I onsdags hade Cykloteket i Bromma ett kul event när Zwift / Wahoo Tour kom på besök. 4 stationer med Wahoo Kickr Trainer med kopplade TV skärmar till och sen tävling i en 900 m lång backe med 5% snittlut. Jobbigt? Skojar du! Jag värmde upp en gång och tog i ganska hårt med ca 350 w snitteffekt. Körde då upp på 2.11. Killarna från Zwift London som var på besök med DJ Pizza / öl och läsk visade mig hur Zwift fungerar. Första gången jag provade Zwift och det var riktigt kul. Inte lika kul kanske (i alla fall inte sista 45 sekunderna:-( andra gången när det skulle rejsas. Fattade ju att det var full insats hela vägen som gällde för att något med de bästa tiderna att göra. Då första heatet hade flera tider strax över 1.50. Starke Cyclocross mästaren Hasse Mård CRT körde upp på 1.51 och hade ledningen när jag skulle köra i andra heatet. Finns en filmlänk längre ner som visar eländet sista minuten. Fy tusan vad ont det gjorde överallt. Hela kroppen i uppror och jag krängde som Briggen Blue Bird av Hull på cykeln som en kompis beskrev det efteråt på fb. Inte snyggt på något sätt men med mycket vilja och med varje muskel i kroppen till hjälp slet jag mig in i mål på 1.49.82 vilket ger ca 30 i snittfart och tog ledningen. Gott så tills det kom en pojkvasker på 15 år och 58 kg vid namn Willian Lewis Täby MTB och visar sån disrespect mot di gamle att han körde upp på 1.43.18. Allvarligt William? Inte ok :-) Grymt kört William vilken talang Täby har där, imponerande. Som om inte det räckte mosade en 90 kilos urstark kille upp sen i sitt andra försök 3 sekunder snabbare än mig. Friederik hette han och är tydligen med i Allied Powers gänget som jag ska vara med och försöka cykla Vättern Sub 7 med nästa år. Bra! Friederiks ben lär vi få nytta av. Det var rätt sjukt att se han satt och tryckte 6-700 hela första minuten och höll i det otroligt bra hela vägen upp. Grymt kört Friederik. En stor eloge till arrangörerna, mycket folk och trevlig stämning

 Nöjda CRT killar när pärsen är över

Lämnade även in min Trek Speed Concept som blev så här fin med Quarq D Zero wattmätare och nya SRAM Aero med nätta 55/42 klingor (hörde jag benböj? För att dra runt den utväxlingen..)

Film från Zwift / Wahoo och en lidelsefull minut

https://www.facebook.com/jonas.bohr/videos/1667252713333603/

Efter en dag med strul och som vanligt tekniska tillkortakommanden med sensorer, misslyckaden att para ihop Garmin 520 med Quarq.  Programvaror som ska uppdateras osv (en ständig förbannelse i mitt liv. Varför får aldrig något fungera eller bara gå lätt åtminstone EN ENDA GÅNG?). Imorse hade jag dock till slut fått ordning på det och tog 30 minuters tempocykling innan jobbet idag på min Elite trainer. Är Quarqen rätt kalibrerad? Vet inte, har gjort det både med app och via Garmin 520 men jag har aldrig upplevt så tunga watt. Kom knappt upp i 300 w hur mycket jag än tog i morse. Elite Realaxiom trainern visade 60 watt mer. Rimligt vore kanske en gissning däremellan om jag bara gick på känsla i kroppen. Men helt klart om Quarqen, vilket man väl ändå får anta visar rätt så har mina tidigare utsagor om effekt eller tro på densamma varit FAKE NEWS. Avslöjad! Jag som trodde jag var lite ok på det där med cykel understundom. Nähä inte det. Som om det inte räckte så avslöjades min prestationsnivå obarmhärtigt en gång till i veckan som FAKE NEWS. Det var i samband med att jag bytte dubbdäck på CX i lördags när jag fick andra punkteringen samma dag mot slutet av träningsturen på framhjulet. Lyckades ta mig till alltid lika hjälpsamme och trevliga Roger på Cykelhuset i Väsby. Han konstaterade att dubben fram på tunga men nu snabba Schwalbe dubbdäck med hårdnat gummi och inslitna dubbar efter 2 säsonger nu började äta sig in mot slangen som fick en minimal pyspunka. Roger fick dit Soumi Tyres Skinny Freddie 30 mm dubb. Såg lite nätare och snabbare ut än de bredare tyngre Schwalbe och jag kunde nöjt ta mig hem sista milen i lördags. I veckan under jobbpendling har jag dock tydligt märkt hur mycket långsammare däcken är när de är nya. Det skiljer minst 3-4 kmh i känsla utan något vetenskapligt belägg eller hårdtest än, men helt klart en stor skillnad. Jag som var så nöjd häromveckan när jag cyklade med 33.3 snitt på cx med dubbdäck 6 mil i värsta skitvädret och tänkte den farten har jag aldrig varit i närheten av tidigare. Kul att va i så bra form tänkte jag. No wonder why! Jag åkte ju på turbo däck, fusk! Its all FAKE NEWS JB. You better start training harder boy..

Gjorde ett litet test idag i Vinterstudion. Provade nya Quarq D Zero vevpartiet / wattmätaren på tempocykeln vs Monark 828 strip. Efter en uppvärmning tog jag först 20 min på Treken med så jämn puls som möjligt kring 140 och ca 80% av max.

Följt av samma procedur på Monarken. Min teori innan testen efter jag invigde Quarqen igår och fick slita ORDENTLIGT för att ens nå 300 w var att Monarken skulle visa högre siffror givet samma ansträngning.

Började på tempocykeln och fick ändå ganska snabbt en känsla av att det inte var så illa som igår kunde hålla de första minuterna strax över 300 w utan pulsen gick över 140. Men strax fick jag en vikande trend och tappade ner mot 250 w sista 10 min. Snittet blev 260 w över 20 min med 140 puls pch en relativt lätt känsla. En perfekt 50/50 kraftfördelning och ett klart fall framåt mot igår morse.

Här syns tydligt en vikande krafttrend i grafen  från min Elite trainer som visade hela 313 w och alltså 53 w för högt om vi utgår från att Quarq D Zero visar korrekt. Den vikande grafen första 10 min pekar på lite halvrasslig aerob form just nu. 

På Monarken sen kändes det lätt i början och jag körde på 3 kg med dryga 90 kadens i början. Men fick vika ner mot 85 ganska snart för att hålla pulsen på något slag över 140. Landade på någon watt mer i snitt på Monarken men också ett par pulsslag högre. Hinner testa mer i vinter men idag gör jag bedömningen att de visar relativt lika. Det kan ju också vara skillnad i kraft via position tempocykel eller racerlik på Monarken.

Rundade av med 2 st 8:or i hårt tempo den första på 100 kadens och nästa på 50 innan Alice tog över Monarken. Jag köpte ett par cykelskor till henne häromdagen som hon invigde med beröm godkänt tyckte hon och körde 30 min med varannan minut hårt. Har en känsla av att hon skulle kunna bli ganska bra på det här om hon började cykla..

Fin cykeldag. Åkte hem till min CRT lagkamrat Stefan Ljungberg i Bromma imorse för att cykla en sväng på Ekerö tillsammans. Stefan hade hämtat ut sin nya Trek Boone 7 Disc CX på Cykloteket och den såg svårt snabb och vass ut. 

Inspirerande, speciellt som jag visste att min dito fanns väntandes på Cykloteket i Bromma. Men på dagens runda hade jag min trotjänare Trek Crockett 5 disc som har aluram till skillnad mot Boone 7: an tävlings CX på 8 kg i grafit och toppkomponenter rakt igenom.

Vi körde en skön runda på dryga 6 mil. Stefans hemmavägar, jag är där några gånger per år så kul att cykla på andra vägar än mina norrortsvägar. Jag hade med mig ett testkit av sports performance enhancers som jag gjort till Stefan med 7 doser. Jag har själv testat några olika naturliga tillskott för bättre idrottsprestation bestående av en handfull ingredienser för ökad fysisk och mental prestation i samband med idrottsutövning med fokus på konditionssport. Med Cellexir planerar  vi att lansera en produkt inom det området och även om jag själv känner mig konfident på att vi har något riktigt vasst på gång så är det spännande och nyttigt att få feedback av andra starka cyklister.

Vi fick en toppenfin runda med trevligt snack i hyggligt tempo. Stefan ville få in 5 spurter under rundan i några av de små stigningarna på hundratalet meter som kommer då och då och herrejä.... vilket tryck han hade. Jag kände mig stark idag men blev så stenhårt avställd i spurterna. Galet imponerande tryck han har i det där 100 kilos paketet Ljungberg. Boon 7:ans bakdäck bara gled och småsladdade över den grusiga vägbanan kunde jag imponerat konstatera från min akterseglade vy bakom. Stefan kan producera runt 2000 watt som topp i en spurt och har få övermän i en spurt i landet om än några? Han gav både cykeln och känslan i kroppen med tillskotten toppbetyg. Kul!

Jag blev så inspirerad att jag direkt åkte till Cykloteket i Bromma där Tony passande nog hade tid att kitta till lite smådetaljer på en likadan Trek Boone 7:a jag beställt. Han hade monterat dit skärmar, vill ha det eftersom jag använder den på vinterpendling och som ”regncykel” annan tid på året. På med min gamla sadel och en aggresiv styrstam 13 cm med -17 grader. Kapade av styrstammen och tog bort spacers för en låg position och sen var jag good to go. Stort tack Cykloteket & Trek för fin service och support. Kommer bli grymt kul att testa nya cykeln men det blir först på måndag. Tidigt imorgon bitti ska vi i CRT däremot göra ett kul och spännande pass med racer på Bosöns löparbana inomhus. Tror varvet är runt 200 m så lite likt en velodrom men utan de kraftigt doserade kurvorna. Ska tydligen ändå gå att cykla sig rejält trött och ganska fort på banan sägs det. Kanske mer om det nästa gång.

Trek Boone 7 JB Edition

Inte heller helt fel att se en likadan Madone som vi ska åka i CRT laget på hänga högt uppe på väggen. De börjar komma för leverans och montering nu. Ser ruggigt snabba ut.

Nu över till något annat spännande. Måndagens Vetenskapens Värld sista halvtimme handlade om alla varelsers inbyggda klocka (circadian clock) och att den forskning de gjort och resultat de ser pekar på att det är bättre att hålla sitt matintag under ett lite kortare matfönster och då inte äta för sent på kvällen. Sedan en månad tillbaka praktiserar jag 16/8 måndagar till fredagar. Inget offer eller svårt alls, tvärtom bara att låta bli frukost. Känns toppen så här långt och lyssnar man på nobelpristagaren mot slutet av programmet så gör han likadant och menar att allt pekar på att det är stora fördelar för oss att äta under lite kortare matfönster än vad som annars är brukligt. Sämre beslutsunderlag än så kan man ha tänker jag för att fortsätta.


https://www.svtplay.se/video/16154455/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-27-magasin-nobelpris

Är du nyfiken på periodisk fasta och TRE (Time Restricted Eating), mekanismerna bakom, hur och varför, vilken evidens forskarna ser så skrev jag ett inlägg häromveckan där det finns en mycket bra podcastlänk från Rhonda Patrick i ämnet nere på slutet av inlägget. http://jblifecycling.blogspot.se/2017/11/som-lucy.html

Här finns också en massa intressant information från SALK institutet Californien där Dr Satchin Panda (han som blir intervjuad i R.P:s pod) driver sin forskning inom området. http://blog.mycircadianclock.org/science/ Och här ett långt youtubesamtal mellan Panda & Patrick

Det där var riktigt roligt. Lite läskigt i början innan jag hittade linjerna och blev trygg i dryga 40 fart och vågade lita på greppet i kurvorna. Ett evigt vänstersvängande kan man beskriva morgonens övning med. Varvet på Bosöns löparbanor är ca 200 meter. Doserade kurvor men håller inte för mer än ca 44-45 då innerpedalen kan riskera att slå i. I den farten är g krafterna också högst kännbara och det gäller att se långt fram i kurvan och verkligen hålla linjen.

Vi var en 12-13 st som samlades för start redan kl 07.00 imorse. Många i CRT på plats. De Jager, Kuhl, Ljungberg, Godman, Drakenward och jag plus lite blandade åkare från andra klubbar med bl.a årets linjevärldsmästare i H 60 Krister Bergström Fredrikshof. Torbjörn DJ gick igenom rutinerna efter ett gäng uppvärmningsvarv. På programmet 8 st 8 minuters intervaller i hög fart med 2 min vila. Kändes lite halvt oskönt på uppvärmningen, lite högriskkänsla då marginalerna är små både vid omkörning och mellan varandra när man går upp i ”velodromen” i kurvorna för byte i fronten. Men kom in i det bättre och bättre efter den första 8 minutaren och de sista 4-5 var riktigt roliga.

En världsmästare i två helt olika sporter i aktion. Förutom guld i H 60 linje i år har Krister hela 5 VM guld i segling i 505 klassen mellan 87-00. Galet vilka meriter. Kung Krister!

Vi delade upp oss i tre grupper och jag körde med en liten 3 mannagrupp med Stefan Ljungberg och världsmästare Bergström. Vi hittade en fin rytm och intervallerna tuggade på. Kände mig starkare och starkare i takt med ökad vana och förtroende i kurvorna. De Jager gruppen om 4 höll ca samma fart som oss och sista 2 minuter i sista intervallen blev det lite het stämning när de var ifatt oss och Ljungberg blev förbannad då han trodde de ropade på omkörning. Inte helt optimalt risk / reward när vi redan höll 43 fart. De hade inte ropat omkörning på oss utan gruppen emellan oss som körde lite långsammare, men vi gick upp på bana 2 och de körde om. Några heta kommentarer flög mellan Ljungberg och Kuhl i missförståndet. Efter vi släppt lite lucka gick vi ifatt igen nu ropade Ljungberg omkörning som  ”hämnd”. Torbjörn låg i front och gick ut i bana 2 men höjde samtidigt farten till typ vad det går där inne. Jag låg i front på innern och gick upp jämsides med Torbjörn men nu låg vi väldigt nära max både i watt och fart sida vid sida i ett drygt varv och tuppfäkatdes. Lite över gränsen för bra risk reward och som tur var var intervallen slut där innan något hände. Sista två varven hade Torbjörn 5-600 w och farten var nog inte lägre än 45. Jag körde helt mätarlöst idag. Lika bra det och känslan var topp hela vägen även om slutet förstås tog skönt hårt.

Ett grymt bra träningspass och härlig fartkänsla. Helskönt att cykla racer inne i värmen mitt i vintern.

Rullade på bra idag i Vinterstudion. Först 45 minuter blandad styrketräning inkl lätta benböj och utfall. Följde upp med 30 min Monark uppvärmning samt medelpuls med ganska hög kadens runt 100 ca 250 w samtidigt som Kalla tyvärr blev ifrånåkt av norskorna. Undrar om hon inte blev lite bortvallad idag, kändes lite så. Tror inte hon tappar så här mycket annars.

Efter 30 min bytte jag till tempocykeln och tog ett 30 min MAF test med jämn puls på 140 (80% max). Gick bättre än väntat och Quarq watten kändes inte lika tunga som första gångerna jag testade nya vevpartiet. En lätt känsla i kropp och huvud efter de inledande starka första 5 min tappade jag inte mycket under halvtimmen och kunde logga in 271 w snitt med 90 kadens och bra 50/50 balans

Hade egentligen ingen plan efter det men kändes bra i kroppen så jag tog mig an lite styrkeintervaller på Monarken och siktade på på 6 kg och 50 kadens 300 w 3x8 min. Efter 4-5 min kändes det lätt och puls fortfarande inte över 140. Jag tittade på pendeln och motståndet om det verkligen var på 6 kg. Det var det glädjande och 6 kg har sällan om någon gång känts så pass lättrampat, så när jag kom till 8 min tänkte jag att jag kör en 10:a istället och när jag kom till 10 tänkte jag att vilan får vänta ta en lång tjuga istället. Minuterna rullade på pulsen gick upp mot 150 men inte över och vid 19 min fortfarande med lätt känsla så gick jag på för 30 min istället nonstop på 6 kg. Sista 10 min gick lika fint och ingen tendens till pulshöjning som en klocka mellan 148-150 slag (85%) med fina ben. 

Kanske är det 6-7 veckor av styrketräning med ganska mycket ben och styrkeintervalller som börjar ge resultat? Kanske är det 5 veckor av 16/8 diet som ger bättre uthållighet? Kanske var det stora julbord med snaps och öl i torsdags kväll samt igår som gav en boost. Kanske en kombination av allt. En härlig känsla att kunna trampa så pass tungt sista 30 min 4.17 w/ kg med lätta ben och kontrollerad andning.

Traditionell dan före dan cykling till landet på Smidö nyss avklarad. Känns suveränt skönt efter en dusch och inför en väntande kall pilsner och en lång jul med släkten på härliga Smidö. Första riktiga passet idag (ex några pendlingar) med nya Trek Boone 7 CX. Hur skön som helst, vilken cykel, rapp och känns lätt trots tunga dubbdäck och skärmar och säljer ojämnheter fantastiskt. Kändes grymt bra idag i kroppen. Har inte tränat så mycket senaste två veckorna, däremot en hel del julbord så det var superskönt att få rulla ut lite sill, julkorv, snaps och mumma ur ben och system. Körde nästan hela vägen runt MAF puls lite lägre första timmen lite högre andra timmen. Det blåste ganska hård västlig vind och Smidö ligger 3.5 mil rakt väster ut från Sollentuna så en hel del motvind men jag körde som vanligt en detour över Väsby, Sälna Arlanda Sigtuna Eriksund och därifrån till Bro var det härlig fart i sida med vind och längtan till landet.

Nu blir det mer julmat imorgon sen har jag fått min dos och lite till. Tre stora julbord en dryg vecka innan jul är lite på gränsen. Tur man tränar en del för balansen.. På tal om träning och kost, jag skrev en blogpost om det igår på Cellexirbloggen Excercise is King nutrition is Queen - Put them together and you have a Kingdome

Svårslagen känsla framme på kära Smidö efter 7 härliga mil. God Jul!

Karaktärsdanande. Ingen lek hem sista 4 milen tillbaka till.Smidö idag. Nollgradigt kraftigt regn och motvind. Tur jag hade en bra dag med huvud och kropp i fin fin form och kunde ta mig tillbaka utan att bryta ihop även om sista 2 milen från Bålsta trakten var lite onödigt utmanande, dyngsur frysande med stor hemlängtan.

Desto skönare nu efter ännu ett julbord, mätt och belåten inne i värmen med storfamiljen efter 90 tuffa km

Worth riding for

Strava skickade årets siffror. Började sent ute i år efter operationer och uttag av titan och metallskrot i höft och nyckelben januari och mars. Så ingen utecykling eller Strava logg förr än sent i mars. Sedan dess har det rullat på bra med 1160 mil plus 9 idag och det blir väl dryga 1200 mil ute i år trots sen start. Ungefär i nivå med senaste 5-6 åren.

358 timmar har det tagit enligt Strava 174 pass 414 pr och 27 KOM.https://2017.strava.com/en-us/videos/1251806ffabb8713f00270c5829f0508c4abf603/

Nu ska jag snart ta en skön benmassage med bästa julklappen jag fick av min kära fru. En infra röd massagelampa / apparat. Infraröd ljusterapi är ett helvasst biohack. Ger massor med energi till muskler och celler, läker och restaurerar en grande.

Men först en Irish Coffe. God fortsättning!

Igår var jag på Stinsen köpcentrum vid 19 tiden på kvällen. Vandrade runt en stund i ett ganska ödsligt Stinsen som skall monteras ned och kvar blir bara City Gross där min äldsta dotter precis börjat jobba extra. Jag skulle hämta henne och var 20 min tidigt så gick in och ut ur några snart nedlagda butiker och tyckte lite synd om butikerna och personalen i sin ensamhet. Det är något väldigt sorgligt med nedläggningar. Jag gick in på Intersport och såg ett tvåpack gumminklädda 10 kilos vikter. Styrketräning är the shit i allmänhet och i synnerhet för mastersidrottare. Speciellt för en sån som mig med ett kanske lite okonventionellt tänk som skulle tycka det vara lite häftigt att få att skåla in nästa århundrade som 133 åring om 82 år och tre dagar. 

De flesta av er har nog full koll på att träning och styrketräning är en livsförlängare av sällan skådat slag. Allt blir bättre med mer muskler och lite mindre fett på kroppen. Citius Altius Fortius helt enkelt. Försöker man dessutom som mig bli lite bättre på cykling finns än mer anledning att lyfta vikterna eller träna muskler och balans med annat motstånd frekvent.

Jag har gjort det nu helt ok några månader och även om jag fortfarande är rätt klen i benböj så börjar vikterna sina på stången hemma, så när jag såg det där tvåpacket med 10 kilos vikter så kände jag instinkivt att de där ska jag ha. Ha, och innan vårens första blåsippor har slagit ut ska jag banne mig klara av de 20 kg extra på stången. Så jag kånkade vikterna till kassan och sen ut ur affären och väntade på Alice. På vägen ut kom jag att skratta för mig själv och tänka på min klubbkamrat i Cykloteket Stefan ”Hulken” Ljungberg. ”Jag tror inte på 10 kg vikter” sa Stefan en gång när hans skivstång hemma bångnade med röda 50 kg och blå 20 kg: s vikter kommenterades av någon kamrat som undrade var 10 kg vikterna fanns? Stefan gör 10:or benböj norr om 200 kg och jag tänker att de där ca 2000 watt han kan göra i en spurt inte har kommit helt gratis utan har sitt pris, men för Stefans del ingår inte 10 kgs vikter i räkningen han betalar. Jag däremot jag tror på 10 kg:s vikter (och lär aldrig behöva ompröva det:-) 

Stefan är en fantastisk idrottsman med fina meriter i tre olika sporter (såhärlångt..) två SM guld i basket med Plannja. Kontraktsförare i Super Motard Bike GP Racing och redan trots färre än 5 år på cykeln massor med vinster och landslagsuppdrag i masters H40. Oerhört stark cyklist och en av landets absolut bästa spurtare. Analytisk, vetgirig, ambitiös och ödmjuk som få. Ska bli väldigt kul att tävla ihop nästa år. Vi kör ju egentligen i två olika klasser h 50/40 men planerar att tävla lite ihop nästa år i gemensam klass. Mer om det en annan gång. 

Ja ni ser ju själva 98 kg muskler

Not Hulk complient 10 kg:s

Amen ta i lite då.. (några fina lyftarskor bakom:-)

Igår körde jag ett bra styrkepass för hela kroppen, följde upp med lite roddmaskin. Fick ett infall och lust att utvecklas på rodd till vår årliga thailandssemester nu till sportlovet igen. De har en bra referensmaskin där en Concept 2 (roddmaskinens Monark) i hotellgymet som jag brukar prova formen i om jag inte varit för nyskadad. För två år sedan rodde jag 5 k på 19.08 såg jag från ett gammalt blogginlägg. Då hade jag brutit höften ett knappt halvår innan så det kanske kan vara möjligt att putsa några sekunder på med fortsatt bra träning ett par månader? En tid ner mot 18.30 räcker enligt den här rankinglistan till topp 20 i min agegroup lightweight upp till 75 kg https://log.concept2.com/rankings/2017/rower/5000?age=50-59&weight=L&gender=M

På tal om rodd. Har ni sett att Bradley Wiggins nu väger + 90 och satsar på att kvalficera sig till OS i rodd 2020. Nej det är inget skämt, han ställde upp i brittiska inomhusmästerskapen i Concept 2 och rodde 2 k på 6.23 en bra tid kom 21:a men långt kvar till OS nivåer. Men med Sir Bradley är nog osvuret bäst han har redan 5 OS guld tänk på det..

Inte riktigt den Wiggo ni är vana att se..

Fick en suverän cykling på årets sista dag. 73 km solo cx i fina förhållanden ett par plusgrader och nära vindstilla. Kroppen ville köra fort idag och jag höll ett jämt hårt tempo strax över 80% av pulsmax men det kändes klart hårdare, hade inte mycket mer att ge. Men helnöjd och mycket snabbare än vad jag trott mig kunna prestera. Det klart snabbaste jag cyklat med vinterkittad CX sedan jag bytte till nya dubbdäck (Soumi Tires Skinny Freddy) för ca 1 månad sedan.

Helt jämn puls och fartkurva hela passet pekar på bra aerob form nu. Trampade tungt idag med 81 kadens i snitt. Jag har fokuserat på det nu första delen av vintern. Mycket cykling kring MAF puls (maximum aerobic function). När den aeroba basen är väl utvecklad och man kan hålla ca 80% av puls i timmar utan att tappa fart eller kraft lägger jag på lite mer högintensiv träning med intervaller för att utveckla max syreupptag och få mer fart på toppväxeln. Men inte för mycket intervaller innan bra bas är på plats.

Har skrivit om det många gånger här att jag tror det kan vara en förklaring till att många som idrottar mycket ofta drabbas av infektioner, förkylningar etc är att de kör mycket högintensiva intervaller UTAN en bra aerob bas på plats. Man blir väsentligt känsligare gör infektioner av nedbrytande anaerob träning utan välutvecklad bas. So handle HIIT with care. 

Är övertygad om en av huvudanledningarna (tillsammans med bra kost och näringsintag) till att jag aldrig är sjuk är att jag redan från start 2011 när jag började träna cykel och läste Phil Maffetones bok Endurance & Racing Training och började följa dessa råd om mycket basträning, snabbare och snabbare med bibehållen puls runt 80% max och sen krydda med intervaller.

Min träning skiljer dig därmed mycket mot många som propagerar långa väldigt lugna pass tillsammans med stenhårda intervallpass. Jag kör istället väldigt många halvhårda pass nästan inga superlångsamma i zon 1-2. Sen på toppen kör jag intervaller. Tycker det verkar fungera bra med den taktiken sett till utveckling de här åren. Speciellt märker jag det på uthållighet vs andra i hög fart, typ långa linjelopp eller Vätterncykling. Mer där än på korta tempolopp, 5 min max eller 20 min max. 

Nu snart dags gör nyårsmiddag Champagne och andra läckerheter. Känns förstås extra skönt efter en så grym avslutning på cykelåret. Nya tag nästa år. Gott Nytt År allihop!

"Det är min tur nu vinden har vänt". Ja det var så jag kände när jag gick in i 2017. Efter mardrömsåren 2015-16 med de mycket svåra skador och olyckor jag råkade ut för så kändes det som att om det finns någon form av karma så bara måste 2017 bli ett fantastiskt år både på och av cykeln. Något annat fanns inte i min sinnesvärld. Jag började året med operationer både i januari och mars för uttag först av höftplatta och skruvar med ca 250 gram titan som jag fick ditsatt efter den brutna höften hösten 15. Hade stora problem av den med värk och gick som Zeb Macahan och haltade i nära 1.5 år. Konstigt nog det enda som gick ganska bra var att cykla under tiden. I alla fall till nästa stjärnsmäll in i en bergvägg på Mallorca 312 den sista april 2016. Där var det nära att min cykelresa tog slut för gott nu klarade jag mig med nätta 11 benbrott och en punkterad lunga och var ganska fort uppe och tävlade redan mindre än 3 månader efter olyckan i VSM. Hur det gick till fattar jag fortfarande inte. Men peppar peppar efter det har jag tränat bra utan olyckor med toppenhälsa och när jag fick bort höftplattan i januari var det som att få livet tillbaka. Jag kände mig10 år yngre. Redan en till två veckor efter operationen kunde jag gå igen obehindrat och all värk var borta. Nu är jag helt återställd i höften. Inga men eller värk och kan t om springa. Den andra operationen i mars togs det ut nyckelbensplatta efter Mallorca kraschen. Där blir jag aldrig helt återställd och har en bedövad känsla i vänster axel och lite ont men bra rörlighet och styrka så fullt funktionsduglig och oerhört skönt att får bort all metallskrot.


Det var nervöst att cykla ute första månaderna efter operationerna då en vurpa lätt hade slagit av de svagare benen efter håligheten från stora skruvar. Men allt eftersom tiden gick kändes det bättre och bättre och nu känner jag bara obehag och rädsla i extremt dåliga förhållanden som grusiga vägar, spöregn i tävlingsklunga med dålig sikt eller halka. Träningen och formen kändes bra. Jag ställde upp i Roslagsvåren ett motionslopp i slutet av maj. Första loppet i klunga efter operationerna och det gick toppen jag lyckades vara först över linjen. Men jag väntade med riktig tävlingsdebut till Stockholms 4 dagars i början av juni. I en hård H 50 klass med de främsta i landet fick jag resultaten 2-7-2-1 och totalt en 2:a plats efter temposuveränen och starke Roger Claesson Östersund. Femettan och kanske mitt skönaste cykelminne hittills var segern sista dagen i Nationaldagsloppet linje på "mitt" Markimvarv en bana i skogarna mellan Vallentuna och Arlanda som jag så ofta tränar på och nästan alltid kört bra på i många träningstävlingar och Smacklopp. Det var årets bästa dag vädermässigt i Stockholm och att lyckas vinna i en spurt över "omöjlige" spurtfantomen Torbjörn De Jager kändes nästan som ett verk av en högre makt eller Nationaldags loppet - Med guds försyn som jag skrev i racerapporten. Det var min tur vinden hade vänt.. Sån obeskrivlig lycka efter allt jag varit med om. Allt går och går det inte så går det ändå.


Spurten på Nationaldagsloppet 20 meter innan mål. Yes det håller!





Prispallen Nationaldagsloppet med Torbjörn De Jager CRT och Carl Johan Paulin Valhall





Det fortsatte lika bra med Vätternäventyret med Stockholm SUB 7. Vi hade haft många fina träningar ihop men jag kunde aldrig drömma om att vi skulle få till det så fantastiskt ihop med Vätternrundan 6.52 - En solskenshistoria


Lycklig i mål också där i toppenväder hela dagen.





43,5 i snitt på 30 mil kräver bra klungkörning och bra väder vi hade båda denna magiska dag





Nu var det dags för Veteran SM i Örnsköldsvik / Sidensjö och känslan var verkligen bra när även Ö vik bjöd på sitt finaste väder på hela året. Högsommarvärme som verkligen prickades dessa tre tillfällen, men endast då Nationaldagsloppet Vättern och VSM på en annars högst medioker sommar. Men det var ju min tur nu vinden hade vänt.. Jag hade högt ställda förväntningar på mig själv och skulle inte varit nöjd utan medalj. Ja helst ville jag ha två, både tempo och linje. Tempoloppet började bra men jag sprängde mig hårt i värmen ut och i stark motvind hem var jag nästan gråtfärdig, helt slut och övertygad om att jag kastat bort medaljchansen i den väggen jag mötte både av vind och en alltmer kollapsande kropp. Men det var inte bara jag som hade det svårt i vinden hem och det räckte mycket glädjande till silver bakom suveräne Roger Claesson som vann i stor stil med Torbjörn De Jager på bronsplats.





Till linjeloppet dagen efter visste jag ju att det var killarna ovan på pallen plus en handfull till som var de farligaste och kom det in till en spurt så var det förstås Torbjörn den man måste slå för att kunna vinna det hett efterlängtade guldet. Loppet gick lugnt i början sen hårdare, hade ingen bra känsla den första delen men kom som så ofta bättre och bättre in i det med tiden ju hårdare det gick. Mot slutet var vi en utbrytning efter den långa klättringen som skulle göra upp om det. Ett tiotal cyklister. Både Torbjörn och Roger var förstås med. Roger försökte hem ett par gånger de sista milen. Jag försökte några gånger men blev snabbt täckt och förstod att det här blir spurt. Vi närmade oss uppförssprinten och jag hann inte dividera klart med mig själv när jag skulle sprinta fullt innan Torbjörn stack först och jag hade inte en chans att få bra kontakt eller gå om i den korta spurten. Surt som tusan och var vansinnigt besviken direkt efter trots ett nytt silver. Ju mer tiden gick kände jag dock mig mer och mer nöjd. Jag var där. Att "bara" bli slagen av Torbjörn, som är så extremt explosiv, de senaste tre årens svenska mästare och har vad jag känner till vunnit alla spurter de senaste 2-3 åren just förutom Nationaldagsloppet. Så två SM silver är jag förstås supernöjd med. http://jblifecycling.blogspot.se/2017/07/vsm-h-50-linje-silverpilen.html


Med Torbjörn och Staffan Andersson Fredrikshof på pallen efter linjeloppet.





En rätt häftig bild från tempoloppet på VSM det ser ut som jag cyklar ute på ängen.





Första delen av säsongen gick allt verkligen med mig. Det blev precis så där bra jag hade projicerat och jag fick den karma jag tyckte mig ha förtjänat:-) Nu hade jag ett par stora tävlingsmål kvar där VNM i danska Randers var huvudprio. Nu var det slut på det fina vädret och kanske på årets karma också för nu blev det regn mest varje gång jag cyklade under resten av året och dessutom för första gången i mitt korta cykelliv en orgie i punkteringar. På VNM lyckades jag klara punkteringar och kom till slut 7:a i ett stentufft lopp både mentalt mot hjärnspöken i skitväder och fysiskt med en riktigt tuff kuperad varvbana. VNM linje - En kamp mot hjärnspöken


Sen hade jag en svit av punkteringar på tävlingar med 3-4 i rad till stort förtret. Hade dittills aldrig fått en punktering på en cykeltävling sedan jag började tävla 2011 /12 nu kom allt på en gång snacka om ketchupeffekt. Surt värre för fysiskt var jag i riktigt bra slag under andra halvan av säsongen, och det hade varit kul att t ex slippa punktering i Velothon efter 13 mil där jag hade klassat om mig från masters och tävlade på dispens i elitklass. Det positiva var väl att det gav blodad tand till revansch och ännu mer förstås att jag inte ramlade då explosionspunkan kom i hög fart utför.


Säsongen avslutades sedan mycket bra med starka lopp. 2:a på Roslagshösten sedan första inofficiella Roslagstempot som jag tror kan bli en kul tradition. 13 mil solo på tempocykel. Vi hade förstås skitväder igen hela vägen blött och fuktigt men jag hade en toppendag och cyklade de 13 milen på 3.11 nonstop i tempoställning och var nära 9 min före tvåan Dan Lidman. En riktigt kul avslutning på säsongen blev sen CK Unis lagtempo över dryga 6 mil med 4 manna lag på racercykel. Vi hade ett kombolag från CRT (min nya klubb) och SCK min dåvarande. Första gången jag cyklade med stjärnskottet Leo Kaftanski som vunnit nästa alla lopp han ställt upp i i H 30 inkl VSM direkt första året. Efter att cyklat lagtempo med honom förstår jag varför. Galet stark och när han satte upp långa förningar runt 50 kmh undrade jag bakom, boy what is this guy made of? Suveränt kul och inspirerande lopp som vi lyckades vinna med 43,7 i snittfart över 64 km. Jag undrar om inte det, säsongens allra sista lopp är det bästa jag gjort effekt och styrkemässigt. CK Uni lagtempo - Inte så bra kört pappa..

 Team CRT /SCK Uni lagtempo med Stefan Ljungberg Stefan Kuhl Leo Kaftanski

Ja ungefär så var mitt cykelår. Det var min tur 2017. Vinden hade äntligen vänt och det med besked efter mardrömsåren. Inga olyckor och i övrigt toppenhälsa och allt starkare och snabbare 51 årig kropp. Jag tror inte på begränsningar. Jag tror det är möjligt att bli snabbare och starkare. Det är inte lätt. Det ska inte vara lätt. Men jag har fortfarande bara tränat cykling i 7 år och tror jag kan ta igen mer på förfinad teknik, träning och erfarenhet än vad ev minskad syreupptagning eller åldrande kropp tar ifrån mig. Citius Altius Fortius.


Som många av er vet har jag också lagt ned en hel del insats på att bättre förstå både tränings och kostlära och hantera åldrandeprocesser. Det intresset har även lett fram till ett nytt företag under 2017. Ska man sammanfatta dessa i en mening så kommer det här med länk till ett dagsfärskt blogginlägg i ämnet EXCERCISE IS KING NUTRITION IS QUEEN - PUT THEM TOGETHER AND YOU HAVE A KINGDOM

Vad kommer 2018 bjuda på? Ett oskrivet kort men om stjärnorna står rätt och jag får ha turen och hälsan med mig blir det ett lysande år. Det skall bli väldigt kul att få tävla med nya lagkamrater i Cykloteket Racing Team och mer om det och andra tävlingsplaner får jag säkert anledning att återkomma om längre fram.


Igår när jag var ute och cyklade en fin runda på dryga 8 mil och som så ofta lyssnade på musik så kom Håkan Hellströms Din tid kommer på en lista. En låt jag fann mycket inspiration i på vägen tillbaka. Och när raderna i refrängen ”Stig till toppen av världen där änglar leker. Res dig efter varje smäll du har en ängel på din axel Din Tid Kommer” så rös jag av vällust i hela kroppen. Det gick. Jag reste mig. Med en ängel på axeln kom min tid. Och kom ihåg. Allt går och går det inte så går det ändå!

Pang sa det vid starten och jag var långt efter. Jag trampade upp mot 500 watt men inte kom jag mycket närmare den snabbt bortflyende klungan. Hann tänka att vilket antiklimax det här blir, stenhårt avställd i starten utan chans till kontakt. Det här var mitt första Zwiftlopp (registrerade konto igår för att kunna vara med på SM) och jag hade ingen aning av vad som väntade. Visste inte att det gäller att ha hög effekt redan när startskottet går och att det går tokfort första minutrarna. Jag kämpade frustrerat med allt jag hade solo för att täppa luckan, kom igen nu ifatt ska du, och efter ett par minuter lyckades jag få kontakt. Men oj vad det kostade, som en käftsmäll rakt upp på max från start. Jag var helt slut med 97% av maxpuls när jag kom ifatt. Alltså vilken fruktansvärd start. Loppet gick redan 09.50 idag och jag visste inte ens om att det var på g när jag igår em tog en maxtjuga på Monarken för januari Kompiskamp. Den gick väldigt bra med 342 w och 4.75 / kg vilket bara är 8 watt från persrekord från våren 2015. Tog ut mig helt igår på slutet och hade verkligen ingen tanke på att göra det igen redan på morgonen idag men så undrade Ricky Klingvall om jag inte skulle vara med på Zwift SM som skulle gå idag, och vips så var jag anmäld. Ja vips och vips? Hade ett elände igår med alla krångliga registreringar på Zwift Power och allt vad det var men till slut var jag registrerad och anmäld till dagens SM i Zwift dryga 6 mils virtuellt linjelopp med ett 35 tal starka cyklister till start i A klungan.

Efter mardrömsstarten försökte jag hitta en bra position i klungan men jag åkte mycket jojo upp och ned och fick slita med ovanan hur tekniken med programmet fungerar. Hade också lite svårt i upp och nedförsbackarna då min trainer inte är uppkopplad mot Zwift med varierande motstånd utan ett linjärt motstånd och mätning via vevpartiet. I klungan får man en stor draftingfördel om man kan hålla sig mitt i klungan, men jag åkte för ojämt och när jag slog av efter att hamnat i front var jag snabbt efter igen med ett stort CLOSE THE GAP på skärmen och de kostar hårt att ta igen. Hade hoppats att puls och ben skulle komma igen lite och hinna hämta sig. Hade dryga 300 w på Quarq vevaprtiet första kvarten och 320 npw men det kändes väsentligt värre och tyngre än normalt och jag kände att jag inte har en chans att konkurrera hela vägen idag och klarade inte mentalt att pressa mig så mycket igen efter gårdagen som nog satt hårt i benen också. Så efter 17 minuter med i tätklungan men under stort lidande så resignerade jag, gav upp och bröt loppet. Ni ser på bilden nedan som jag tog med kameran på mig själv och min avatar  (ganska lik:-) när jag står vid vägkanten. Förnedrad, slut och stenhårt avställd.

När jag pustat ut så satte jag mig på cykeln och trampade lugnt och kollade på upplösningen av loppet vis SZR fb sida som hade lvesändning. Riktigt häftigt och spännande på slutet. Galet imponerande avslut av Jon Rydholm som gick ifrån sista minuten med 5-600 w hela vägen. Grymt starkt och stort grattis Jon! Ja det var en Zwift debut rakt in i skärselden om man säger så. Men till nästa gång vet jag lite mer om hur det fungerar och kanske kan hänga med lite längre om det vill sig väl. Vansinnigt bra träning är det och i många avseenden en liknande känsla som en riktig tävling kan ge. Nervositeten på startlinjen vid nedräkning. Alla tankar när man blir trött om hur klen man är och alla andra är superstarka osv. Men nästa gång, då jä....!

Dagens siffrorSegraren Jon Rydholm efter målgångGarmindata

Jobbade hemifrån idag en stund på förmiddagen. Vid halvelva ringde en postman på med ett paket från Evans Cycle. Yes vad kul, en ny neongul Castelli Perfetto jacka. Världens bästa cykelplagg för svenskt klimat. Perfekt från nollgradigt (med en merino under) ända upp mot 10-15 grader plus. Oerhört välgjord, vind och vattentät med perfekt ventilation grym finish o passform. Små i storlekarna dock fick skicka tillbaka en M från CRC förra veckan men L nu perfekt. Har haft några varianter av den förra modellen Gabba och de är VÄL använda nu så kul med en ny. Var förstås tvungen att testa omgående och stack planlöst ut som så många gånger förr norröver. Tog en sväng mot Arlanda och sen bort mot Knivsta. Nollgradigt och småruggigt men bara svag vind så man få vara glad för det lilla..

En kaffe o macka på Circle K i Knivsta satt lika fint som Castelli jackan. Men bra kallt att komma igång efter stoppet..

Lite tyngre hem med vinden övervägande mot, men körde mest i zon 2-3 med snittpuls 125 så inte alltför slitigt. Men det tar på krafterna ändå på något sätt att vara ute och cykla 3.5 timme på vintern. I alla fall på mig. Det blev prick 10 mil. Batteriet på Garmin la av i kylan med 1.5 mil kvar men  vad gör väl det. Riktigt skönt nu hemma i värmen. Trevlig helg!

Såg på nyheterna förra veckan att medellivslängden i USA för första gången i modern tid sjunker. Skrämmande men inte fårvånande om man tittar på deras matkultur SAD Standard American Diet är verkligen SAD. Ni som har Netflix titta gärna (med era barn) på dokumentären FedUp. Skrev ett inläggi två delar om det samt träning och mat på Cellexir bloggen.

https://cellexir.se/blogs/news/excercise-is-king-nutrition-is-queen-put-them-together-and-you-have-a-kingdom-del-2

Mellan skjutsningar av döttrar till Volleybollmatch och jobb i morse hann jag med 20 minuter roddmaskin och lite styrketräning utfall med skivstång och några andra övningar. Såg ett par Netflix dokumentärer i veckan Fittest on Earth och en om Rich Froning The Fittest Man in History. Båda om de bästa Cross Fit atleterna och Cross Fit games. Kan inte begripa hur starka och uthålliga de är på ALLT. Imponerande är bara förnamnet. Vad sägs om overhead squats på 170 kg. Knäböj med stång på raka armar. INSANE! Ännu mer så eftersom de inte är tyngdlyftare. Blev helpeppad på att bli lite starkare efter filmerna så om några år kanske det är Cross Fit som gäller? Lite coolare kroppar än cyklister av skinn och ben..

Åkte sen och tittade på slutet av Saras volleybollmatch de fick stryk av Jomala från Åland som leder div 2 klart. Hade sedan tänkt köra lite Monark och tempocykel i vinterstudion på eftermiddagen men det var så grymt fint vinterväder ute, sol (kändes ganska ovant) och nästan ingen vind så jag bytte snabbt om istället och stack ut på en cykelsväng med min finaTrek Boon 7 CX.

Ingen större fan av att cykla i minusgrader på knaggliga snö / isvägar men bedömde att de lite större vägarna och troligen Almungevägen skulle vara helt bar och väderprognosen på YR sa att det skulle vara runt nollan i Sollentuna så det här blir ju toppen tänkte jag och satte iväg. Klädde mig relativt lätt med bara den nya tunna Castelli Perfetto jackan och en merinounderställ men det borde funka om det inte blir så kallt. Men det blev det. Temperaturen runt 1-2 grader minus sjönk som en sten så fort jag kom en bit på Almungevägen. Det var otroligt vackert med låg isdimma ute på fälten och helt underbart att se solen, men när tempen visade 8 minus på både Garmin och Ibike mätaren började jag ifrågasätta precisionen på YR något. Det kändes trots styrketräningen imorse riktigt bra i benen och huvudet var på topp så jag ökade intensiteten lite för att hålla värmen. Otrolig jacka den där tunna Castelli man kan ha den från -10 till +15 grader. Frös inte förutom lite händer och fötter. Hade tänkt köra bort till rondellen och vägen mot Knivsta eller Norrtälje men insåg att det kan bli otäckt kallt hem och nu hade drickaflaskorna frusit också. Vände istället några KM efter Lunda livs och tog det här kortet.

 

En bar, en gel och skruvade av locken på flaskorna och sörplade i mig lite issörja till vatten. Vände sen hem och fortsatte att trycka på ganska hårt, något som behövdes då tempen nu visade -10 svinkallt men idag bet inte ens iskylan på humöret. Kunde hålla ihop det bra med hyggligt tryck,lätt känsla och snabb återhämtning hela vägen hem. Dryga 6 mil på 2 timmar. Bra i iskylan med dubbdäck. En stor anledning att det gick så lätt idag var nog spellistan jag lyssnade på. Gjorde en outstanding lista från ungdomens memory lane till förra lördagens återträff med gamla skolkompisar från Västervik. Vi var 7 stycken, nu boendes i V Vik, Karlskrona, Växjö och Stockholm som träffades för kul padeltennis och badminton följt av bastu och en lång toppenkväll hemma hos en av killarna i Vallentuna. Skojar du att stereon gick varm. Musik var en väldigt stor del av mitt DNA under hela uppväxtiden, det är det fortfarande men det blev extra speciellt när man sitter med alla gamla bästisar och skrålar allsång igen till sina gamla husgudar och klassiker. Här har du hela listan don´t miss out. Så många pärlor och favoriter. 60-70 låtar som är precis lika bra idag  JB Growin Up in the 80:s V Vik Enjoy!

Mer nostalgi och en högtidstund fick jag igår kväll när Kajsa och jag kollade på SUPERSWEDE filmen om Ronnie Peterson. En mycket fint berättad film med otroligt många starka orginalklipp och foton om en av mina barndoms stora idoler som så tragiskt gick bort på Monza 1978. Alla samtida legenderna var med och berättade om Ronnie och livet på racingbanorna in the glory days of Formula One. Boy var de coola på den tiden. Jackie Stewart, Emerson Fittipaldi, Niki Lauda och andra snacka om legender. Jag hade förmånen att via mitt jobb se 6 F1 lopp åren 2008 och några år framåt. Biljetter till "Paddock Club" all VIP man kan tänka sig, hälsa på i besöka depåer, träffa förare och äta middag med "vårt" stall som var Williams. Williams hade Sir Jackie Stewart som värd och jag hade turen att hamna bredvid Jackie på en middag. Fantastisk idrottsman och storyteller, helt otroligt gripande liv han berättade om. Med humor också. Jackie berättade: * When i was racing racing was dangerous sex was not. Now its the opposite” Något jag aldrig kommer glömma är hur han berättade om att när han var klar världsmästare 1973 inför sista racet och hans kronprins Francois Cevert i samma stall var klar 2 i VM. Jackie ska på söndagen kröna sin karriär och köra sitt 100 F1 lopp. Vad händer då på lördagens tidsträning? Hans arvtagare, stallkamrat och gode vän Francois Cevert kör ihjäl sig 29 år ung.

Cevert & Ronnie 1973 två av alla för tidigt bortgångna F1 legender på 60 och 70 talet.

Jackie berättade att det var som en förbannelse. Det skulle inte få sluta lyckligt. Hela hans karriär var fantastiskt sportmannamässigt men till VILKET PRIS? 2 av 3 av hans samtida kompisar i cirkusen dog under hans racingkarriär berättade han. Fattar ni 2 av 3. Skulle du ta de oddsen i ditt jobb? Minimalt cockpitskydd och noll i brandsäkerhet. Väldigt många brann upp. Det går knappt att ta in vilket otroligt märkligt liv de levde i F 1 cirkusen. Ett fantastiskt liv idoler och killar som hade allt. Men med döden lurandes ständigt runt nästa kurva. Jackie berättade med en tår i ögat att han på kvällen efter Ceverts tragiska död och olycka tog beslutet att ställa in söndagens lopp. Han var klar världsmästare men fick aldrig den fina kröningen och avslutningen på söndagen och slutade på 99 körda lopp 27 segrar och 3 VM titlar.

A true legend!

Har inte varit så sugen på utecykel nu de senaste dagarna med mycket is och snösörja. Robban min kollega som är av lite hårdare virke än mig pendlar däremot 2.2 mil enkel väg varje dag. Idag hade han en hel timme in med långsam rekord och dito knögglig halkig väg. Vilken klen solskenscyklist jag blivit..

Försökt kompensera min svaghet med ett par dagars lite tuffare intervaller i Vinterstudion. Igår Zwift med tempocykel och några varv runt London med 2x18 minuter i 3 minutersblock lite över och under ftp. Ny bekantskap av intervall och minuterna rullar på lite fortare i 3 min block. Tog bra hårt på sista intervallen med ca 330-340 w på ”över” 3 minutarna och runt 300 på ”underintervallerna”. 

Idag en timme Monark med en lång 20 minuters styrkeintervall a 6 kg och 50 kadens 300 w hela vägen. Gick ganska lätt första 10 min men mot slutet gick pulsen upp mot 93% och 160 slag. Bruce Live från Dublin höll humöret uppe hela vägen.

Imorgon ska jag först på ett frukostsemarium och lyssna på grymme Aron Andersson sen hämta ett nytt tillskott till Vinterstudion. En ny tortyrmaskin. Kommer bli en svettig historia. Tänkte träna upp mig på något kompletterande till cyklingen. Mer om det imorgon kanske. Sov gott!

Jag vänder som så många gånger förr efter 5 mil vid kyrkan en mil norr om Roslagsstoppet på gamla Norrtäljevägen. Det var lite medvind ut runt nollan och övervägande sol. Underbart cykelväder och jag stortrivs i både kropp och själ. Efter vändningen kommer solen fram allt mer. Jag får den nästan rakt i ansiktet och det är SÅ skönt. Äntligen denna livsnödvändiga sol. Som jag saknat dig nu många månader. Du t om värmer där lite en stund och trots dubbdäcken så känns inte motvinden så farlig längre, lyckan tar över. I takt med musiken höjer jag tempot lite. Jag lyssnar på listan jag gjorde för 2 helger sedan vid återträffen med ungdomskompisarna från Västervik. Många av låtarna känns som mitt DNA, de har varit med och format mig. En pusselbit till vem jag blev. De har tagit mig igenom så mycket. Mest härliga saker och minnen men förstås också sorgliga och tuffa minnen med inslag av alla humör och stämningar. Här har du ett gäng timmars magisk musik down my memory lane. Du har säkert dina egna minnen till många av dom och är några nya för dig så varsågod sån här musik görs inte längre. Spotify JB Growing up in the 80:s V vik

Dylans Tambourine Man kommer när jag passerar Brollsta GK. Versionen från den makalösa dubbeln Live at Budokan från 78 som efter jag hörde som tonåring blev helt såld och köpte alla Dylans LP och har varit såld sen dess. Jag cyklar vidare till A Man Is In Love med Waterboys och njuter lika mycket av Mike Scotts otroliga sång och mästerverk som solen. A Man Is In Love? You bet Mike! Jag blir ett med elementen runt mig, cykeln, solen vägen och musiken. Jag svänger höger vid Angarns Kyrka och Raglan Road med Van Morrison & The Chieftains börjar. En irländsk folksång och tolkad av Van The Man en av de vackraste sånger jag vet. Det var många nätter jag kom hem sent efter ännu en festnatt i V Vik i sena tonåren, inte alltid helt nykter ska medges då jag satte på LP skivan lyssnade på den här och tyckte synd om mig själv innan jag somnade ensam i soffan. Idag drygt 30 år senare uppför backen strax efter kyrkan tycker jag allt annat än synd om mig. Känner mig nästan löjligt stark och får en runners high där på ”min Raglan Road” mellan Angarn och Vallentuna och börjar gråta över hur vackert allt är runtomkring mig.

Sen kommer Centerfold med J Geils Band och fler minnen sköljer över mig. Det är sommaren 1982 jag är 15 1/2 år och har ett sommarjobb på ett lastfartyg som matros. Vi åker europa runt och har kommit till en hamnstad 10 mil från London. De lite äldre sjöbusarna tar med mig på en pub och vi tar en pint, ja de tar nog någon mer än så. Vi får reda på att ikväll spelar Rolling Stones på Wembley klart vi ska dit. Vi tar ett tåg och efter lite svarta börs dealing är vi inne på ett proppfullt mäktigt Wembley Stadium med 110 000 åskådare. Marijuanaröken ligger som en dimma över hela   Wembley det är första gången jag känner den söta karakteristiska doften. Black Uhuru ett legendariskt reaggaeband (jag var hårt inne på reggae också i tonåren) är förband tillsammans med J Geils Band som drar av sin klassiska monsterhit Centerfold och hela Wembley kokar. Sen kommer Stones och drar igång Start Me Up. Ja herregud vilken resa för en 15 åring som precis där och då fick smak på världen.

Don Mc Leans klassiker American Pie som vi skrålade varje natt på Kuta Beach Bali under en långresa i sydostasien. Dansandes i bar överkroppp på borden, linnen och t shirt i ”veven” 25 år innan stekarna tog den:-). Jag tänker på en av killarna vi träffade på Bali som tragiskt dog i en flygolycka i Thailand strax efter. Its a thin line..

Jag tänker också på en av mina bästa vänner från ungdomen Pelle när Dan Hylander sjunger sin underbara Farväl till Katalonien. Pelle och jag var födda samma dag och delade många intressen. Framförallt sport och vin kvinnor och sång. Vi älskade Dan Hylander. Pelle är inte med oss längre och tog tragiskt livet av sig för snart 10 år sedan. It a thin line. Jag tänker på hur tacksam jag är och på allt jag fått och fått uppleva. Vilken otrolig tur jag haft. Alla mina absurda händelser och olyckor som många av dem varit riktigt nära att faktiskt kunna ända mitt liv. Det sägs att katten har nio liv. Tur jag inte är katt brukar vi skoja om i familjen då hade jag kanske inte varit med längre, Nu cyklar jag här en 10 mila runda med frisk stark kropp och själ 51 år ung. Och än bättre. Hemma har jag en familj och de fyra bästa tjejerna att snart komma hem till. Tack livet!

Det rullar på hem i solen och idag får jag inte en tillstymmelse till trötthet eller svacka. Solen och musiken dansar hem mig. Det kan också vara en kombination av att jag tränat mycket styrketräning de senaste månaderna. Allt känns lätt idag. När jag står i backar och svänger cykeln under mig så undrar jag om den verkligen väger 10 kg? 

Lundells Chans, Elton John Tiny Dancer, Kate Bush Wuthering Heights, Fleetwood Mac Go Your Own Way, Eldkvarns Alice (som vi döpte vår första dotter efter, Zion Train Bob Marley. The Pretender Jackson Browne. Jungleland Bruce Springsteen ja du ser man kan bli frälst för mindre..

När jag kom hem däremot blev jag helt chockad och skräckslagen när jag möts av den här bilden. Utanför vårt hus står en ambulans. Tankarna virvlar nej det kan inte va sant har något hänt Kajsa eller någon av tjejerna. Jag rusar in i huset och möter en glad Kajsa. Puuh jag kan andas ut och känner mig alldeles knäsvag, tänk om! Nu var det en äldre tant på promenad som blivit vimmelkantig och förvirrad  och det verkade gå bra som tur var. Ambulansen och skräcken att något hade hänt mina tjejer gjorde mig påmind om hur bräckligt allt är och hur snabbt det kan gå. Vi går en stund på jorden. En dag ska jag dö men alla andra dagar ska jag leva.

Bra träning nu senaste dagarna cykelpendling igår i utmanande snöblandat regn i ganska bra tempo hem följt av 4 set tunga knäböj. Direkt på det 7.5 km rodd med min nya bästis Concept 2 i vinterstudion. Det var tredje passet på roddmaskinen på 4 dagar. Tror inte jag har fått till tekniken riktigt än men känner helt klart progress från gång till gång. Igår lugnare 7.5 km 31 min i 2.04 fart / 500 m med pulssnitt knappa 130 och 75% av max. Får jag till muskelvanan i överkroppen och kan få med benen lite mer så borde hygglig putsning kunna ske.Väldigt kul och stimulerande att vara nybörjare på något och kunna se se tydlig förbättring efter den input man gör. Det är ju inte lika lätt längre i cykel om man säger så.. Efter första passet med 5 km på 19.31som var en absolut tömning med 153 i snittpuls gick andra passet nästa lika fort sånär som på någon sekund men nu med 143 i snittpuls hela 10 slag lägre och en klart lättare känsla. Körde nu med 7 (lite tyngre) i dämping mot 5 första gången. Dock en kraftigt lutande pulskurva uppåt hela vägen till skillnad mot i cykel där pulskurvan är väsentligt rakare. Lär ju ha med grenspecifik vana att göra och borde kunna bättras när jag får lite mer roddvana. Sedan ny cykling imorse med bra sega ben, en ännu segare incykling på "tvättbräde" liknande snö / is långa delar av vägen till stan. De sopsaltade delarna med cykelbana är ju toppen men de andra vägarna? Oj vad jag ångrade att jag tog cykeln imorse.

Concept 2 en ny favorit i Vinterstudion

Nu över till ett annat lite mer kontroversiellt ämne nämligen alkohol.

Jag fattar inte vad dom pratar om, dom sägar jag har problem med alkohol? Jag har inga problem med alkohol. Jag älskar alkohol. Jag har snarare problem utan.. - Ett internskämt några kompisar emellan.

Jag och Kajsa har sedan några år en tradition med en vit januari, vilket nu snart passerat på ett faktiskt ganska behagligt sätt. Jag hade ett planerat brott för ett par veckor sedan för en fest med gamla skolkompisar från Västervik, jag är inte fundamentalist och hur skulle det sett ut när vi skulle ha återträff och själva festen var ju hela vårt DNA under ungdomsåren i gamla V vik. Nej grabbar sorry jag har vit månad men skål på er liksom..

Hur som det har känts väldigt bra i kroppen, speciellt på morgonen och förmiddagen på helger när man annars kan vara lite morgontrött. Kanske jag också kan känna en viss förnimmelse att träningen gått lite lättare / bättre. Nu är det inte så att jag är någon tung drinkare men jag gillar verkligen både vin, champagne och god öl. Mina dryckesvanor brukar vara att dela på en flaska vin med Kajsa till all god mat ca 3-4 gånger i veckan och sedan kanske en öl efter träning eller till matlagning. Ibland en avec till kaffet men gångerna jag dricker mer med bakfull som påföljd blir alltmer sällsynta. Till en del en naturlig funktion av att jag prioriterar hälsa, träning och idrottsprestation. Jag måste dock bekänna att det är få saker som är lika behagliga som en öl en stund efter bra träning följt av två glas bra vin till en härlig middag. Det är väl just det som gör alkoholen så förrädisk, det finns en massa goda saker förenat med den. Lyssnade på Filips och Fredriks pod för en tid sedan där de beskrev 0,8 promille och "4 öls nivån" som ett känslomässigt nirvana och det ligger nog något i det. Dessvärre också stora negativa konsekvenser för alla som inte klarar av sätta gränsen till en måttlig konsumtion. Jag är ju lite av en all in karaktär så på så sätt borde alkohol kunna vara riskabelt för mig att fastna i och det sägs att alla människor har sin potentiella breaking point när bägaren rinner över till en konsumtionsnivå som blir skadlig för sig själv omgivningen och samhället. Det händer inte mig säger alla. Jag har inte eller kommer aldrig få några problem med alkohol osv. Ändå var det   446 000 mellan 18-74 år som klassades som alkoholister eller beroende vid en stor enkätundersöking 2014. Systembolaget visar följande bild av svenska folkets dryckesvanor 2016. Sett till dessa siffror ligger lite över snittkomsumtionen.

Kajsa och jag pratade om det häromdagen nu över en alkoholfri fördrink att det är nog den sociala vanan att ta en drink, öl eller ett glas vin tillsammans lika mycket som just alkoholen i sig. Man vill ha något gott att sippa på tillsammans helt enkelt och då blir det av tradition alkohol. Det går ju egentligen lika bra med alkoholfria alternativ. (eller selleri:-) om man bara antsränger sig att söka rätt på goda alternativ. Vi har nu under januari t ex provat Richard Juhlins alkolfria bubbel några gånger http://www.viforaldrar.se/gravid/Test-Alkoholfritt gott tycker vi. Akoholfritt rödvin har vi också provat någon modell men inte hittat någon höjdare, finns det? Annars alkosvag öl finns ju massa sorter, olika sorters fruktmust osv så visst kan man hitta god dryck till all god mat även om bra vin känns svårslaget. Vad var det han sa Albert Engström? "Kräftor kräva dessa drycker".

Huruvida om alkohol ger någon begräsning eller försämring på fysisk kapacitet eller inte i måttlig mängd tvistar väl de lärde om. Min upplevelse och tro är att den påverkan är nog mycket marginell så länge man inte dricker så att det tydligt känns dagen efter. Men efter en vit månad nu så tror jag att jag kommer sikta på en lite mindre totalmängd alkohol ändå framöver. På något sätt så har allmän känslan varit lite extra bra den här månaden. Men det kanske bara är nyhetens behag. Ett litet glas kan väl adrig skada som Brasse sa:-)