Lycka! Att efter 1.5 år med ständig värk och en inre allt större acceptans av att jag kommer nog aldrig kunna springa mer igen i livet efter det där nedrans höftbrottet. Jag levde ändå med haltandet och värken i en positiv anda. Jag kunde ju cykla utan några större problem och stundtals nästan som innan olyckan.
![]()
![]()
![]()
![]()
Men så för 6 veckor sedan fick jag drygt 200 gram titanskruv och platta borttaget från höften och värken bara försvann. Idag har jag joggat 2 km på löpbandet i gymmet på vårt hotell första semesterdagen här vid Laguna Golf Phuket Golf, Bangtao Beach.
Det är svårt att beskriva lyckokänslan när jag kände att det här fungerar ju. Inte ont någonstans (bara vansinnigt löpotränad muskulatur som kommer ge sjuk träningsvärk trots bara 10 min och 2 km men den värken bär jag lätt och gärna imorgon ). Att kunna gå och springa är ju ändå rätt centrala kapaciteter och även om människan är exceptionellt anpassningsbar, så även jag, så är det bara underbart att vara hel igen. Back to full life!
Veras första morgondopp
Första Beer Chang på sen middag igår kväll satt som en smäck. Sara i egna tankar.
Good to be "back home"
