Jag hade ju räknat med att det skulle vara högre risk för krascher och olyckor än under ett vanligt lopp. 270 startande i H 50 som var största klass, en pannkaksplatt bana på 15 mil och starka cyklister som åkt från hela världen och vill kriga om fina placeringar. Men jag hade inte väntat mig att hamna likt mitt i ett Gladiatorspel, med känsla av när smäller det nästa gång? Kan jag klara mig hela vägen till mål så är det mer eller mindre ett mirakel.
Flera bra grejer inför start. Har varit i toppform den senaste tiden och 15 mil linje i 30 grader borde passa mig som handsken. Jag har köat 1,5 timme så jag har hamnat allra längst fram i första led inför start. Mitt nya Sverige ställ från Verge är snyggt och av samma modell som våra teamkläder = grymt bra. En dålig grej inför start, jag blev genomförkyld på torsdag kväll efter ett långt snabbt 13 mila solopass. Hade avslutat en penicillinkur dagen innan och var troligen nedsatt i immunförsvaret och det långa hårda passet på torsdagen gjorde sannolikt väsentligt mer skada än nytta. Jag var helkass på fredag absolut inte cykelbar på lördagen när vi kom fram så nöjde mig med 10 min "incykling". Kändes bättre på söndag morgon men en bra bit från topp och klart osäker på hur ansträngning och värmen skulle klaras men det tog i alla fall bort en hård egen prestationspress så jag kände det får bli som det blir. Tänkte positivt. Funkar det så funkar det eller tvärtom.
20 minuter till start
Starten går och vi 270 (fattar ni hur sjukt stort ett sånt fält med adrenalinstinna gubbar från hela världen är på vägen?) trampar snabbt upp i höga farter + 50. Det finns få ledig centimeter på den ganska breda vägen första snabba milen ut ur Poznan. Full fokus på att titta långt fram samt hålla linjen koncentrerat på säkerhet. Efter en mil har vi kört i 46 snitt, det går lätt och fort i den massiva kolossen til klunga och inget har hänt än, skönt det har mest varit rakt fram. Jag har inte lyckats behålla min position långt fram dock det är säkert 150 pers före mig nu och jag befinner mig en bra bit från sweet spot om det nu finns någon sådan annan än längst fram i den här gigantiska kött och kolfibermassan som dånar fram över de polska platta vägarna.
In på lite mindre väg efter ca 15 k och där smäller det ganska omgående. En kille strax vänster framför mig ramlar rakt ut vänster in mot en husvägg i hög fart med en jäkla smäll. Ouchh i magen fy fan det där lät ont. Fokus och koncentration kom igen nu det känns ändå rätt ok i kroppen och Jonas du har tränat rätt mycket för det här Det är VM, glöm inte bort det. Time to deliver. Det smäller till igen nu precis framför mig ramlar ett ekipage. Ljudet av kolfiber som krasar sönder i asfalt tillsammans med ett förvridet skrik är bland de värsta man kan höra. This is it! Im fucked! Nu smäller det hinner min hjärna registrera tillsammans med ett mentalt korstecken innan jag kör rätt över hans framhjul. Jag har inte chans att göra något annat än att hålla fast i styret försöka vara följsam. Wow jag klarade det jag är fortfarande på hjulen. Lika delar skräck och adrenalin, men jag klarade mig med ett riktigt "Sagan move". In i ett några km parti med den sämsta asfalts väg som världen skådat sedan Eldkvarn brann (asfalt kom till Sverige ungefär då i slutet av 1800 talet). Det hoppar och studsar värdigt Paris Roubaix. Ta bort mig härifrån hinner jag tänka innan en av mina extra drickaflaskor studsar ur ryggfickan. Perfekt precis vad jag behövde! Jag var inte den enda som tappade flaskor på den vägen så tillbuden till nya krascher var ständigt närvarande.
Jag hade ändå tre flaskor kvar och det kanske skulle räcka i hettan ändå även om det nu skulle bli tight. Vi kommer in i något tufft kantvindsparti, får jobba hårt med hög puls, ja hur är det med dagsformen egentligen? Bit ihop nu och fram med dig lite i fältet och så smäller det igen, en stor krasch flera på vägen, det ser illa ut ett par gubbar ligger kvar med stora smärtor och söndertrasade kläder. Hinner gira vid sidan fint men kan inte undgå att undra när det blir min tur att syna asfalten?
Nytt kantvindsparti det går hårt men nu tar jag mig fram lite t om istället men det är fortfarande en VÄLDIGT stor grupp. Strax innan vi kört 10 mil eller så smäller det i ytterligare en stor vurpa med många iblandade strax framför mig. Nya förvridna skrik, krossade ben, krossat kolfiber och kanske än värre krossade drömmar. Jag hinner precis styra ut i vägrenen, grus, lera gräs och kan styra upp mig igen. Har nästan blivit cynisk nu eller är det tävlingsdjävulen som vaknat i mig nu. Bra ytterligare några färre på vägen nu kanske jag kan komma fram bättre tänker jag och sprintar fram för att täcka luckan efter kraschen. Känner mig ändå ganska stark nu mitt i eländet. Vet ju också att sista tredjedelen av lopp alltid är min bästa. De första 10 milen är de värsta jag upplevt på en cykel. Ett gladiatorspel och last man standing mer än en cykeltävling. men nu finns det helt plötsligt lite plats på vägen efter en urgallring av både trötthet, kantvind och de 7-8 krascher jag själv såg (var säkert några till)
Det blir lite luckor här och där glesare på vägen. Jag täpper en, en till och ytterligare en och känner hur det är allt tunnare både bakåt och framåt. Rätt vad det är är jag tillsammans med en grupp på 7 st, lucka bakåt och där är vår ledarbil precis framför. Fantastiskt jag är i sweet spot, nu. I en utbrytning som ser stark ut med bara knappa 4 mil kvar. Kom igen nu gubbar NU KÖR VI! Jag älskar den här typen av cykelåkning lagtempoliknande hårda förningar in bakom och sen på igen. Det här kan gå hela vägen. Det är en irländare, en kanadensare, en amerikan, en polack och en från Ukraina. Frågar jänkaren och kanadensaren om de vet om vi är först? Kanadensaren säger att nej vi har en teammate en knapp minut framför solo. Ok tänker jag ändå toppenläge och vi kommer troligen kunna köra in honom. Nu tävlar jag om medaljer och om vi skulle hålla in vet jag att i den här typen av cykelåkning blir jag nästa aldrig ifrånåkt, my favourite game. Jag känner mig stark i förningarna men efter en dryg mil i gruppen så märker jag att vi börjar bli få som kör. Alarmerande ska vi hålla måste fler hjälpa till. Försöker mana på gruppen. Come on all together now! Men det är lite tafatt från de flesta håll och ytterligare en stund senare så inser jag att nej de kommer bakifrån igen, fan också det här var ju ett medaljläge.
Ladda om med de nya förutsättningarna ca 15 km kvar. Jag håller mig nu högt för att inte missa några attacker. Men det blir allt mer svårgreppat då vi kommit ifatt många H 45 (start 7 min före) och även från andra tidigare grupper. Med en mil kvar är inte den röda ledarbilen kvar, jäklar jag måste missat några som smitit iväg, eller är kanadensaren fortfarande först och har fått bra följe lite längre fram? Misströstar lite men tänker i alla fall försöka avsluta snyggt. Håller mig ganska långt fram, men då tempot går ner lite efter att någras attacker hämtats in så väller det fram folk både från vår grupp och andra grupper. Ligger kanske runt 25 plats i stor grupp in mot sista 2 km det gå fortare men nu är hela vägbanan full igen. Jag har bra kraft till spurt men det finns ingen plats att göra den på och nu är jag långt ifrån att kunna eller vilja mobilisera några vassa armbågar efter allt som hänt idag. Har jag klarat mig hit så ska jag tusan inte ramla på upploppet idag när jag ändå inte slåss om medaljerna. Jag ger upp halvt sista 500 meter och håller bara min linje och position, det går inte att spurta. Kommer in 41 i mål 1,5 minut efter segraren som blir en schweizare en sekund för kanadensaren (vet inte om de var tillsammans länge på slutet). De var sen 1 minut före nästa och sen kom den stora klungan strax bakom. Det är 49 tävlande som kommer inom ca 1,5 minut sen börjar det bli många minuter och stora hopp längre ner i resultatlistan. Ett maxtak på 100 startande hade ju varit toppen men det är förstås ekonomiska aspekter som måste gå ihop i arrangemanget också.
Resultat
http://www.granfondoguide.com/RaceDashboard/UCIGranFondoWorldSeries/1/5000/2019-uci-gran-fondo-world-championships-resultsAldrig varit med om så blandade känslor efter målgång. Överlycklig att vara i mål, hel i ett stycke, samtidigt oerhört besviken på slutet och placeringen. Det är så små marginaler. Jag hade ett riktigt toppenläge där med några mil kvar och började verkligen tro på bra chans till medalj. Sedan rycktes allt undan igen sista milen i en kombination av något felbeslut och marginaler på fel sida. Jag skulle försökt något själv istället men räknade med att det inte skulle gå då jag trott sista 5 k skulle gå alldeles för fort. Det var uppenbarligen en 7-8 som lyckades komma iväg där. Men jag var urlakad också, påverkad av både körning i utbrytning, förkylningen, 30 gradig värme och 15 mil i 42.5 fart och inte minst en enorm mental anspänning i och med alla vurpor och koncentrationen på alla incidenter. Sånt tar också på krafterna.
In på området och träffar andra svenskar. En par underbara Öl och en wrap i solen så känns det genast bättre. Träffar ett gäng svenskar som kört H 35-H 50 inga topp 10 placeringar och samstämmiga vittnesmål om ruggigt många krascher och tillbud även i de andra klasserna. Min resekamrat och teammate i cellexir Cycling Stefan "Hulken" Ljungberg är där. Jag hade trott stenhårt på honom i H 40 och han gör ett kanonlopp och är med i spets länge länge och så händer det som inte får hända med 4 mil kvar. Hans DI 2 batteri tar slut och han får köra på 52/11 tyngsta växeln sista timmen med ett antal svängar och knirklar in på olika vägar. Nog för att han är Hulken och stark som Bamse men prova det, ingen lek ens för en Hulk. Han kommer in i klungan på 42 plats. Batteriet hade troligen legat mot på något sätt i cykelväskan på planet och laddat ur. Får inte hända men nu hände det och vi glömde att säkerhetsladda. Bryta ihop och komma igen javisst what else could we do? Men på ett VM igen med de här förutsättningarna? Nej jag kommer inte starta i ett sånt här stort startfält någon mer gång om det inte är en backe ganska tidigt som kan skilja ut lite i klungan. Risk Reward i söndags är rent ut sagt åt helvete. Med uttagningsregler som är övervägande kommersiella (det räcker att vara topp 25% i ett kvallopp för att kvala) så blir det alldeles för många på startlinjen. För höra att min kompis i H 50 starke Michael Bergman som jag såg länge i loppet längre fram än mig och såg lätt och pigg ut. Han har dragits in i en av krascherna efter halva loppet och så var hans dag förstörd . Han tillhörde också en av dem som efter loppet sa "ALDRIG MER". Gladiator eller cyklist? Ja i söndags var det nästan svårt att skilja på rollerna. Michael Bergman tillhörde definitivt Gladiatorerna då han reser sig upp efter vurpan vid 8 mil och kör de sista 7 in i mål med ett brutet nyckelben och två brutna revben. HFTU liksom..
Nu så här någon dag efteråt. Känner jag: Så nära men ändå så långt borta. Det är så oerhört små marginaler ibland i linjelopp ut alla perspektiv. Jag hade både tur och otur under loppet, tur förstås att jag inte gick omkull, otur att inte utbrytningen höll mot slutet. Det här var ett stort mål och jag hade siktat högre. Känner samtidigt att min nivå håller högt i den här konkurrensen en dag när marginalerna är på min sida fullt ut. Someday..
Annars har vi haft några riktigt bra dagar i Poznan vi flög ner på lördagen och hem idag tisdag (de tider som erbjöds). Men funkade supersmidigt med Ryan Air och hur snabbt som helst av och på plan med cyklar och grejer. Flygtid 1.10 10 minuter innan vi satt i taxin för att 20 min senare checka in på ett bra hotell till riktigt bra pris. Poznan och Polen mycket trevligt. Fin stad ca 500 k invånare med ett stort fint kullerstenstorg torg och gamla stan fullt med restauranger med både god och billig mat & dryck. Vi passade på att cykla 11 mil till igår när vi ända var där och inte hade så mycket annat att göra. Nu var det 17 grader istället för 30 och regnet hängde i luften men en bra träningstur fick vi. Kolla in bilden nedan, helt underbara proportioner när Hulken provar min Madone strl M 54. Ser ut som en leksakscykel, men kommer han inte lite lägre nu i bättre aeroposition? Fan rätt schysst alltså!
Morgon inför racet
