vi fick en fantastisk dag i sol och vackra vägar upp Almunge Hallstavik och Roslagen Vallentuna tillbaka. Kalle visade en ny otroligt fin väg jag inte kört med att svänga vänster strax innan Rimbo och köra över Riala och sen kurviga småvägar ut till Brollsta GK. Kul även om den lilla vägen aldrig syntes ta slut Lite blåsigt stundtals och man blir ju lite nedmald av både sol & vind men vi höll bra fart med 37.7 snitt över hela rundan 5 timmar där jag o Kalle Eriksson stod för farthållningen. Det kändes oförskämt bra hela vägen med 124 i snittpuls trots mer än 50% av tiden i spets och jag kunde ligga länge runt 300 w i spets utan att knappt nå zon 4 grym känsla. Det kostade dock på efteråt och hela resterande gårdagen hade jag en bra bit till hög energi om man säger så. Kanske inte helt förvånande efter 42 mil på fyra dagar med flera maxinsatser. Nu ska vi ut till landet på Smidö idag för en härlig vecka i utlovade sommarhettan. Mycket cykel & bad någon runda golf på Bro Hof och SUP nere vid bryggan i solnedgången står på programmet. Kalifornien är fantastiskt men landet och finaste svenska sommar är bara <3.
Vackraste lunchstoppet i livet? På väg in i Big Sur
Terrible Tuesday 190 K TT ride Robert, Kalle, Tommy & Mikael
Köpte en ny aero lvg hjälm som får högsta betyg efter 3 testrundor Bontrager Ballista. Luftig mycket skön och känns snabb.
Absurda yachter i San Diego hamn
Cellexir Cycling U6 winning team
Hills of LA med Hollywood skylten där långt borta
Kajsa hittade en t shirt till mig i Santa Barbara..
Ett stopp och tur på makalösa Hears Castle
Cellexir Cycling tar hela pallen på U6 prolog Stefan Ljungberg vinner någon tiondel för Richard Löös med Niclas Näslund på tredje plats. Starka gubbar!
En pärla ett litet motell Ragged Point precis vid slutet av Big Sur vi stannade en natt med den här utsikten.
Pebble Beach I´ll be back!
På väg från San Francisco till Santa Cruz läskigt värre 1 minut efter kortet upptäcker vi att det en meter till höger om Kajsa är fritt fall 50 meter ner.
Fantastiska Yosemite nationalpark
På väg till lunch i Santa Cruz on the 4 th of July
Trollska mäktiga Muirwoods i utanför San Francisco med 1000 årigaa Redwood träd SÅ stora
Båt under Golden Gate
Alcatraz
On the top of San Francisco
↧
Smacktempo Brottby 20 km - Raketbränsle
Jag spelade golf igår på Brohof, i förrgår också och ett par gånger till dagarna innan. Fått en liten nytändning på golf, synd man är så dålig bara. Gjorde en hcp revision förra året efter många års inaktivitet och fick höjt hcp till 14 från 7 så nu kan jag i alla fall spela någorlunda på det och till och med lite bättre 38 poäng häromdagen. Kul! Men golf är vansinnigt svårt tycker jag. Man kan liksom inte kämpa som i t ex cykel. Ta i, bita ihop kriga är begrepp som inte gifter sig så bra med golf. Kanske därför sporten också på ett sätt tilltalar mig så mycket som kontrast. Man är så naken, så utsatt för sina egna brister och svagheter i huvudet, motoriskt o s v. Hur mycket tid som helst mellan varje slag att fucka upp tankarna en mikrosekund i baksvingen. Det finns ingen plats i världen jag kan känna mig så usel och värdelös som på golfbanan efter tillräckligt många katastrofslag. Samtidigt belöningen när bollen flyger precis dit du vill och allt bara flyter den är svårslagen. PG Woodhouse skrev en gång i boken golfhistorier "En kvinna är bara en kvinna men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om".. Ja någon gång ska jag tusan lära mig det där spelet lite bättre. Men oj vad vackert det är ute på Brohof, bara 7-8 km från vårt älskade Smidö vid Mälaren. Vilken härlig vecka vi haft i den senaste värmen (kom tillbaka nu) med mycket sol & bad cykel och golf för min del. Att "SUPPA" i solnedgången är magiskt. Ja ni ser ju själva:-)
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1JLbb2Ki-FZga1CHUBj4dx0s39eu-xxO6]()
Det verkar onekligen som jag har lite bättre anlag för cykling än golf igår började den populära Smackserien igen efter ett sommaruppehåll. Det var tempolopp 20 km på gamla Norrtäljevägen från Brottby til Roslagsstoppet och tillbaka. hela 64 startande i den ganska ogästvänliga kyliga gråmulna kvällen med stark vind. Jag tvekade rejält att köra efter golfrundan då jag kände mig både genomblåst och kall. Hade också kört ett hårt tempopass Fysingen Runt på morgon innan golfrundan dagen innan och värderade både en och två gånger på att köra dubbelt golf och maxtempo två dagar i rad. Men ville samtidigt ha ett lite kortare pass på hög intensitet till innan helgeens NM och som min lillebror en gång så sant sa "Har du någonsin ångrat att du tog ett bad?" Man står där och tvekar ibland inför att hoppa i det där kalla vattnet, men alltid lika skönt efter man kommit upp, fylld med energi och frisk härlig känsla. Lite samma sak som efter ett bra träningspass. Det ger energi det tar inte. Jag anmälde mig sista av alla och fick startnr 68 och starttid 19.33.30.
Hade som vanligt laddat upp med en dos av vår kommande Cellexir Endurance 30 min innan loppet. En performance enhancer för konditionsidrottare att ta innan prestation. Den innehåller ett antal ingredienser ni säkert väl känner till och många kanske använder redan använder som koffein, nitrat (från rödbetor) och några aminosyror. Men den innehåller också flera spännande ämnen ni troligen inte visste kan hjälpa fysisk och mental prestation i samband med uthållighetsidrott. Formulan är framtagen av Dr Mikael Mattsson en av landets ledande idrottsfysiologer forskare på Stanford University och Karolinska och ett världsnamn inom prestationsfysiologi. Mikael är senior advisor till Cellexir - Vår historia och det här projektet skall bli så roligt att presentera under hösten. Vi har sammanfört de ämnen som har starkt vetenskapligt stöd för ökad prestation tillsammans med några som har potentiellt vetenskapligt stöd och ytterligare några som har empiriskt starkt stöd och använda i olika kulturer under århundraden i samband med prestation. Cellexir Endurance kommer bli den första i sitt slag och skall inte förväxlas med andra energigivande produkter den innehåller inte energi / kolhydrater. Jag har använt den nu hela vår och sommarsäsongen i samband med tävling och hård träning och har haft grym känsla / nytta av den. Rena raketbränslet och igår var det verkligen effekt då segheten och mental tvekan byttes till energi och kämpaglöd strax innan start.
Motvind och uppför i starten så det gäller att inte spränga sig där i stress över låg fart på mätaren. Såg att wattmätaren de första minuterna var uppe runt 400 w sen ner till 370 andhämtningen blev snabbt hög men benen kändes någorlunda under kontroll. Hade som sikte en effekt runt 340 w som mål och slog av något tills den började närma sig det snittet. Fick lite självförtroende när jag efter 5-7 km kände att jag håller kraften utan att gå in på för mycket rött. Plötsligt drar det bara till några centimeter från vänster axel och styre. En bil är så nära att köra på mig och håller inte ut knappt någonting trots ingen mötande trafik. Han kör väldigt nära även cyklisten framför. Blir chockad, förbannad och nästan så jag stannar och slutar trampa av rädslan. Men kommer snabbt igång igen, den grisen ska inte få besegra mig. Men man undrar ju vad är det för fel på en del? Kör om några framför startande och vid vändning har jag kommit i rygg på Valhalls Anton Steen som startade 30 sek framför. Farten är 41 snitt till vändning och nu väntar sida medvind och lite mer nerför hem så kan jag bara hålla kraften nu kommer det gå grymt snabbt hem. Det kan jag glädjande jag kör om Anton och känner att jag kan trycka på ordentligt i jämn kraft runt 340 hela vägen hem. Hemvägen från vändning milen hem går med 49.5 snitt och jag kommer helnöjd in med totalt 44.8 fart 337 w. 153 i snittpuls (88% av max) 160 högt.
Det ger 4 plats tre "ynglingar" i elitklass före "bara" 30 sekunder efter snabbaste tid Jimmy Carlsson Valhall 2 Daniel Pinto 2 16 sekunder före och 3 Claes Nordström 3 sekunder före mig. För första gången på många år är jag lite före vår egen tempogigant Niclas Näslund (men han kan mycket bättre). SMACK-serien-Brottby-tempo-20-km-2019-07-31.pdf
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1sQw6qNf2f1ytytMIny15EJY22-1fB03U]()
Det här är mitt bästa och snabbaste tempolopp på många år. Väldigt roligt att kunna göra året man fyller 53. Säsongen 2013 var jag snabb på tempo men sedan dess har jag haft svårt att nå dit trots högre kraft. Har jobbat lite med positionen och kanske har jag lyckats få ner huvudet något mer nu. Min kraft är bra igår men gjort lite högre flera gånger tidigare så troligen är positionen lite mer aerodynamisk nu. Hur som helst jäkligt kul och ger självförtroende inför lördagen Nordiska Mästerskap på Åland. Tempo på lördag och linje på söndag. Kör hårt!
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1qKDPGCK-wl4ERWPsRNCBinqBwTufxmkU]()
Det verkar onekligen som jag har lite bättre anlag för cykling än golf igår började den populära Smackserien igen efter ett sommaruppehåll. Det var tempolopp 20 km på gamla Norrtäljevägen från Brottby til Roslagsstoppet och tillbaka. hela 64 startande i den ganska ogästvänliga kyliga gråmulna kvällen med stark vind. Jag tvekade rejält att köra efter golfrundan då jag kände mig både genomblåst och kall. Hade också kört ett hårt tempopass Fysingen Runt på morgon innan golfrundan dagen innan och värderade både en och två gånger på att köra dubbelt golf och maxtempo två dagar i rad. Men ville samtidigt ha ett lite kortare pass på hög intensitet till innan helgeens NM och som min lillebror en gång så sant sa "Har du någonsin ångrat att du tog ett bad?" Man står där och tvekar ibland inför att hoppa i det där kalla vattnet, men alltid lika skönt efter man kommit upp, fylld med energi och frisk härlig känsla. Lite samma sak som efter ett bra träningspass. Det ger energi det tar inte. Jag anmälde mig sista av alla och fick startnr 68 och starttid 19.33.30.
Hade som vanligt laddat upp med en dos av vår kommande Cellexir Endurance 30 min innan loppet. En performance enhancer för konditionsidrottare att ta innan prestation. Den innehåller ett antal ingredienser ni säkert väl känner till och många kanske använder redan använder som koffein, nitrat (från rödbetor) och några aminosyror. Men den innehåller också flera spännande ämnen ni troligen inte visste kan hjälpa fysisk och mental prestation i samband med uthållighetsidrott. Formulan är framtagen av Dr Mikael Mattsson en av landets ledande idrottsfysiologer forskare på Stanford University och Karolinska och ett världsnamn inom prestationsfysiologi. Mikael är senior advisor till Cellexir - Vår historia och det här projektet skall bli så roligt att presentera under hösten. Vi har sammanfört de ämnen som har starkt vetenskapligt stöd för ökad prestation tillsammans med några som har potentiellt vetenskapligt stöd och ytterligare några som har empiriskt starkt stöd och använda i olika kulturer under århundraden i samband med prestation. Cellexir Endurance kommer bli den första i sitt slag och skall inte förväxlas med andra energigivande produkter den innehåller inte energi / kolhydrater. Jag har använt den nu hela vår och sommarsäsongen i samband med tävling och hård träning och har haft grym känsla / nytta av den. Rena raketbränslet och igår var det verkligen effekt då segheten och mental tvekan byttes till energi och kämpaglöd strax innan start.
Motvind och uppför i starten så det gäller att inte spränga sig där i stress över låg fart på mätaren. Såg att wattmätaren de första minuterna var uppe runt 400 w sen ner till 370 andhämtningen blev snabbt hög men benen kändes någorlunda under kontroll. Hade som sikte en effekt runt 340 w som mål och slog av något tills den började närma sig det snittet. Fick lite självförtroende när jag efter 5-7 km kände att jag håller kraften utan att gå in på för mycket rött. Plötsligt drar det bara till några centimeter från vänster axel och styre. En bil är så nära att köra på mig och håller inte ut knappt någonting trots ingen mötande trafik. Han kör väldigt nära även cyklisten framför. Blir chockad, förbannad och nästan så jag stannar och slutar trampa av rädslan. Men kommer snabbt igång igen, den grisen ska inte få besegra mig. Men man undrar ju vad är det för fel på en del? Kör om några framför startande och vid vändning har jag kommit i rygg på Valhalls Anton Steen som startade 30 sek framför. Farten är 41 snitt till vändning och nu väntar sida medvind och lite mer nerför hem så kan jag bara hålla kraften nu kommer det gå grymt snabbt hem. Det kan jag glädjande jag kör om Anton och känner att jag kan trycka på ordentligt i jämn kraft runt 340 hela vägen hem. Hemvägen från vändning milen hem går med 49.5 snitt och jag kommer helnöjd in med totalt 44.8 fart 337 w. 153 i snittpuls (88% av max) 160 högt.
Det ger 4 plats tre "ynglingar" i elitklass före "bara" 30 sekunder efter snabbaste tid Jimmy Carlsson Valhall 2 Daniel Pinto 2 16 sekunder före och 3 Claes Nordström 3 sekunder före mig. För första gången på många år är jag lite före vår egen tempogigant Niclas Näslund (men han kan mycket bättre). SMACK-serien-Brottby-tempo-20-km-2019-07-31.pdf
Niclas efter målgång inte nöjd jag ska starta om en minut.
Det här är mitt bästa och snabbaste tempolopp på många år. Väldigt roligt att kunna göra året man fyller 53. Säsongen 2013 var jag snabb på tempo men sedan dess har jag haft svårt att nå dit trots högre kraft. Har jobbat lite med positionen och kanske har jag lyckats få ner huvudet något mer nu. Min kraft är bra igår men gjort lite högre flera gånger tidigare så troligen är positionen lite mer aerodynamisk nu. Hur som helst jäkligt kul och ger självförtroende inför lördagen Nordiska Mästerskap på Åland. Tempo på lördag och linje på söndag. Kör hårt!
↧
Brons på NM tempo H 50
Ska snart köra 10.4 mil linjelopp på Åland NM H 50. Rapport från gårdagens tempolopp. Hårt tufft lopp i kall kantvind 34 km. Jag fick starta en dryg timme innan min klass då förbundet missat att anmäla mig så hamnat utanför startlistan. Inte optimalt men bättre att få starta än inte alls. Hade stora förhoppningar om ett bra lopp och allra helst medalj. Startade mot min vana trogen ganska kontrollerat runt 325 w första 5-7 min. Det kändes bra och började höja intensiteten lite mot målwatt snitt 340. Där var jag ungefär vid halva loppet och det kändes fortfarande rätt bra även om puls var upp mot 160 och max vad jag bör ligga.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=11a1dle44673I_hudr5VGRI4K3AUwAQRG]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1EKIUUUoaSpcgsqYgq-uyp9Zda5FTjSJV]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1P0rlAEUm3HxFBt4elFsQ_Q_BtPiJW4bE]()
Men vinden blev lite sämre för mig hem samtidigt som jag nog kört någon % för hårt mellan km 5-20 så sista milen blev ett jäkla lidande. Började tappa mer och mer och inte blev det bättre när H 30 segraren urstarke Magnus Fagerström somde också missat att anmäla och startade 1 minutefter mig blåste om mig med en mil kvar. Jag blev demoraliserad i takt med en allt mer slut kropp. Kände mig gammal och slut som artist.
Inget kul slut alls och rullade i mål på 47.50 43.9 i faet 327 w snitt 155 snittpuls i en insats som kostat mycket både fysiskt och psykiskt. Med facitihand absolut inte lika dåligt som jag först trott i mål men heller inte det lopp jag hoppats och trott på.
När mina medtävlare en dryg timme senare cyklade var det betydligt varmare och skönare ute. Trivsamt och lite nervöst att stå i solen och se en efter en komma in. Det räckte till slut till brons försmädliga 6 sek från silver men en bra bit till guld.
Trippelt svenskt Stefan Lindskog vinner före Stefan Stengård och jag trea.
Medaljörerna plus Roger Claesson guld H 55
När jag analyserat loppet ser jag att vid första tidskontroll leder och är 12 sek före Lindskog och hela 40 före Stengård så de disponerar loppet betydligt bättre än mig. Mina krafter räckte hrlt enkelt inte längre igår. Tror också det finns lite att jobba med aerodynamiskt i tempopositionen. Men va tusan en medalj är en medalj och nya tag nu på linjet om en timme. Soligt men blåsigt och småkallt. Nu kör vi!
↧
↧
Nordiska Mästerskapen Åland H 50 linjelopp - 50 meter från guld
De sista 15 kilometer igår på linjeloppet blev fyllda av de starkaste känslor jag upplevt på en cykelsadel - krigarhjärta - smärta - mjölksyra - lycka - enorm tillfredsställelse - hopp & förtvivlan. Så här skrev jag på facebook på färjan hem igår kväll.
Har nästan svårt att sätta ord på dagens linjelopp NM Åland H 50. Känns inte bra alls i kroppen efter gårdagens totala tömning på tempoloppet som sitter hårt i kroppen. Har stundtals svårt att klara av alla attacker första hälften av loppet och hänga med. Önskar nästan en punktering så jag får slut på eländet. Kommer som ofta mer och mer igång sista hälften och kör in en utbrytning med en svensk och norrman (men inte Bellman😉) med 1.5 mil kvar. Jag stöter själv där bra varm i kläderna. Får en lucka på 75 m och bestämmer mig för att gå all in. Trampar som aldrig förr med full frenesi på samma väg där jag tog slut igår. Jag kör långa stunder i 50 och 400 w och luckan växer. Finns det ändå en chans? Det är 12 långa km kvar och har nästan hela klungan intakt jagandes bakom och med norrmän svenskar och finnar (men fortfarande ingen Bellman:-) och alla kör ju mot mig då jag ensam representerar min klubb Cellexir Cycling på loppet och inte landslaget. Tankarna pendlar mellan ”det går aldrig” och ”nu jävlar är det mitt” och jag förnimmer den där solosegern jag drömt om efter en lång soloutbrytning.
De närmar sig. Jag borrar ner huvudet och kämpar allt jag har med puls på 97%. Jag lyckas gräva ännu lite djupare och öka avståndet igen. 5 k kvar det kan hålla. Min lucka är 3-400 m. Yes you can do it. KRIGA! Jag har fortfarande några hundra meters lucka når jag svänger in höger på sista vägen 2 km mot mål. Vänder mig där om och blir euforisk av lycka mitt i all mjölksyra och fysisk smärta. YES självmordsuppdraget kommer lyckas, jag kommer vinna NM. Solo precis på det sätt jag drömt om trots en urdålig första hälft där jag bara ville få skiten överstökat. Har fortfarande en rejäl lucka nu bara 1 km kvar men det är grym motvind och klungan har nu dragit igång sin långspurt och närmar sig otäckt snabbt. En liten uppförsbacke sen dryga 100 meter till linjen har fortfarande klar lucka över krönet och ner med 150 kvar men jag är nu helt slut och de kommer bakom med dubbla farten. Slaget är förlorat med 50 meter kvar till linjen forsar de om och jag sätter mig ner slutar trampa och rullar in på 12 plats 5 sekunder efter. 50 meter kortare och det hade varit ett guldlopp och kanske mitt livs prestation. Helt slut ramlar jag ihop i gräset och undrar va fan vad det som hände sista 400 m. Segern var ju min😱.
Epilog dagen efter: Idrott kan vara grymt i allmänhet och kanske linjelopp i Cykel i synnerhet. Vi har många sett hur en heroisk utbrytning blir omkörd precis innan mållinjen i de stora etapploppen och lidit med cyklisterna. Igår fick jag uppleva det. Jag fick ingen guldmedalj eller bra placering i resultatlistan. Men jag är otroligt nöjd med min insats och kunde inte få ut mer ur kroppen. Det fattades 3-4 sekunder och 50 meter till vinst. I nerförsbacken innan sista högersvängen 1,5 km kvar är det en rondell. När jag kommer där i hög fart står 3 bilar framför mig i rondellen nästan helt still och blockerar svängen jag tvingas sakta ner rejält innan jag kommer igenom kurvan. Där är de 3-4 sekunderna. Det är extremt små marginaler och igår hade jag inte turen på min sida. Men det är cykel och sport och en stor del av tjusningen. Det är så många parametrar som påverkar slututfallet.
Ett svårt ja nästan omöjligt uppdrag att själv cykla ifrån en klunga sista 15 km solo när det inte gått alltför hårt och många i klungan har stora lag och relativt pigga ben fortfarande. Men jag satsade och även om jag inte vann guldet så vann jag en stor mental guldmedalj till mitt hjärta och hjärna som vågade ge mig den här upplevelsen. Nu vet jag hur det känns att vinna ett mästerskap solo, i alla fall känslomässigt:-)
Lördagens brons på tempoloppet var min 6 mästerskapsmedalj på VSM / NM i min sent påbörjade cykelsatsning. Inget guld 2 silver 4 brons. Det har varit SÅ nära flera gånger och igår när jag trodde segern var min så var det helt överväldigande. Men jag säger som Håkan Hellström i den vackra Du är snart där: "För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än".
Nästa gång!
Nöjda klubbkompisar på väg på färjan med 4 medaljer Stefan Ljungberg silver H40 tempo Stefan Kuhl brons H 55 linje Richard Lööw guld H 45 linje och jag brons tempo H 50. Cellexir Cyclings första säsong är fantastisk framgångsrik.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1BKJbQWrjdAifZGgTmFN3gND9jSpBIIuF]()
Sweet taste of medals efter tempoloppens prisutdelning
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1B78961u2Gq6SXzj9LiPwMpm1qXhJtt20]()
Stefarna Kuhl & Ljungberg värmer upp
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1o8cV5HkLjfC7vMNwvBVHNpz2jr1k6S4_]()
Fredrik Wikström Stefan Ljungberg Richard Lööw
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1HWQsbw7gcSLRbLNJhfVFoiSoFS1YFR2x]()
Sista 15 km solo i tuff vind med snabbaste tid för dagen inkl alla klasser H 30 och uppåt![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1HfMOAHA8HiL8LhcSzp26Zi2gs4_PSzhK]()
Sista 1.6 km från svängen i HÅRD nordan motvind trots 41.6 och 329 w till absolut utmattning räckte det inte
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1zq706Lp8uKVOteRiMN5BzSbbPg4DCcZm]()
Statistik för hela linjeloppet
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1NVS_GBHR9HLH1C9J0Hg_Y1DzRbqFCH4t]()
Pulskurvan med skaplig höjning sista dryga 20 min
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1VDvzUe9m5dwg91j35nhN1rVZ4nCh8JgX]()
Watt & puls under solokörningen 1066 watt i attacken för att komma loss första 5 km solo går med 44 fart
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1OTIqNAUDlDBtGBNkP02zD2PSdyhnmFkk]()
Medaljörerna H 50 silver Staffan Andersson guld Tage Solberg Norge brons Michael Bergman
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1IeRiesaEEm0AFWOxqcXLzgHZ4rn1gJZs]()
Har nästan svårt att sätta ord på dagens linjelopp NM Åland H 50. Känns inte bra alls i kroppen efter gårdagens totala tömning på tempoloppet som sitter hårt i kroppen. Har stundtals svårt att klara av alla attacker första hälften av loppet och hänga med. Önskar nästan en punktering så jag får slut på eländet. Kommer som ofta mer och mer igång sista hälften och kör in en utbrytning med en svensk och norrman (men inte Bellman😉) med 1.5 mil kvar. Jag stöter själv där bra varm i kläderna. Får en lucka på 75 m och bestämmer mig för att gå all in. Trampar som aldrig förr med full frenesi på samma väg där jag tog slut igår. Jag kör långa stunder i 50 och 400 w och luckan växer. Finns det ändå en chans? Det är 12 långa km kvar och har nästan hela klungan intakt jagandes bakom och med norrmän svenskar och finnar (men fortfarande ingen Bellman:-) och alla kör ju mot mig då jag ensam representerar min klubb Cellexir Cycling på loppet och inte landslaget. Tankarna pendlar mellan ”det går aldrig” och ”nu jävlar är det mitt” och jag förnimmer den där solosegern jag drömt om efter en lång soloutbrytning.
De närmar sig. Jag borrar ner huvudet och kämpar allt jag har med puls på 97%. Jag lyckas gräva ännu lite djupare och öka avståndet igen. 5 k kvar det kan hålla. Min lucka är 3-400 m. Yes you can do it. KRIGA! Jag har fortfarande några hundra meters lucka når jag svänger in höger på sista vägen 2 km mot mål. Vänder mig där om och blir euforisk av lycka mitt i all mjölksyra och fysisk smärta. YES självmordsuppdraget kommer lyckas, jag kommer vinna NM. Solo precis på det sätt jag drömt om trots en urdålig första hälft där jag bara ville få skiten överstökat. Har fortfarande en rejäl lucka nu bara 1 km kvar men det är grym motvind och klungan har nu dragit igång sin långspurt och närmar sig otäckt snabbt. En liten uppförsbacke sen dryga 100 meter till linjen har fortfarande klar lucka över krönet och ner med 150 kvar men jag är nu helt slut och de kommer bakom med dubbla farten. Slaget är förlorat med 50 meter kvar till linjen forsar de om och jag sätter mig ner slutar trampa och rullar in på 12 plats 5 sekunder efter. 50 meter kortare och det hade varit ett guldlopp och kanske mitt livs prestation. Helt slut ramlar jag ihop i gräset och undrar va fan vad det som hände sista 400 m. Segern var ju min😱.
Epilog dagen efter: Idrott kan vara grymt i allmänhet och kanske linjelopp i Cykel i synnerhet. Vi har många sett hur en heroisk utbrytning blir omkörd precis innan mållinjen i de stora etapploppen och lidit med cyklisterna. Igår fick jag uppleva det. Jag fick ingen guldmedalj eller bra placering i resultatlistan. Men jag är otroligt nöjd med min insats och kunde inte få ut mer ur kroppen. Det fattades 3-4 sekunder och 50 meter till vinst. I nerförsbacken innan sista högersvängen 1,5 km kvar är det en rondell. När jag kommer där i hög fart står 3 bilar framför mig i rondellen nästan helt still och blockerar svängen jag tvingas sakta ner rejält innan jag kommer igenom kurvan. Där är de 3-4 sekunderna. Det är extremt små marginaler och igår hade jag inte turen på min sida. Men det är cykel och sport och en stor del av tjusningen. Det är så många parametrar som påverkar slututfallet.
Ett svårt ja nästan omöjligt uppdrag att själv cykla ifrån en klunga sista 15 km solo när det inte gått alltför hårt och många i klungan har stora lag och relativt pigga ben fortfarande. Men jag satsade och även om jag inte vann guldet så vann jag en stor mental guldmedalj till mitt hjärta och hjärna som vågade ge mig den här upplevelsen. Nu vet jag hur det känns att vinna ett mästerskap solo, i alla fall känslomässigt:-)
Lördagens brons på tempoloppet var min 6 mästerskapsmedalj på VSM / NM i min sent påbörjade cykelsatsning. Inget guld 2 silver 4 brons. Det har varit SÅ nära flera gånger och igår när jag trodde segern var min så var det helt överväldigande. Men jag säger som Håkan Hellström i den vackra Du är snart där: "För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än".
Nästa gång!
Nöjda klubbkompisar på väg på färjan med 4 medaljer Stefan Ljungberg silver H40 tempo Stefan Kuhl brons H 55 linje Richard Lööw guld H 45 linje och jag brons tempo H 50. Cellexir Cyclings första säsong är fantastisk framgångsrik.
Sweet taste of medals efter tempoloppens prisutdelning
Stefarna Kuhl & Ljungberg värmer upp
Fredrik Wikström Stefan Ljungberg Richard Lööw
Sista 15 km solo i tuff vind med snabbaste tid för dagen inkl alla klasser H 30 och uppåt
Statistik för hela linjeloppet
Pulskurvan med skaplig höjning sista dryga 20 min
Medaljörerna H 50 silver Staffan Andersson guld Tage Solberg Norge brons Michael Bergman
↧
3,4 mil backintervaller i Fresta backarna med PR
Fortsätter min nya semestervana med att dubblera golf och cykel på dagarna. Idag en ny runda på Bro Hof med en kollega. Vi spelade Castle Course gillar den skarpt och nu börja slagen stundtals bli klart godkända 37 poäng. Ojämt men sista 10 hålen med 7 par lovar gott inför morgondagens företagstävling på Sollentuna GK. Får bra ont i fötterna efter en runda, ovan att gå eller är jag bara gammal kanske.. Så var inte heller idag jättesugen på att cykla efter rundan, men stora tävlingar på g, så bit ihop och kom igen.
Körde en gammal "favorit" efter golfen 10 varv runt Fresta loop totalt 34 km med 20 backintervaller upp och ned för den branta Fresta backen samt den lite mer sugande knäppan upp mot Hagbyrondellen. Varje varv 3,4 km har 37 höjdmeter. 10 varv nonstop ett ganska tufft pass som jag brukar ge mig på en gång per år och mitt PR var lite drygt 38 kmh i snittfart för alla 10 varven. Idag gick det toppen och klart bättre än vad jag hade gissat efter golfen och en lite sliten känsla de senaste dagarnas cykelpass, inte så konstigt efter NM tömningen iofs. Bra ben hela vägen och höll pulsen på zon 3&4 med relativt låga 142 som snitt (83% av max). Men ansträngningen kändes lite mer än vad pulsen var hög. Farten blev fina 38.7 i snitt trots alla lågfartsvändningar uppe vid backslutet vilket är klart PR riktigt kul att sätta pers:-)
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1HsV7sq6KmGWai7uFBkboh77mSn_nR2-l]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1wcwbaXAIqNAiXlXFaGPjQ_Cm2RylbfdJ]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1jyK3eNIKbUgmjC_ygAfp_Rcf7K9lZmqY]()
Körde en gammal "favorit" efter golfen 10 varv runt Fresta loop totalt 34 km med 20 backintervaller upp och ned för den branta Fresta backen samt den lite mer sugande knäppan upp mot Hagbyrondellen. Varje varv 3,4 km har 37 höjdmeter. 10 varv nonstop ett ganska tufft pass som jag brukar ge mig på en gång per år och mitt PR var lite drygt 38 kmh i snittfart för alla 10 varven. Idag gick det toppen och klart bättre än vad jag hade gissat efter golfen och en lite sliten känsla de senaste dagarnas cykelpass, inte så konstigt efter NM tömningen iofs. Bra ben hela vägen och höll pulsen på zon 3&4 med relativt låga 142 som snitt (83% av max). Men ansträngningen kändes lite mer än vad pulsen var hög. Farten blev fina 38.7 i snitt trots alla lågfartsvändningar uppe vid backslutet vilket är klart PR riktigt kul att sätta pers:-)
↧
145 k bra distansträning
Långt bra pass med Madonen idag. Hann hem också precis innan regnet kom. Blåsigt men ändå rätt skönt cykelväder. Körde 5 första milen med 4 Trikillar som skall köra köra Kalmar IM nästa helg. De körde lugn tapering så jag tog merpartenav förningarna de 5 första i ganska lugn tskt runt33.5. Höjde farten lite sen solo men höll mig i zon 2 för 120 pulssnitt över rundan. Gick lätt och bra med ganska pigga ben, trots ett par dagars hårdkörning backintervaller i förrgår plus TT runt Fysingen igår plus dubbla golfrundor torsdag fredag. Tävlingen i fredags gick lysande med 40 poäng och rejäl hcp sänkning till 12.8 kul.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1Z7rUexPZtDj1z4g6i47k4JuxfWPo5c-a]()
Laddade inför Kalmar IM
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1oDn4vNhSGC8yunaoBp5d1KrOLrpBhLAi]()
Körde sen lite spontana vägval i medvind ända till Knivsta. Tog en kaffe på macken där innan motvinden hem 4 mil väntade. Men de rullade på ganska fint de med. Skönt besked att kunna cykla nåra 15 mil så pass lätt och ändå med hygglig fart. Kör hårt
↧
Den vinner som är trägen den förlorar som ger upp - PR 67 gången Fysingen Runt + 45 kmh
Ja precis som Winnerbäck sjunger i Elden. Den vinner som är trägen den förlorar som ger upp. Igår cyklade jag Fysingen Runt för 67 gången enligt Strava (har nog ett gäng gånger till utan loggning). Cyklat varvet 22 gånger bara i år. Det är min vanligaste träningsbana för tempo eller racer knappa 2 mil runt fina Fysingen Väsby Rosersberg Almungevägen tillbaka mot Väsby. Banan cyklas också traditionsenligt på Smacktempo varje år. Jag kan varenda meter runt sjön och kämpat och slitit mig till utmattningens rand (och förbi) så många gånger där på vägen till målet strax efter Vik skolan att jag tappat räkningen för länge sedan (tur man har Strava då). Men aldrig har jag gjort det så fort som igår. Det mina vänner det skänker en väldigt stor tillfredställelse. Allt slit ger återbäring som heter duga. Elden brinner! Och ja det gick att bli bättre trots snart 53 år i passet.
Mitt tidigare pers (förutom partempo med Niclas Näslund på 24.42 men det räknas inte) var 25.25 och 44.8 i fart. Jag gjorde något lopp redan 2013 med 45 i snittfart solo med tempocykeln (inte på den banan) men har sedan dess aldrig kommit över den gränsen. Men igår gjorde jag det. I stark sydlig vind gick det undan värre bort mot Rosersberg med 3 KOM på vägen innan det blev väsentligt tuffare hemåt i först kantvind sen ren hård motvind tillbaka mot Väsby och Vikskolan. Min Garmin visar pace mot tidigare pers 24.42 och 45.9 fart (partempo) och jag var före ända upp mot 30 sekunder men gick snabbt ner till 20 innan högersvängen mot Väsby på Almungevägen och trodde jag skulle bli helt krossad i motvinden där sista 6 km hem. Men lyckades hålla farten riktigt bra och var t om före med bara 2 km kvar men sista biten var vidrig, ackompanjerad av en visserligen halvt extatisk hjärna som vädrade toppresultat men med en än mer utpumpad kropp så tappade nog en halv minut i motvindsväggen sista biten. Kom helt slut in på 25.01 och 45.3 snitt. Det är jag vansinnigt nöjd och glad för. Jag la mig i gräset och pustade ut i den ganska fina kvällen, knöt näven - Yes det gick +45 kmh Its never too late!
På lördag är det VSM i tempo i Jönköping 32 km på tuff kuperad bana, hinner med något pass till inför det men onekligen ett bra genrep igår.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1EWmLO06CPeHK_4ntBuaxjWU0uKAk47LW]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1iQFgzRPtQBcOFdG3sNzz7DlOB2YQ3lIN]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1dZfyewhvTpr9mGY2l2XMaiyTtDKtWuoL]()
Mitt tidigare pers (förutom partempo med Niclas Näslund på 24.42 men det räknas inte) var 25.25 och 44.8 i fart. Jag gjorde något lopp redan 2013 med 45 i snittfart solo med tempocykeln (inte på den banan) men har sedan dess aldrig kommit över den gränsen. Men igår gjorde jag det. I stark sydlig vind gick det undan värre bort mot Rosersberg med 3 KOM på vägen innan det blev väsentligt tuffare hemåt i först kantvind sen ren hård motvind tillbaka mot Väsby och Vikskolan. Min Garmin visar pace mot tidigare pers 24.42 och 45.9 fart (partempo) och jag var före ända upp mot 30 sekunder men gick snabbt ner till 20 innan högersvängen mot Väsby på Almungevägen och trodde jag skulle bli helt krossad i motvinden där sista 6 km hem. Men lyckades hålla farten riktigt bra och var t om före med bara 2 km kvar men sista biten var vidrig, ackompanjerad av en visserligen halvt extatisk hjärna som vädrade toppresultat men med en än mer utpumpad kropp så tappade nog en halv minut i motvindsväggen sista biten. Kom helt slut in på 25.01 och 45.3 snitt. Det är jag vansinnigt nöjd och glad för. Jag la mig i gräset och pustade ut i den ganska fina kvällen, knöt näven - Yes det gick +45 kmh Its never too late!
På lördag är det VSM i tempo i Jönköping 32 km på tuff kuperad bana, hinner med något pass till inför det men onekligen ett bra genrep igår.
↧
↧
Masters SM tempo - Från en klump i magen till silverpeng runt halsen
Varför? Jag bara frågar mig varför? Varför måste regnet vräka ned? Varför utsätter jag mig för den här pressen? Varför måste jag ha en klump i magen? Jag står inne på macken i Lekeryd strax utanför Jönköping tillsammans med mina suveräna teammates i Cellexir Cycling Niclas Näslund och Stefan Kuhl. Vår fjärde lagkamrat Stefan "Hulken " Ljungberg är nu mitt ute på banan i sitt lopp i H 40 klassen. Klockan är snart 13 om en drygt en timme är det min tur. Ut i regnet och cykla tempo MSM 32 km på en lurig kuperad bana som har en 5 km del med bucklig ojämn asfalt och många svängar på smal väg. Ljungberg och jag cyklade i banan på kvällen innan och då kändes det bra men jag vet att när det spöregnar och underlaget är sämre och banan är teknisk då spänner jag mig lätt efter mina olyckor och den där olustkänslan infinner sig. Jag har svårt att lita på underlaget när det är blött. Varför regn just nu varför kunde inte banan vara som den är på de sista 7 km på större väg med fin asfalt? Inget fel på bansträckning en rolig kuperad och väldigt utslagsgivande bana med två ganska rejäla backar följt av en extremt snabb avslutning i lite nedförslut sista 5 km. Bara det inte regnade så förbannat..
Vi är alla tre inne på macken spända och växlar nervösa halvt hysterisk skrattanfall och skämt med kloka råd om hur vi ska hantera situation dispositionen och farthållningen under loppet. Det är alltid en anspänning inför stora tävlingar men idag känns den lite värre än vanligt för mig. Regnet börjar nu avta lite och det känns genast lite bättre. Det är sällan stimulerande att ge sig ut och "värma upp" i spöregn. Jag samlar mod till mig och bestämmer mig mentalt för att nej nu är jag här för att tävla och nu ska jag göra det bra och säkert. Hellre tappa någon sekund i de tekniska partierna då än att ta några risker. På 32 km hinner man nog bli lite trött ändå skulle jag tro..
Bort till bilen för att byta om till tempodräkt och där kommer han vår alldeles färska Hulk till guldmedaljör. Stefan Ljungberg, han har precis kommit i mål efter ett superlopp en stor del i spöregn där han krossar H 40 startfältet och vinner med 1.30. Han berättar att han kört på 44.17 och jag tänker att det får bli mitt mentala benchmark att matcha mot. Vi är ganska jämnstarka på tempo och Stefan är mycket nöjd med sitt lopp. Vi kramas alla 4 och det är så jäkla kul. Stefan har verkligen tagit ett jättekliv i tempo i år och följde upp sitt silver från NM för någon vecka sedan med guld nu. 1 down 3 to go. Vi hade ett internt mål i laget att alla 4 deltagare skulle ta hem varsin medalj och bättre start kunde vi ju inte få. Nu är det jag o Niclas i H 50 och Stefan Kuhl i H 55 kvar.
Regnet avtar i styrka och jag gör min uppvärmning utan att bli genomblöt, vilket känns bra. Snart dags jag startar först av alla i h 50 då jag efteranmält mig. Är spänd på hur nya sittställningen skall fungera. Mot alla råd gjorde jag en större förändring i min sittställning bara dagen innan loppet ( se bild innan och efter nere). Jag flyttade bak styret max så att knäna nästa går mot armbågarna. Jag har stört mig på att jag inte kommer ner, blir kompakt utan får för stort vindfång mellan ett för högt huvud och in mot kroppen. I tempocykling handlar det otroligt mycket om aerodynamik och med Stefans hjälp labbade vi fram en position på incyklingen som kändes mycket lovande och inte minst såg vansinnigt mycket bättre ut på bild än den förra. Jag var rejält peppad på att få reda på hur det skulle fungera. Skulle jag kunna hålla ned huvudet bättre och vad blir det för skillnad i fart / kraft i den stenhårda konkurrensen i H 50.
Jag tog brons på NM Åland nyligen bakom tempogiganter sedan många år Stefan Lindskog och Stefan Stengård. Båda dessa var med nu igen därtill en handfull starka åkare till hemmaåkare Jonas Thorén, CK Sundets Jonas Gartman men framförallt vår egen Niclas Näslund som dominerat H 45 i flera år och nu gått upp i H 50 som storfavorit. I min egen bok var ett silver bakom Niclas ett drömmål, men då måste allt stämma.
Iväg ut på första varvet av två. Det jag alla år haft så svårt för att paca / planera kraft känns helt plötsligt ganska lätt. Vi har pratat en hel del om det i laget och hur disponera första / andra hälft och jag hade nu satt upp ett delmål första varvet jag får inte ha över 340 watt i snitt efter första varvet för att i den bästa av världar kunna få en negativ split och kunna öka lite andra halvan. Alltså inte tokköra i första hårda långa backen som kommer direkt 200 meter efter start. Följde planen bra gick planerat lite över i backen men inte mycket och lät snittet komma ner mot 340 ganska snabbt och försökte hålla det där. Kändes tyvärr lite sämre i benen än under incyklingen och jag tappade lite kraft i det tekniska partiet kanske mest för att det var några partier lite lätt utför kurvigt då jag inte trampade utan tog det lugnt. Men bra med lite mikrovila försökte jag intala mig. Ut på den stora vägen tryckte jag på hårdare och fick en härlig fartkänsla ner mot varvningen och målet.
Men oj vad klockan har tickat på ser vid varvning att jag har ca 22.30 vilket betyder att jag måste öka för att kunna matcha Ljungbergs tid. Känns lite tufft där när jag går in i backen efter varvning. Kraften är lite lägre än vad jag hoppats 330 w i snitt och jag känner mig hundra på g. Inte helt slut än men just där och då såg jag inte en fartökning under andra varvet. Nu har det i alla fall torkat upp på vägen uppe på höjden och genast känns det bättre. Jag vågar gå på lite mer och jag kan höja effekten någon liten procent. Gruvligt tuff motvind där upp och stundtals känns det som jag står still. Tur jag inte har någon hastighetsmätare inställd på race mode på cykeldatorn. Visar bara watt, puls, tid och cyklade kilometer. Den input jag vill ha behöver utan att bli stressad av fart etc.
Kommer ut på den stora vägen till slut och nu är det "bara" sista 6 km kvar men ser att klockan har gått nära 38 minuter vilket betyder att jag måste hålla 60 kmh för 44 minuter sluttid. Inser att det kommer inte gå men jag ska tusan trampa som aldrig förr hem. Och det är precis vad jag gör. Jag cyklar de sista 5 (tillsammans med någon till) snabbast av alla i alla klasser under dagen med över 54 i snittfart sista 1,5 km går med 65 kmh och toppfart 73.8 kmh. Jag trampar som en vild furie. Jag ska tusan in på tid som Ljungberg och faktiskt motsatt vad jag trott var möjligt under loppet så går det med en tömning och slutspurt och jag kommer helt slut och väldigt nära att kräkas precis efter mållinjen in på 44.14 (Ljungbergs tid är klart starkare relativt då han hade grisväder). Jag får en negativ split kör fortare på andra varvet lyckas höja både fart och kraft och jag gör det på sista 5 k där jag är 13 sekunder snabbare än varv 1. Är så jäkla nöjd efter loppet. Det var tuffa förhållanden med blöta vägar och tuff vind och jag lyckades disponera mitt lopp perfekt. Frågan var bara hur långt skulle det räcka? Jag startade ju först och det var 20 minuter till Niclas och alla skulle komma i mål.
Ser Stefan Kuhl på på starten i H 55 och åker snabbt dit för att önska lycka till. Åker tillbaka mot mål och kommer på att Stengård startade 2 min efter han borde nästan varit i mål nu? Men det tar ytterligare en halv minut innan han kommer in på strax över 45 minuter och de 6 sekunder jag var efter på NM byttes nu till ett försprång på 50 sekunder underbart! Får höra lite varvtider och inser att det här kan nog räcka till medalj kanske t om silver bakom "omöjlige" Niclas som leder betryggande efter ett varv. Ljungberg och jag står och tittar vid mål. Åkare efter åkare kommer in alla är på säkert avstånd och när vi får höra att Niclas är på g in mot mål som klar svensk mästare blir lyckan total. Vi tar guld och silver den där dubbeln vi talat och drömt om. Niclas kör in på supersnabba 42.55 och slår mig med 1.19 ( i de officiella tiderna har alla 10 sek för mycket de hade tydligen en missmatch med start och målklockan som de inte fixat i resultatlistan). Bronset går till NM vinnaren Stefan Lindskog han var då ca 45 sek före mig nu är jag 44 sek före honom. Det känns mer än bra. Chansningen med ny tightare position gick hem. Tror jag vann en hel del på den. Ser även när jag jämför med andra klasser starkaste cyklister att jag tagit ett jättekliv jämfört med NM.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1JQT7t15lLqjVd0bCETB6NLzRzQa6uIFX]()
Resultat Tempo MSM & Junior Para
Så otroligt kul att kunna vända klumpen i magen till en silvermedalj och den skönaste känsla. Där är svaret på frågan varför? Vi utsätter oss för det här lidandet både fysiskt och mentalt för den obeskrivliga belöningen och tillfredställelsen det ger när man besegrar sina demoner och når sina högt ställda mål. Yes we fuc... did it Stefan Niclas och jag kramas och skrattar. 3 down 1 to go. Nu är det bara Stefan Kuhl kvar. Han har varvat och slåss om medaljerna bakom nyblivna H 55 Roger Claesson som var dominerande i H 50 några år och som troligen bara en olycka kan stoppa från nytt guld, men kan Stefan ta medalj bakom? Ljungberg och jag behöver packa in oss i bilen hem för kräftskiva och annat. Vi ringer de andra så snart vi kan och de gått i mål. Hur gick det? SILVER 3 sekunder för Thomas Nyberg. Otroligt HIGH FIVANDE i bilarna på högtalartelefon. Cellexir Cycling åker 4 gubbar på MSM vi kan maximalt åka hem med 3 guld och 1 silver vi kommer hem med 2 guld + 2 silver. 4 down mission completed. Makalöst facit för vår nya klubb och vilket gäng vi är.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=12BRPkfvneUzmP9-PLEd4qG5rpa1k7nrv]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1OK-bVRaZQEMs6I9lGUr6jdZQpOMY4DDR]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1KWilHxonPEMv-R90SrpAW6bDPGwsbahd]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=18f9OcQ_zuiLIve8YkbXlyLNSo5GjPMMW]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1sU8bIaVwZ7tEZUp5IBl2mVlyly4jEP06]()
Vi är alla tre inne på macken spända och växlar nervösa halvt hysterisk skrattanfall och skämt med kloka råd om hur vi ska hantera situation dispositionen och farthållningen under loppet. Det är alltid en anspänning inför stora tävlingar men idag känns den lite värre än vanligt för mig. Regnet börjar nu avta lite och det känns genast lite bättre. Det är sällan stimulerande att ge sig ut och "värma upp" i spöregn. Jag samlar mod till mig och bestämmer mig mentalt för att nej nu är jag här för att tävla och nu ska jag göra det bra och säkert. Hellre tappa någon sekund i de tekniska partierna då än att ta några risker. På 32 km hinner man nog bli lite trött ändå skulle jag tro..
Bort till bilen för att byta om till tempodräkt och där kommer han vår alldeles färska Hulk till guldmedaljör. Stefan Ljungberg, han har precis kommit i mål efter ett superlopp en stor del i spöregn där han krossar H 40 startfältet och vinner med 1.30. Han berättar att han kört på 44.17 och jag tänker att det får bli mitt mentala benchmark att matcha mot. Vi är ganska jämnstarka på tempo och Stefan är mycket nöjd med sitt lopp. Vi kramas alla 4 och det är så jäkla kul. Stefan har verkligen tagit ett jättekliv i tempo i år och följde upp sitt silver från NM för någon vecka sedan med guld nu. 1 down 3 to go. Vi hade ett internt mål i laget att alla 4 deltagare skulle ta hem varsin medalj och bättre start kunde vi ju inte få. Nu är det jag o Niclas i H 50 och Stefan Kuhl i H 55 kvar.
Regnet avtar i styrka och jag gör min uppvärmning utan att bli genomblöt, vilket känns bra. Snart dags jag startar först av alla i h 50 då jag efteranmält mig. Är spänd på hur nya sittställningen skall fungera. Mot alla råd gjorde jag en större förändring i min sittställning bara dagen innan loppet ( se bild innan och efter nere). Jag flyttade bak styret max så att knäna nästa går mot armbågarna. Jag har stört mig på att jag inte kommer ner, blir kompakt utan får för stort vindfång mellan ett för högt huvud och in mot kroppen. I tempocykling handlar det otroligt mycket om aerodynamik och med Stefans hjälp labbade vi fram en position på incyklingen som kändes mycket lovande och inte minst såg vansinnigt mycket bättre ut på bild än den förra. Jag var rejält peppad på att få reda på hur det skulle fungera. Skulle jag kunna hålla ned huvudet bättre och vad blir det för skillnad i fart / kraft i den stenhårda konkurrensen i H 50.
Jag tog brons på NM Åland nyligen bakom tempogiganter sedan många år Stefan Lindskog och Stefan Stengård. Båda dessa var med nu igen därtill en handfull starka åkare till hemmaåkare Jonas Thorén, CK Sundets Jonas Gartman men framförallt vår egen Niclas Näslund som dominerat H 45 i flera år och nu gått upp i H 50 som storfavorit. I min egen bok var ett silver bakom Niclas ett drömmål, men då måste allt stämma.
Iväg ut på första varvet av två. Det jag alla år haft så svårt för att paca / planera kraft känns helt plötsligt ganska lätt. Vi har pratat en hel del om det i laget och hur disponera första / andra hälft och jag hade nu satt upp ett delmål första varvet jag får inte ha över 340 watt i snitt efter första varvet för att i den bästa av världar kunna få en negativ split och kunna öka lite andra halvan. Alltså inte tokköra i första hårda långa backen som kommer direkt 200 meter efter start. Följde planen bra gick planerat lite över i backen men inte mycket och lät snittet komma ner mot 340 ganska snabbt och försökte hålla det där. Kändes tyvärr lite sämre i benen än under incyklingen och jag tappade lite kraft i det tekniska partiet kanske mest för att det var några partier lite lätt utför kurvigt då jag inte trampade utan tog det lugnt. Men bra med lite mikrovila försökte jag intala mig. Ut på den stora vägen tryckte jag på hårdare och fick en härlig fartkänsla ner mot varvningen och målet.
Men oj vad klockan har tickat på ser vid varvning att jag har ca 22.30 vilket betyder att jag måste öka för att kunna matcha Ljungbergs tid. Känns lite tufft där när jag går in i backen efter varvning. Kraften är lite lägre än vad jag hoppats 330 w i snitt och jag känner mig hundra på g. Inte helt slut än men just där och då såg jag inte en fartökning under andra varvet. Nu har det i alla fall torkat upp på vägen uppe på höjden och genast känns det bättre. Jag vågar gå på lite mer och jag kan höja effekten någon liten procent. Gruvligt tuff motvind där upp och stundtals känns det som jag står still. Tur jag inte har någon hastighetsmätare inställd på race mode på cykeldatorn. Visar bara watt, puls, tid och cyklade kilometer. Den input jag vill ha behöver utan att bli stressad av fart etc.
Kommer ut på den stora vägen till slut och nu är det "bara" sista 6 km kvar men ser att klockan har gått nära 38 minuter vilket betyder att jag måste hålla 60 kmh för 44 minuter sluttid. Inser att det kommer inte gå men jag ska tusan trampa som aldrig förr hem. Och det är precis vad jag gör. Jag cyklar de sista 5 (tillsammans med någon till) snabbast av alla i alla klasser under dagen med över 54 i snittfart sista 1,5 km går med 65 kmh och toppfart 73.8 kmh. Jag trampar som en vild furie. Jag ska tusan in på tid som Ljungberg och faktiskt motsatt vad jag trott var möjligt under loppet så går det med en tömning och slutspurt och jag kommer helt slut och väldigt nära att kräkas precis efter mållinjen in på 44.14 (Ljungbergs tid är klart starkare relativt då han hade grisväder). Jag får en negativ split kör fortare på andra varvet lyckas höja både fart och kraft och jag gör det på sista 5 k där jag är 13 sekunder snabbare än varv 1. Är så jäkla nöjd efter loppet. Det var tuffa förhållanden med blöta vägar och tuff vind och jag lyckades disponera mitt lopp perfekt. Frågan var bara hur långt skulle det räcka? Jag startade ju först och det var 20 minuter till Niclas och alla skulle komma i mål.
Ser Stefan Kuhl på på starten i H 55 och åker snabbt dit för att önska lycka till. Åker tillbaka mot mål och kommer på att Stengård startade 2 min efter han borde nästan varit i mål nu? Men det tar ytterligare en halv minut innan han kommer in på strax över 45 minuter och de 6 sekunder jag var efter på NM byttes nu till ett försprång på 50 sekunder underbart! Får höra lite varvtider och inser att det här kan nog räcka till medalj kanske t om silver bakom "omöjlige" Niclas som leder betryggande efter ett varv. Ljungberg och jag står och tittar vid mål. Åkare efter åkare kommer in alla är på säkert avstånd och när vi får höra att Niclas är på g in mot mål som klar svensk mästare blir lyckan total. Vi tar guld och silver den där dubbeln vi talat och drömt om. Niclas kör in på supersnabba 42.55 och slår mig med 1.19 ( i de officiella tiderna har alla 10 sek för mycket de hade tydligen en missmatch med start och målklockan som de inte fixat i resultatlistan). Bronset går till NM vinnaren Stefan Lindskog han var då ca 45 sek före mig nu är jag 44 sek före honom. Det känns mer än bra. Chansningen med ny tightare position gick hem. Tror jag vann en hel del på den. Ser även när jag jämför med andra klasser starkaste cyklister att jag tagit ett jättekliv jämfört med NM.
Resultat Tempo MSM & Junior Para
Så otroligt kul att kunna vända klumpen i magen till en silvermedalj och den skönaste känsla. Där är svaret på frågan varför? Vi utsätter oss för det här lidandet både fysiskt och mentalt för den obeskrivliga belöningen och tillfredställelsen det ger när man besegrar sina demoner och når sina högt ställda mål. Yes we fuc... did it Stefan Niclas och jag kramas och skrattar. 3 down 1 to go. Nu är det bara Stefan Kuhl kvar. Han har varvat och slåss om medaljerna bakom nyblivna H 55 Roger Claesson som var dominerande i H 50 några år och som troligen bara en olycka kan stoppa från nytt guld, men kan Stefan ta medalj bakom? Ljungberg och jag behöver packa in oss i bilen hem för kräftskiva och annat. Vi ringer de andra så snart vi kan och de gått i mål. Hur gick det? SILVER 3 sekunder för Thomas Nyberg. Otroligt HIGH FIVANDE i bilarna på högtalartelefon. Cellexir Cycling åker 4 gubbar på MSM vi kan maximalt åka hem med 3 guld och 1 silver vi kommer hem med 2 guld + 2 silver. 4 down mission completed. Makalöst facit för vår nya klubb och vilket gäng vi är.
Framgång föder framgång. Kan du kan jag. Vi lär av varandra. vi inspirerar varandra och vi supportar varandra, mycket i medgång ännu lite mer i motgång. Laget är större än jaget i ett gäng fullt av vinnarskallar och det är fantastiskt kul. Stefan och jag spelar peppande låtar på vägen hem på full volym. Här ett smakprov från den helt fantastiska Netflix serien Case de Papel med Bella Ciao! Har du inte sett den GÖR DET!
Om jag förstod rätt så vinner vi nu bästa masterklubb på linje och tempo SM. Richard Lööw har ju sopat hem i stort sett allt vad gäller linje i H 45 i år med både SM och NM vinst. ja som initiativtagare till Callexir Cyling så är ju vår debutsäsong nästan overkligt bra och att få vara med om det här gör mig stolt.
Men vi har en riktig kronjuvel kvar den här säsongen mer om den snart. Kör hårt!
Om jag förstod rätt så vinner vi nu bästa masterklubb på linje och tempo SM. Richard Lööw har ju sopat hem i stort sett allt vad gäller linje i H 45 i år med både SM och NM vinst. ja som initiativtagare till Callexir Cyling så är ju vår debutsäsong nästan overkligt bra och att få vara med om det här gör mig stolt.
Men vi har en riktig kronjuvel kvar den här säsongen mer om den snart. Kör hårt!
Position på Smacktempo vid målgång i onsdags
”Nya” positionen
Fort värre på slutet
↧
Framgång i jakten på fart - 8 mil tempo @43.9 kmh
The quest for speed. The search for the holy grail. Håller min jakt för att hitta högre fart att bli som en drog? Ja snudd på nästan, senaste tiden. Jag har blivit inspirerad och intresserad av utmaningen att få ut mer fart på tempocykeln. Det är något rent, något absolut och mycket mätbart i det hela. Du och din cykel ensam mot elementen, vägen, vädret och framförallt vinden. Det handlar förstås om en kombination av kraft & aerodynamik, den senare extremt viktig och helt avgörande för tempocykling i högre fart. Jag har i flera år känt att jag inte får ut min potential på tempocykling relativt racern. Skillnaden i fart har "bara" varit ca 2-2,5 kmh och jag borde kunna öka farten lite på tempocykeln om jag kan hitta en mer aerodynamisk position som jag klarar att sitta i. Men jag har inte hittat hur? Jag har inte lyckats komma ner med huvudet, minska gapet in mot magen, minska frontal arean mot vinden. Men när jag såg den färska europamästaren 19 åriga närmast utomjordiske Remco Evenepoel som körde med nätta 54 kmh på EM.. (kan bli största cyklisten sedan Eddy Merckx?) fick jag en aha upplevelse.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1xRs-DLOdOy-3noAvWBvyupbbM__twhPA]()
Ja ni fattar ju att det här går undan..![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1CjbCGnIBstJ3OOL2CsM1Zm30HQhk7BYV]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=13H7maT8hyf-7-lxcXAPj1zShtrcqjXhS]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1cZQPIx51fHI5mYF-P-GqSdlx7oUv23Yu]()
I måndags bara två dagar efter SM tömningen provade jag åter (för 68 gången på Strava) Fysingen Runt 19 km och körde starkt med 45.3 (2 s från pers) utan en total tömning. Jag får positiv feedback på att mer fart är här och det känns mycket inspirerande. På lördag är jag bjuden av tävlingsledningen till Sala Silverman och SM i medeldistans Triathlon. Tävlingsledaren Åke Lantz kontaktade mig och undrade om jag inte ville komma och cykla stafettsträckan 9 mil i Tristafetten som går samtidigt med elitklasss SM. Han har fixat ett starkt lag med superlöparen Fredrik Uhrbom som avslutar med halvmaraton. Han gjorde häromdagen 14.40 på 5000 m och är 42 år. Pretty impressive stuff! Uhrbom sprang halvmaran 2016 på EM med 1.07 så bättre avslutare är nog svårt att hitta.
Igår ville jag testa ett längre tempolopp som genrep inför lördagens tuffa utmaning. Jag brukar varje år försöka hinna med någon lång hård ca 10 milare tempo på max. 2013 gjorde jag den på 2.24, 2015 på 2.23 och 2017 på 2.22 med 42.1 out & back Vikskolan - Knutby. Igår kväll hann jag inte med 10 mil men väl 8 och tog bilen som så många gånger förr till Vikskolan. Det var en fin kväll med västlig vind och sida med övervägande uppåt mot Almunge. Var lite het och hade tänkt börja med 315-320 w men hamnade ganska snabbt på 330 w. Körde ifatt en annan tempocyklist eller triatlet redan efter en dryg kilometer. Han tog mitt hjul och där höll han sig fast. Det gick på snabbt och snittfarten gick upp mot 45-46 ganska fort och jag blev lite peppad av att han låg med. Hur länge skulle han ligga kvar? Det kändes bra i kroppen men kraften alldeles för hög för ca 2 timmars hårt jobb och pulsen redan över 150. Men hade liksom svårt att dra ner lite lätt rusig över att farten nu var över 47 i snitt. Killen bakom med på hjul fortfarande. Jag hade musik i öronen och omständligheterna gjorde att jag aldrig pratade med honom eller kollade bakåt vem det var. Men det gav lite inspiration ändå på något sätt. Ända bort till Långhundrarondellen efter 26 km var han med. Gissar att han var ganska nöjd med den 25 km förningen och tackade för draghjälpen. Långhundra efter 26 km med 47,2 i fart en tid bara slagen av mig själv med ca 35 sek från ett KOM tidigare i år i betydligt starkare medvind än den vind som nu var. Jag fortsatte upp mot Almunge nu i mer kantvind och fick slå av lite på kraften då 330 w efter 40 min var ohållbart kände jag. Hamnade på ca 300 w och hittade in i ett tempo som jag bedömde kunde fungera resten av sträckan. Uppe i Almunge med snabba 46.4 och ett snyggt 4 mils KOM från Vikskolan.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=16_GOV-M2SNLAVgGo-MUyDPdPTRqSD13A]()
Snittet ner mot 45 tillbaka vid Långhundra nu 2,5 mil kvar sida motvind, men det fanns även glädjande några partier som kändes rätt snabba även hem. Vid Lunda Livs fattade jag att det här kommer bli en stor höjning av gamla fartrekordet på 10 mil med 42.1 nu förvisso på "bara" 8 mil men ändå. Sista milen jäkligt trött men när snittet gick ner under 44 för första gången till 43.9 och sedan till 43.8 lyckades jag stärkt av lika delar eufori, Maurten sportdryck samt Cellexir Endurance jag haft och druckit under tiden i min Camelbak innanför magen höja tempot i en sista tömning och nådde tillbaka till Vikskolan efter 81 km på 1.51 och 43.9 i snittfart. Lycka och exceptionell tillfredsställelse.
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1ajescoTQowjnrSBh9Az-c3IQlbMZS0AA]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1j9btsGa_hD_di_DFXqAGwn68DYVJ86r3]()
![https://drive.google.com/uc?export=view&id=1QaT8dfQap_Bom9GMVNE1IRKTZdGGGGhz]()
![]()
Jag är så jäkla nöjd att jag knappt kan fatta hur det var möjligt att göra en så stor förbättring vid 52 års ålder? Jag har ändå tränat väldigt hårt nu sedan 2010 och att fortfarande kunna utvecklas är ju fullständigt underbart. Cellexir verkar ju inte gör någon skada i alla fall, det kan vi kanske vara överens om:-).
Ganska medtagen efteråt får jag medge och började frysa innan jag kom in i bilen med värme. Men så oerhört nöjd och vilket genrep inför lördagens stora utmaning i Sala. Hade dock ett kraftigt orosmoln i huvudet. Jag hade på morgonen upptäckt att mitt vänstra bröst var svullet, ömt och rött några cm runt bröstvårtan. Någon form av inflammation och det kändes inget kul alls. Ingen aning om hur / vad inget sår eller synbart yttre men klart obehagligt och den maxinsatsen kanske inte var optimal med inflammation i kroppen. Var skakig efteråt men det kändes lite bättre när jag fick mat i magen sent hemma. Svullnaden var inte sämre i morse men heller inte bättre så var på vårdcentralen och de första 2 läkarna som tittade var lite förbryllade, tredje läkaren mer senior kom dock med en teori jag ser och hoppas som förklaringen. Bakterie från mitt pulsband som kan ha skavt letat sig in i huden och orsakat inflammation. Fick penicillin och ska äta nu en vecka hoppas verkligen inte de behöver göra mammografi som annars blir av efter tisdagens återbesök om ej lagt sig. Vi som tränar mycket ska nog vara lite försiktiga med pulsband och se till att de är rena, slarvar ibland och bara sköljer av med vatten eller lite diskmedel men ska nu koka bandet regelbundet och byta det oftare.
Its never too late!
Ja ni fattar ju att det här går undan..
Det är ju åt det hållet jag behöver försöka gå. Bak med armbågarna, fram med överkroppen, ned med huvudet, stäng gapet. Jag och Stefan Ljungberg pratade om det på vägen till Jönköping och tempo MSM i fredags. Jag beslöt mig för att trotsa allt sunt förnuft och byta position dagen innan ett mästerskap. Jag sköt tillbaka styret så långt det gick och istället för att som både jag själv trott och många andra att man skall ligga så lång fram med armarna som möjligt för en mer utsträckt låg position nu det motsatta krypa ihop mer som en boll med knän som nästan slår i armbågar i tramptagen. Samtidigt försöka få ner huvud och få fram överkroppen ner mot armarna. Ovant när jag testade och betydligt lättare sagt än gjort för en stel orörlig gammal silverpil, men kändes ändå klart lovande. Svårt att se vägen när man ligger i bra position och man får försöka tänka gamnacke och skjuta fram hakan. Klarar nog inte av att hålla positionen så länge eller bra men det blev ändå det var en fullträff under MSM med silver och ett starkt lopp där jag tog över en minut på de flesta starka jämfört med NM på Åland bara två veckor tidigare. Så grymt lyckat drag att våga byta bara dagen innan SM.
”Gamla” positionen
Nya positionen
I måndags bara två dagar efter SM tömningen provade jag åter (för 68 gången på Strava) Fysingen Runt 19 km och körde starkt med 45.3 (2 s från pers) utan en total tömning. Jag får positiv feedback på att mer fart är här och det känns mycket inspirerande. På lördag är jag bjuden av tävlingsledningen till Sala Silverman och SM i medeldistans Triathlon. Tävlingsledaren Åke Lantz kontaktade mig och undrade om jag inte ville komma och cykla stafettsträckan 9 mil i Tristafetten som går samtidigt med elitklasss SM. Han har fixat ett starkt lag med superlöparen Fredrik Uhrbom som avslutar med halvmaraton. Han gjorde häromdagen 14.40 på 5000 m och är 42 år. Pretty impressive stuff! Uhrbom sprang halvmaran 2016 på EM med 1.07 så bättre avslutare är nog svårt att hitta.
Igår ville jag testa ett längre tempolopp som genrep inför lördagens tuffa utmaning. Jag brukar varje år försöka hinna med någon lång hård ca 10 milare tempo på max. 2013 gjorde jag den på 2.24, 2015 på 2.23 och 2017 på 2.22 med 42.1 out & back Vikskolan - Knutby. Igår kväll hann jag inte med 10 mil men väl 8 och tog bilen som så många gånger förr till Vikskolan. Det var en fin kväll med västlig vind och sida med övervägande uppåt mot Almunge. Var lite het och hade tänkt börja med 315-320 w men hamnade ganska snabbt på 330 w. Körde ifatt en annan tempocyklist eller triatlet redan efter en dryg kilometer. Han tog mitt hjul och där höll han sig fast. Det gick på snabbt och snittfarten gick upp mot 45-46 ganska fort och jag blev lite peppad av att han låg med. Hur länge skulle han ligga kvar? Det kändes bra i kroppen men kraften alldeles för hög för ca 2 timmars hårt jobb och pulsen redan över 150. Men hade liksom svårt att dra ner lite lätt rusig över att farten nu var över 47 i snitt. Killen bakom med på hjul fortfarande. Jag hade musik i öronen och omständligheterna gjorde att jag aldrig pratade med honom eller kollade bakåt vem det var. Men det gav lite inspiration ändå på något sätt. Ända bort till Långhundrarondellen efter 26 km var han med. Gissar att han var ganska nöjd med den 25 km förningen och tackade för draghjälpen. Långhundra efter 26 km med 47,2 i fart en tid bara slagen av mig själv med ca 35 sek från ett KOM tidigare i år i betydligt starkare medvind än den vind som nu var. Jag fortsatte upp mot Almunge nu i mer kantvind och fick slå av lite på kraften då 330 w efter 40 min var ohållbart kände jag. Hamnade på ca 300 w och hittade in i ett tempo som jag bedömde kunde fungera resten av sträckan. Uppe i Almunge med snabba 46.4 och ett snyggt 4 mils KOM från Vikskolan.
Rundade korsningen utan att stanna och nu var det bara 4 mil hem:-). Hemvägen var förstås tuff då den lite övermodiga starten inte gjorde dispositionen optimal, men kunde ändå hålla farten ganska bra och kraften på ca 300 w. Såg på min skugga att jag tenderar att komma upp lite för ofta i "gamla" positionen men jobbade med det och farten var ju fortfarande långt över gamla toppnivåer på längre tempo. Så lite bättre har nog positionen helt klart blivit.
Snittet ner mot 45 tillbaka vid Långhundra nu 2,5 mil kvar sida motvind, men det fanns även glädjande några partier som kändes rätt snabba även hem. Vid Lunda Livs fattade jag att det här kommer bli en stor höjning av gamla fartrekordet på 10 mil med 42.1 nu förvisso på "bara" 8 mil men ändå. Sista milen jäkligt trött men när snittet gick ner under 44 för första gången till 43.9 och sedan till 43.8 lyckades jag stärkt av lika delar eufori, Maurten sportdryck samt Cellexir Endurance jag haft och druckit under tiden i min Camelbak innanför magen höja tempot i en sista tömning och nådde tillbaka till Vikskolan efter 81 km på 1.51 och 43.9 i snittfart. Lycka och exceptionell tillfredsställelse.
Puls och kraftkurva Garmin
Så här skrev jag på min blogg 2017 efter förra toppnoteringen.
Jag är så jäkla nöjd att jag knappt kan fatta hur det var möjligt att göra en så stor förbättring vid 52 års ålder? Jag har ändå tränat väldigt hårt nu sedan 2010 och att fortfarande kunna utvecklas är ju fullständigt underbart. Cellexir verkar ju inte gör någon skada i alla fall, det kan vi kanske vara överens om:-).
Ganska medtagen efteråt får jag medge och började frysa innan jag kom in i bilen med värme. Men så oerhört nöjd och vilket genrep inför lördagens stora utmaning i Sala. Hade dock ett kraftigt orosmoln i huvudet. Jag hade på morgonen upptäckt att mitt vänstra bröst var svullet, ömt och rött några cm runt bröstvårtan. Någon form av inflammation och det kändes inget kul alls. Ingen aning om hur / vad inget sår eller synbart yttre men klart obehagligt och den maxinsatsen kanske inte var optimal med inflammation i kroppen. Var skakig efteråt men det kändes lite bättre när jag fick mat i magen sent hemma. Svullnaden var inte sämre i morse men heller inte bättre så var på vårdcentralen och de första 2 läkarna som tittade var lite förbryllade, tredje läkaren mer senior kom dock med en teori jag ser och hoppas som förklaringen. Bakterie från mitt pulsband som kan ha skavt letat sig in i huden och orsakat inflammation. Fick penicillin och ska äta nu en vecka hoppas verkligen inte de behöver göra mammografi som annars blir av efter tisdagens återbesök om ej lagt sig. Vi som tränar mycket ska nog vara lite försiktiga med pulsband och se till att de är rena, slarvar ibland och bara sköljer av med vatten eller lite diskmedel men ska nu koka bandet regelbundet och byta det oftare.
Its never too late!
↧
Sala Silverman SM medeldistans Triathlon - Cykelstafett sträcka 87 km a 44.1
Vår simmare Peter är i 50 års åldern och kul med ett stafettlag av oldboys karaktär som på pappret även såg ut att kunna ge landets bästa triatleter en match om att vara snabbast i mål. Nu skulle vi ju "bara" göra en sträcka var och det är förstås en stor skillnad mot att köra alla tre men ändå kul att se vilka splittider och totalt vi skulle klara vs triatlerna. I stafettklassen var det 8 lag och kanske lite mer av motionsklass så där såg oddsen bra ut för en seger.
Laget Peter Fange jag & Fredrik Uhrbom
De första simmarna kommer ur vattnet med en sträcktid på bara drygt 22 minuter galet fort. Robert Kallin och Oskar Djärv och ger sig ut på cykeln, simmare efter simmare kommer och vid 27-28 minuter är det ganska många på väg ut på cykeln. Nu får jag att jaga så det räcker kom nu Peter tänkte jag och där kom han efter knappa 29 minuter så på med chipet runt ankeln i växling, springa ur växlingsområdet och iväg på cykeln. Lite adrenalin i början och hög kraft men hittade ganska snabbt ner mot målwatt. Härlig fartkänsla och kroppen kändes bra. Börjar fort att cykla om triatleter en efter en med en stor fartskillnad. Det ger en nästan rusig känsla. Jag flyger fram och efter en mil är farten nära 45 innan ett lite långsammare parti väntar. Håller ändå planen bra och pulsen på 151-152 där ligger den fint strax under 90% tänker jag. Det ska ju hålla i två timmar. Kör om grymma Sara Svensk som sen vinner damklassen stort på fantastiska 3.52 med endast 5 herrar framför sig. Imponerande är ett understatement. Där är starke Adam Stenman och redan där Jonas Colting som var flera minuter före efter simningen. Det här går ju helbra.. Banan cyklas på fina vägar 29 km i en trekantsliknande formation runt Sala- På vägen in mot Sla igen med 4-5 k till varvning så får jag upp farten igen lite högre och känner wow 44.2 och nu är det snart varvning. Kan jag hålla det här tempot blir det t om klart under 2 timmar. Kul att cykla genom varvningen och målområdet mycket folk som hejar och härlig inramning jag har kört om nästan alla framför mig nu utom de allra snabbaste efter simningen, en av killarna jag körde om för en kort stund sen närmar sig och hänger sig fast 12-20 meter bakom. Är det jag som tröttnar? Nej watten och farten ligger kvar. I triatlon är draftingavståndet bara 12 meter vilket faktiskt ger en klar fördel aerodynamiskt förutom den inspiration det också kan ge om man kan hålla hjulet bra på en stark farthållare. Men han ligger nu oftare 20-30 meter bakom men hänger med länge innan han släpper en bra bit in på andra varvet. Klockar andra varvet med samma snitt 44.2 upp mot varvning och börjar förstå att även om det är tre mil kvar så kan bara en olycka eller punktering stoppa mig från en kanontid. Grym känsla i solen och är inte heller olidligt slut eller trött.
Kan jag göra en farthöjning sista varvet? Försöker mobilisera en lite tempoväxling stundtals men hamnar tillbaka och snarare tappar en smula och får nöja mig med att sikta på styvt 44 som målsättning. Kan faktiskt njuta ändå sista 3-km på det snabba partiet är nu på gränsen till sliten men ännu nöjdare än vad tröttheten tar ifrån mig så lyckas jag höja farten och cykla i mål på 1.56.44 och 44.1 i fart. Det visar sig sedan vara dagen andra bästa cykelsplit med dryga 3 minuters marginal till 3 bästa cykelsplit. Det är jag faktiskt förbannat nöjd och t om stolt över. Det är ännu en gång i år ett klart personligt rekord. Nästan smått otroligt efter de senaste 10 åren med så mycket cykelträning att nu som snart 53 kunna höja nivån ytterligare och faktiskt bli snabbare. Allt går och går det inte så går det ändå!
Kallin kör inte Strava😉
Robert Kallin får vi säkert höra talas mer om
Skulle vår superlöpare Uhrbom ha en chans att plocka in det här? Kändes avlägset men man vet aldrig och Kallin kunde ju ta slut. Fredrik plockar in stabilt på varv 1 och varv 2 men med tre km kvar är Kallin fortfarande två minuter före. Fredrik ger upp tanken på en dödssatsning för att försöka komma ifatt i tron han är för långt efter. Nu tröttnade Kallin dramatiskt sista 2 och Uhrbom är bara 20 sekunder efter i mål efter en urstark halvmara på 1.11. Hade det varit 30 meter till hade han spurtat om. Men det spelade ju ingen större roll grymt kul för Kallin att gå först i mål och våra 3.38.22 är ju ett klart godkänt resultat av ett Oldboys gäng eller vad tycker ni? Nästa stafettlag kommer in 37 minuter senare. och tvåan i elitklass senior 7 minuter senare. Vi är nöjda och glada över den lyckade dagen och får hänga någon timme i parken där i solen innan det blir prisutdelningar i alla klasser.
Uhrbom o jag nöjda med dagsverket
Prisutdelning supertack Åke Lantz och IFK Sala för en toppendag och dito arrangemang i solen
http://salasilverman.se/resultat/
Kul att snacka med massa triatleter och folk, många som kommer fram och grattar och många som som hälsar och tackar för bloggen och inspiration därifrån, väldigt kul att höra. Talar en stund med vår Cellexir ambassadör Jonas Colting och Niklas från podden. Jonas är helnöjd med dagen där han kommer 2 i H 45 på starka 4.08 utan att vara spefikt tri tränad.
Jonas Colting och ”pod” Niklas
Åker efter en lång skön dag i Sala hem i solen nedcabbat underbar sensommarkväll sen hemma med utemiddag Kajsas bästa Lasagne och Amaronevin efter kaffet kände jag mig värd en bättre kubansk segercigarr och en Sambuca att runda av middagen med
innan vi gick till en granne som hade inflyttningsfest. Idag är det ingen cykel utan en slapp skön dag vid poolen. men imorgon startar de sista förberedelserna för nästa helgs stora äventyr och hela säsongens höjdpunkt. men mer om det imorgon eller nåt.
Kör hårt!
Kör hårt!
↧