Igång igen. Efter tre tuffa veckor känns det skönt att se ljuset i tunneln (hoppas det inte är tåget som kommer). Sjukgymnasten från vårdhemmet säger att den bästa rehab jag kan göra är motionscykel på lågt motstånd nu i början. Lägligt då att det står en Monark i vinterstudion. Provade 15 minuter i förrgår, inte helt utan problem men lite bättre än väntat. I morse har jag cyklat 25 minuter på lågt motstånd runt 100 w glädjande med bra känsla. Inga större motstånd eller smärta i rundtrampet runt 60 kadens. Så skönt att få igång lite cikulation och få röra sig lite.
Att gå är svårare. Korta sträckor på kryckor efter överansträngning i tisdags. Men det går framåt nu dag för dag även med gången. Känns nästan lite overkligt att tänka tanken på att jag snart är frisk igen. När du är mitt i det känns det som en evighet. Sen går några veckor och plötsligt är man ute på andra sidan igen. Underbart! Och ikväll ska vi på stor fest dessutom, men dansgolvet får nog vänta..