https://strava.app.link/4kAOPeUvEU
https://strava.app.link/4kAOPeUvEU
Eländet växer. I sviterna av dopingskandalen på skid VM i Seefeld har nu även den Österrikiske proffscyklisten Georg Preidler erkänt doping och delaktighet i det stora nätverket kring den tyske idrottsläkaren som de tog på bar gärning i hotellet nu på VM. Läkaren verkar haft ett stort "stall" av atleter i olika sporter knutna till sig. Fler atleter där ute med sviktande nattsömn nu gissar jag?
Georg Preidlers tur nu vid skampålen. Annars en habil cyklist (eller var han det pga dopingen kanske? :-( han kom 16 på OS tempot i Rio och var till vardags proffs i FDJ. Slut på det nu..
Nej jag tror att den enda rätta vägen är att kriminalisera medveten doping hårt som nu gjorts i vissa länder. Riskerar man inte bara heder, ära och karriär utan även rättsliga påföljder och riktiga fängelsestraff då är det nog både en och två av dagens fuskare som skulle omvärdera sina prioriteringar och val. Kunde Singapore bli av med nästan all kriminalitet med en stenhård nolltolerans borde idrottsvärlden kunna ta sig en bit på vägen med samma strategi. Skrev några inlägg om det här redan i januari 2013 i samband med Lanceaffären och andra dopingavslöjanden. http://jblifecycling.blogspot.com/2013/01/gor-som-i-singapore-med-framtida-dopare.html
Ja debatten lär fortsätta.. Jag får ju ibland själv frågan om jag har dopat mig och eftersom jag söker efter utveckling och glädjande även fått den till nya högsta nivåer som 52 åring så är det ju kanske till viss del förståeligt att någon skulle kunna undra? Har inte tänkt i de banorna förut men när jag och några lagkamrater blev dopingtestade på Arlanda förra våren av en ditsänd dopingpatrull förstod jag att det rimligen existerat någon form av misstanke. Verkligen toppen då att vi kunde visa att vi är rena gubbcyklister. Jag menar någon måtta får det väl ändå vara. Skulle ju vara bra patetiskt att dopa sig som +50 för att tävla i cykel och försöka lura sig själv. Nej med en schysst motivation, en positiv inställning, någorlunda hälsosamt leverne och en hel del träning och vårt egenutvecklade CELLEXIR förstås kan jag meddela att det i alla fall går att bli bättre på ren väg trots många års bra föregående bra träning ända upp över 52. Igår körde jag efter en lugn timme framför Kurne Bryssel Kurne som avslut en stenhård 8 min intervall med pr på Wattbike 382 w och 5.25 w/ kg och förra veckan nytt pr kraftrekord på 10 solomil ute med 309 w och 4.2 w/kg över 2 h 40 min. Och det skänker i alla fall mig bra mycket mer tillfredsställelse än vad ev ännu högre siffror med hjälp av fusk någonsin skulle göra. Allt går och går det inte så går det ändå.
Internationella kvinnodagen och dags att "Rewrite the rules" en av de bästa reklamfilmer jag sett.
Hela min uppväxt har uttryck som slå som en tjej, spring som en tjej, kasta som en tjej stått för någon form av lätt humoristisk nedvärdering. Time to rewrite the the rules. Jag är glad att ha tre döttrar. Det 21 århundradet är ert tjejer.
Vinterträningen och träningssvaret har klart övertträffat mina förväntningar. Jag är nästan lite förbluffad över hur bra och lätt det gått. Har tränat väldigt bra men utan att köra "dödsintervaller" eller andra pass ända in kaklet ttill maximal utmattning utan istället stannat oftast innan eller strax efter 90% av max puls och intensitet har jag gång på gång lyckats öka aeroba formen till högre och nya personbästa nivåer. Vi ska åka med nya Cellexir Cycling laget hela gänget till Mallorca nu den 30 mars och inför det tänkte jag köra lite mer HIIT intervaller för att få lite mer periodisering och vem vet? Kanske ett steg till i trappan.
Igår körde jag först 40 min zon 2 sedan 3x8 min på Wattbiken a 353 w i tre jämna intervaller och mot slutet av intervallerna var det bra jobbigt men ändå med lite reserv kvar och knappt ingen pulshöjning mellan intervall 1-3. Idag framför slutet på första etappen Paris Nice tog jag en hel timme a prick jämn kraft på 300 w 4.1 w/kg Gjorde samma test för kanske 5-6 veckor sedan och var då supernöjd med en snittpuls om 148 ca 86% av max. Idag gick det ännu mycket lättare och efter 30 min hade jag snittpuls 137 och lätt känsla. Andra halvtimmen förstås lite mer ansträngande men var kvar i zon 3 hela timmen enligt pulschemat och hade maxpuls av 149 och snitt 141 på 60 min a 301 w. Siffror jag aldrig varit i närheten av. 52 år verkar inte vara max för att fortfarande kunna utvecklas trots så pass mycket träning som jag redan gjort de senaste 8 åren. Rätt härlig känsla. Kul också att se när jag kollar på Wattbikens trampvarvseffektivitet. Nya högsta siffror där också med 74 i PES Värde och 50/50 kraftfördelning. Har legat klart lägre med högerbenet i PES siffror under det året jag tränat på Wattbike. Troligen en effekt från när jag bröt höften på högersidan hösten 2015. Men idag var skillnaden nästan borta, bara" 75 mot 72. För respektive ben. Its never too late!
Training + recovery = Progress.10 raka dagar med cykelträning nu, varav 6 med tuffa högintensiva inslag och intervaller av olika längd. En hel del Wattbike plus några pendlingspass. I fredags ut till landet 5 mil i spöregn och igår hem från landet över Sigtuna för knappa 7 mil i hygglig fart zon 3. Därutöver lite benstyrka med några pass benböj efter cykelträningar. Sammantaget en riktigt bra träningsperiod. Jag tycker jag återhämtar mig och tål träningen nästan oförskämt bra för tillfället. Givet träningen väldigt pigga ben och ingen sliten känsla med kraft runt ath nivå i intervallerna. Idag slutade jag med 10 stenhårda minuter på Wattbiken efter 50 min uppvärmning a 230 w lågpuls. De sista 10 min var en bra bit från lågpuls, slutade med 161 i puls ca 94% och 370 w snitt 5 w / kg sista 10 minuter. På fredag ska jag få ett kvitto på fysisk status då jag ska testa tröskelvärden och VO2 max samt Wingate test 30 sek max på Aktivitus. Lär bli en svettig historia.. Oavsett vad de testerna säger så känns det som jag åker till Mallorca med nya Cellexir Cycling Club den 30 mars ganska väl förberedd för säsongsstart. Hoppas få till en bra träningsvecka där med grabbarna i laget och ser verkligen fram mot resan. På torsdag ska tydligen kläderna finnas för avhämtning också, som ett barn på julafton..
Effektiv och snabb återhämtning är helt klart nyckeln till bra träningssvar. Ett problem är stigande ålder som kräver klart längre tider för återhämtning. Det tror jag många +40 idrottare kan skriva under på. Jag har en stark tro att de ingredienser och näringstillskott vi har i CELLEXIR och som jag tagit nu kontinuerligt i drygt 4 år hjälpt mig bra med just det här. Inte minst märkte jag det i samband med rekordsnabb recovery från alla mina svåra skador 2016. Vi har många duktiga masters idrottare på elitnivå som ambassadörer och andra kunder som med stark enighet vittnar om just en tydligt upplevd snabbare återhämtning. Hur kul som helst! Det var ju huvudanledningen till att vi startade det hår projektet. Att erbjuda andra det vi själva gjorde och tror på.
Jag har också fått hjälp i dagarna av grymme bikefittern och "marginal gains" master Peter Hugod. Han har monterat på nya keramiska trissor från SLF på min Trek Madone och tvättat och vaxat kedjan med en egen superblandning av paraffin teflon, molybden och grejer för minimal friktion. Idag var han hemma hos mig med en våg också för att mäta tryck på framhjul / bakhjul också för att tuna in optimalt däckvalstryck vad gäller rullmotstånd. Supertack Peter! Och är det någon jag kan rekommendera en bikefit hos så är det hos Peter. Enligt Peter och många experter kör de flesta med alldeles för högt lufttryck. Jag brukar köra ca 6 bar fram och 7 bar bak med 73-74 kg 25 mm däck. Idag räknade vi fram att jag har 40 kg vikt med hjälp av vågen och en trainer och på bakhjulet har jag ca 44 kg vikt. Tabellen här med de siffrorna säger då att framhjulet ska ha ca 5.2 bar och bak 6 bar. http://msaweb.se/Cykel/cykeln/ber_tryck.htm Så kommer sänka lufttrycket lite för att glida över ojämnheterna lite bättre med lägre rullmotstånd istället för att studsa över dem. The devil is in the details. Keramiska trissor som bara spinner och spinner.
Kör hårt!
När jag kom hem efter en ganska lugn och småkall pendling var planen en max 20 minuters intervall på Wattbiken. Det var ett tag sen och hade siktet inställt på pers >353 w som jag körde för ca 1 månad sen. Hade lite småångest hela eftermiddagen för den stundande smärtan och när jag kom ut i kylan med cykelkläder från kontoret på Kungsgatan kände jag en tydlig attraktion när jag såg folk i fönstren in mot en varm bar eller restaurang och bara ta ett glas vin istället och skita i allting. Blev lite mjuk på nåt sätt, vill ha värme nu. Eller hade jag bara ångest inför den planerade långa maxintervallen? Kanske lite både och, men cyklade i alla fall hemåt och fick upp värmen ok på vägen hem. In och försöka peppa upp sig. Skönt i alla fall inne i värmen och med Mumford & Sons live i Pretoria på Blueray och hög volym (så grym konsert) så kände jag mig ändå redo.
Målet var satt mot 360 w snitt och dryga 90 kadens. Gick väl ganska bra i 7-8 minuter utan att pulsen skenade med några watt över målet. Men vid 10 minuter började jag bli lite mjuk i huvudet och beslutsamheten var inte längre givet starkare än motståndet att lida. Pulsen var nu på 160 men jag borde kunna pressa mig i 10 min till upp mot 165 (max172 men det var i höstas..) en del mjölksyra i benen som kändes men även det borde jag kunna övervinna. Men vid 12 min bara tryckte jag på paus i en stundens infall av vekhet. Fuck it jag är för mjuk i huvudet. Pustade ut någon minut och velade med mig själv om jag skulle bryta eller försöka köra klart mot 20 min. Valde det senare och tog 4 minuter till innan jag åter pausade följt av en sista 4 med något högre insats. Bra trött efter sista och nu ändå ganska nöjd. Det blev i alla fall 3 bra intervaller totalt 20 min på hög belastning med snitteffekt 365 w 5 w/kg. Nästa gång kanske det håller hela vägen? Hur var det nu? Smärta är bara svaghet som lämnar kroppen. Just det så var det ska försöka komma ihåg det..
Kul dag idag första träningspasset ihop i nya Cellexir Cycling i våra nyss anlända klubbkläder. Vi körde 8 mil ute på Ekerö i lugn distansfart och avslutade med en fika på Brostugan. Killarna var toppnöjda med både design kvalitetskläder från Verge. Den utlovade solen kom precis lagom till vi hade cyklat klart.. men bättre sent än aldrig. Fin tur med bästa gänget och idag var det alldeles extra skönt att det gick lugnt för igår var det ända in i kaklet till total utmattning. Kul nu är vi gång med klubben och på lördag åker vi till Mallorca för en härlig träningsvecka. Det firar jag med att bjuda på en kod som ger 50% prova på rabatt till den som vill testa Cellexir en månad. No strings attached en månad a 212 kr och fri frakt med koden: fb50 i kassan vid utcheck Cellexir webshop
Stefan Ljungberg undertecknad Daniel Godman Stefan Kuhl Torbjörn De Jager och Björn Drakenward
För en kort tid sedan var jag gäst i Swimrunpodden, avsnittet släpps i dagarna tror jag. Efter programmet kom jag att berätta om mitt spännande möte med Master Tho mars 2018 om djupandning och annat spännande. Annelie som har Swimrunpodden skickade sedan en länk med ett avsnitt från Impact Theory där en annan andningsmästare Wim Hof var gäst Impact Theory - Wim Hof. Jag hade hört talas om Wim Hof även känd dom Iceman Hof men kände inte till mer än att det var "en galning" som till synes kunde klara närmast obegränsat med kyla och iskallt vatten. Jag visste inget om hans historia. Det här var för en dryg vecka sedan. När jag såg programmet ovan blev jag oerhört fascinerad. Av Wim, hans historia och den kunskap han visade kring kroppen samt framförallt hur han till synes med två enkla metoder verkar ha kommit på lösningen på "det mesta". Djupandning och kyla är hans enda verktyg för att kontrollera kropp och själ samt även immunförsvar på ett sätt som inte kan beskrivas annat än smått otrolig.
Vi är på väg nerför berget. Regnet ökar i styrka och det är KALLT. Min påbörjade köldterapi a la Wim Hof sedan en dryg vecka har ännu inte slagit igenom med tillräcklig kraft för att jag skall njuta av kylan och färden ner. Ganska precis tvärtom faktiskt. När jag möter en ambulans med blåljus på väg upp i bergen får jag en flashback från min egen svåra olycka här för 3 år sedan. Nej det var ju inte så här jag tänkt mig veckan.. Som tur är regnet slutar när vi kommer ner mot lågland och innan det hade vi också en fin dag fram till lunch. Dag 3 nu klar med cyklingen på Cellexir Cyclings första träningsläger tillsammans. Vi är som ofta förr på Mallorca. I år bor vi som omväxling i Palma istället för Alcudia. Inget höjdarväder tyvärr. Men idag bröt solen i alla fall igenom en kort stund mitt på dagen efter fika i Petra och sen nu en liten stund till på after biken lagom till den 2:a ölen. Idag fick vi knappa 15 mil mestadels lugn distans. Fick in några tempohöjningar a la 5-7 minuter och försökte utmana Stefan Ljungberg i några skyltspurter men det är lättare sagt än gjort när han gör 1750 watt gång på gång det monstret.
Dag 1 efter flyget lugn prolog 8 mil i halvrisigt väder men vi klarade regnet. Och igår var det lite berg med Soller och lunch i Deia. Träningsprogrammet sa 3 backar på tröskel men det blev en bra bit från tröskel och ganska nära all out efforts för mig i den första som var klassika serpentin stigningen Soller ca 5 km. Jag gjorde en av mina bästa kortare klättringar någonsin och körde upp på 13.10 med 22.7 kmh i fart. Vårt tempogigant Niclas Näslund var 27 seknder snabbare med över 400 w och 6 tid i age group H 45-55.
Sen var det ner på andra sidan och nästa intervall uppför Den Bleda stigningen upp mot Deia. Inte så lång drygt 4 km och ca 5% lutning. Den gick ännu bättre och jag körde först ikapp Richard och låg bakom honom sen kom Niclas och vi två fortsatte upp till finalen i hårt tempo tillsammans. Tiden blev 2 i age group all time Strava H45-55 av 9 k och 121 totalt av 36.4 k tider. Väldigt kul att kunna bättra sig så mycket vid 52 med både fart och kraft på klar personbästa. God lunch sen i Deia i helt ok väder innan misären tog vid en timme. Men det slutade som tur var och nere på platten fick vi en härlig lagtempokörning och jag har sällan om aldrig känt en sån styrka. Helt underbart att bara kunna gå på hårt igen och igen.
Nu håller vi tummarna för att solen kan bryta igenom lite mer resten av veckan..
Igår var det KALLT i bergen. Soligt men vansinnigt kallt med bara 10-12 grader på platten och 6-7 i bergen. En yttre stress som tillsammans med den inre stressen för vad som väntade uppför Sa Calobra tillsammans kändes något olustig. Men jag inbillar mig att det är bra att utmanas av både yttre och inre stress då och då. Att komma utanför komfortzonen helt enkelt brukar kännas extra belönande efteråt och så även igår. Tillfredsställelsen efteråt var HÖG när vi kom tillbaka ner till Caimari och kunde värma oss i solen och lä på det trevliga cykelfik en norrman har där. MEN på vägen från macken efter Batalla stigningen bort till Sa Calobra kiosken var det SÅ kallt och för att inte tala om vägen nerför Sa Calobra. Alltså hur lång kan en backe vara och hur många svängar? Man kommer ju aldrig ner, skakade som en hund med fingrarna krampaktigt om bromshandtagen. Det kändes helt omöjligt att tänka sig att det går att cykla upp för den här backen på 9 km på dryga 30 min. EVIGHETSLÅNG kändes det. Ja ja nere till slut och sen upp igen efter att försökt värma sig någon minut i lä och sol. Det var jag Stefan Kuhl, Torbjörn De Jager och Björn Drakenward som körde idag. Det andra gängert dagen innan.
Vi började ihop med Stefan i fron men ganska snart ökade jag kraften från ca 340 w till ca 365 och körde ifrån. Hade en bra känsla trots 6 dagen i rad med inslag av hård cykling alla dagar. Såg att mitt snitt ökade och på Garmin pacades jag mot Adam Stenman med 32.13 som sluttid. Jag låg 10 sekunder eter i början men efter halva klättringen var jag 20 sekunder före och sedan med bara några kilometer kvar ca 45 sekunder före så jag började förstå att jag skulle kunna slå mitt tidigare pers på dryga 32 min. Hemska sista 2 branta kilometer och jag tappade lite kraft och en hel del fart i det brantaste partiet förstås. Men till slut var jag där genom klippskrevan. Klar, helt slut men VÄLDIGT nöjd med insatsen. 31.39 i iskyla är jag toknöjd med. Ännu mer med kraften som var persrekord både på 20 och dryga 30 minuter. Its never too late!
Precis efter målgång stod ett gäng svenskar som kände igen mig från bloggen. Stefan Andersson filmade en trött, krokig men nöjd silverpil nedan. Tack Stefan, kul att ses.
Idag sista cykeldagen vi håller oss på platten med en tur till upp till Randa klostret. Får se om det blir en ansats till eller om det blir easy spin mest idag.
Vad roligt! Idag tog vår nya klubb Cellexir Cycling sin första seger. Fredrik Wikström vinner snyggt H 40 i SweCup Masters i Örestads linjelopp efter en lång utbrytning som gick hem . SÅ roligt och stort grattis Fredrik. Vi har inte hunnit tävla så frekvent än men de som gjort Richard Lööw och Stefan Ljungberg lyckades ta pallplats på sina tävlingar och redan nu kom första segern:-) Way to go boys. Inspirerande Cellexir Power! Och tack till våra partners Jarla Cykel & Trek