Eller Fellestart som de säger här i Ås några mil söder om Oslo. Jag och framförallt min roommate och klubbkamrat i CRT Stefan Kuhl har haft en grym dag här i solen. Jag som supporter till Stefan när han oerhört imponerande tog silver i H 55 endast 5 s från guldet med en riktig kanontid. Hade det på känn efter hans grymma körning i tisdags som jag skrev om sist. Lite nesligt förstås så nära guld men samtidigt bara 3 s från brons så tighta marginaler. "5 s till guld hur tänkte du där Stefan sa jag. Varför ville du inte vinna"? Skämt åsido för jäkla kul att se Stefan så stark idag. Banan vädret och miljön idag var to die for. Ångrade mig hårt där några timmar när man blev som mest sugen att jag valde att stå över tempot. Men planen var att komma toppad till morgondagens linje. Hoppas få ut allt då istället och vädret ser bra ut om än lite mer blåsigt imorgon också. 

Jag Stefan, dagens guldmedaljör i H 50 Roger Claesson och Eric Egelstig cyklade linjebanan på 37 km (3 varv imorgon start kl 13.15 53 startande i H 50) ett lugnt varv på eftermiddagen. Vilken magisk cykelpropagande. Otroligt vacker miljö, väldigt fina böljande vägar hela tiden lite upp eller ned och mjuka fina svängar. Bland det roligaste jag cyklat samtidigt som den lär bli väldigt utslagsgivande med några rejält tyngre partier. Hsr mycket svårt att se en större klunga kunna hålla ihop imorgon. Känns klart bra och tror på framgång imorgon. 

Roger & Stefan rätt nöjda med guld & silver

Stefan innan loppet

Här snackar vi stenhård norrman. Ende deltagare i 3 mils tempoloppet i +80 klassen som cyklade loppet snabbare än någon i 75 års klassen. Its never too late!

Det enda störningsmomentet är nålning av tävlingströjan som är ett komplett elände att få till bra utan en massa vindinsläpp och samtidigt komma in i. Snälla någon fiffig uppfinnare lös problemet. Kännns som 1982 att hålla på med säkerhetsnålar. Efter tre försök gav jag upp eller snarare fick rejält underkänt av Stefan. Flytta på dig jag hade 5:a i syslöjd sa Stefan och tog över. Men t om en man av så många talanger som Stefan fick göra om ett par gånger innan han blev helt nöjd som den perfektionist han är. Nålat för guld sa han till slut! The devil is in the details!

Oj vilket hårt lopp det blev igår på finaste vägar runt natursköna Ås 3 mil söder om Oslo. En nästan lika tuff som vacker bana med ca 400 höjdmeter på varvets 37 km som vi körde 3 gånger för totalt 11.5 mil. Jag hade valt att satsa fullt på det här loppet och stått över tempoloppet dagen innan. Jag visste att formen var god och hade höga ambitioner igår och ville verkligen ta en medalj. Men medaljer är inget man bara hämtar i linjelopp, speciellt inte i stenhård konkurrens i ett 53 manna startfält med en massa av de starkaste norrmän danskar och svenskar. H 50 och H 45 klasserna var de största igår och riktiga getingbon. Det här var mitt 4 NM och de tidigare 2012 8:a, 2015 brons i H 45 och 2017 7:a H 50 har jag tävlat för Sverige i landslagströjan. Igår körde jag i CRT tröjan som klubbåkare och tävlade nu ensam mot "alla" andra. Det finns både plus och minus med det men sammantaget kändes det rätt bra att helt kunna fokusera på att göra sitt eget lopp. Förberedelserna innan under hela juli har varit bra och såg nyss ett mail från Strava att jag cyklat 168 mil under juli med en mängd personliga rekord så jag visste att det fanns bra chans till toppform efter en lugn "tapering" vecka nu innan loppet.

Toppenväder hela helgen i Ås och när starten gick 13.15 var det runt 25 grader varmt och skönt, kanske lite väl varmt men en ganska kraftig västlig vind skulle nog kunna svalka lite men samtidigt på köpet ta rejält med kraft på banans öppna kantvindsparti norrgående på andra hälften. Sammantaget bara fördel för mig tänkte jag, ju tuffare desto bättre. Det gick iväg i ganska god fart men med stor klunga åker man lätt med och utmaningen var snarare att kunna ta sig framåt i klungan på de ganska smala vägarna. Efter en knapp mil hade jag kommit fram till täten där ambitionen var att stanna topp 5-10 för att kunna reagera snabbt på attacker om de kändes farliga. Egna attacker hade jag tänkt vänta någon eller några mil till på. Ett tuffare parti med lite längre stigningar efter ca 12 km det går rätt hårt, stöts och attackeras en del men inget fäster riktigt. Det lugnar ner sig lite och efter några km till attackerar en dansk. Får en känsla att han kan vara bra och attackerar ifatt bakifrån ca 10 hjul. Ingen annan svarar direkt och vi har en lite lucka. Vi kör på hårt kanske en minut. Jag frågar honom. "Är du stark" ? Han svarar nej och nu blir det motvind / kantvind en mil vi bryter attacken. Varför attackerar du då tänkte jag, men sa inte. Istället sa jag. "Jo du är stark" nu kör vi på ett tag och ser vad som händer. Dansken verkade bli lite perplex över min "order" kanske inte vågade vika ner sig och fann sig snabbt nedborrad  bakom mitt hjul och beredd att ta över en förning. Kände att jag hade ett ruggigt klipp i benen där och effektmätaten gick på ovanligt högs siffror. Men efter knappa 5 minuter fick dansken nog efter några halvlama förningar och bara släppte mitt hjul för att snabbt falla ner i klungan som jagat på bra efter och inte var mer än ca 150 m bakom.

I det läget pekar mycket på att det hade varit bäst att avbryta attacken. Jag är ensam, det är nästan 10 mil kvar och det tuffaste kantvindspartiet på banan framför mig. Men jag hade en grym känsla och cykelglädje där att jag inte kunde förmå mig att slå av. Det fanns ju också en chans att någon eller några av rätt kaliber kunde försöka brygga ifatt samt en mikroskopisk chans att de inte kunde komma överens i klungan om farthållningen. Var jag på väg mot självmord nu? Kasta bort en toppendag med att slänga bort mina krafter på första varvet? Ja i linjelopp är det så många parametrar i "schackspelet" och oändligt med variabler. Det är inte bara dina egna beslut utan ofta lika mycket dina medtävlares som gör skillnaden på succe eller fiasko. Men jag spelade helt klart rysk roulette nu med mina chanser till topplacering. Jag lät känslan styra mer än förnuftet. Gör det ibland med sämre utfall men ibland också med bättre. Och livet blir liksom lite roligare att leva så. Det var så härligt att bara trycka på och se luckan växa upp mot ca 45 sekunder. Bestämde mig dock omgående på att inte dra på mig mjölksyra och köra mig stum. Pulsen var hög upp mot 155 vilket för mig normalt är maxnivå runt en timmes körning men det kändes fortfarande lätt i både ben och andning. Go känsla att cykla solo bakom ledarbilen genom langningszonen och upp mot varvning. 

5-7 km ut på andra varvet ser jag klungan närma sig igen. Jag har nu kört nära tre mil själv över 40 fart på tuff bana. Inser att det här går inte, klungan går hårt och jag är uppäten inom några minuter. Slår av lite på tempot tar en banan och en gel för att vara fräsch inför del två av loppet som snart ska börja. Klungan är nu bara runt 150 meter bakom men mellan mig och klungan ligger nu tre cyklister som precis attackerat från klungan. Hoppet tänds igen i mig. Är det här rätt gubbar kanske vi kan få till en perfekt 4 manna utbrytning? Känner snabbt igen urstarke Gabriel Nyström CK Sundet som jag körde utbrytning ihop med på Masters VM Danmark 2015 och nu gärna gör igen. Han kommer tillsammans med en Dansk och Norsk (men Bellman syns inte till:-). Härligt gubbar lets ride! Vi bombar på. Klungan är nära men vi ger dem inte några fribiljetter och snabbt har vi drygat ut. Wow det här kan vara ett perfekt läge tänker jag. Det har kostat mig rätt mycket men känner mig så pass åkstark att jag där och då ser det som återhämtning att åka i utbrytning i en 4 manna grupp. SÅ rolig cykelåkning att gå på i mindre grupp snabbt utför på böljande fina vägar i den underbara naturen och solen.

Klungan slet dock hårt strax bakom. Det fanns ingen i vår 4 manna grupp med nationströja på sig så många hungriga vargar strax där bakom. Hungrigast av dem alla var svenske tempogiganten och överlägsna segraren på tempot dagen innan Östersunds Roger Claesson iförd Sveriges tröja. Blev förvånad men samtidigt hoppfull när jag såg Roger mellan oss och klungan. Förvånad för att det inte kan ha varit någon lek att gå ifatt oss själv i den tuffare vind som var där. Hoppfull för att om Roger kommer med lär de andra 4 svenskarna i landslaget sluta jaga. Hoppas han nu bara orkar ifatt. Tänkte nästan be de andra slå av lite och släppa in honom lite enklare i gruppen men Roger krigade heroiskt in de sista 100 meter själv och kunde ansluta. Han beskrev det efter loppet som en av de tuffaste ansträngningar han haft på en cykelsadel.
Kom igen nu gubbar nu behöver vi öka avståndet till klungan. När Roger hämtat sig en kort stund fick vi till fint samarbete. Inte minst var Gabriel ruggigt stark hela vägen och tog långa förningar. Dansken var också stark Norsken var lite mer svårbedömd om han höll igen lite eller ev började bli lite krokig och Bellman syntes fortfarande inte till..

Själv började jag känna mig lite urblåst en bit in på 3 och sista varvet. Pulsen hade kommit ner rejält nu sedan gruppen kommit ifatt benen var inte direkt dåliga heller men en förnimmelse av slitenhet kunde jag känna. Vindpinad. Inte bra, det ska ju vara mitt lopp. Åt och drack bra för att hitta mer energi. Tempot gick ner lite sista varvet vilket var skönt för oss allihop tror jag men nu hade vargarna bakom, de som inte hade någon därframme fått vittring igen. Halvvägs ute på sista varvet skiljer nog bara knappt en halvminut. Jag sneglar bakåt flera gånger Gabriel manar på fokus framåt nu och kör istället ropar han. Helt rätt nu ska vi ta hem det här tillsammans. Vore ju synnerligen nesligt om jag skulle åka 9-10 mil i utbrytning varav 3 solo för att sitta i klungan igen strax innan en spurt. Nej får inte hända. Vi ökade ut avståndet igen och med en knapp mil kvar förstod jag att det här håller. Jag har chansen till guldet. Mobilisera dina sista krafter nu. Hade hämtat mig lite och kände mig lite starkare igen. Sista 3 km går övervägande uppåt förbi några rondeller se ner under en bro och upp mot en högersväng där bara en lång bred spurtraka på ca 250 meter är kvar. Jag har talat med min CRT kollega och rumskamrat Stefan Kuhl om att det gäller att vara i spets eller sämst 2-3 in i kurvan då upploppet inte är så långt dessutom i medvind. I den första motan går det ganska lugnt men jag förstår att snart kommer nog Roger eller någon attackera. Roger är inte spurtaren i utbrytningen hur Dansken och Norsken är vet jag inte i det läget och Bellman behöver vi fortfarande inte frukta.. Gabriel har en stark spurt vet jag men min sammanvägda plan är ändå att försöka avgöra på spurtrakan och vara först in i kurvan med hög fart.
Pang, Roger attackerar. Tror dansken är efter direkt jag är också på hugget och Roger avbryter attacken ganska snabbt. Lite avvaktande bara 800 m kvar nu. Jag hamnar först och spårar kör dock inte hårt men gradvis ökar farten något. Ner genom tunneln och upp och där kommer kurvan. Jag inleder nästa spurten där 30 meter innan kurvan för att vara säker på att komma in först. Tar den med vidd och i hög fart. Nu då explodera. Snälla ben och hjärna lyd order! Nu har du din chans till guld. Jag trycker allt vad min kropp har får bra tryck i 150 meter och har en ledning. Mindre än 100 kvar HÅLL I. Men där i höger ögonvrån ser jag till min förskräckelse dansken komma otäckt fort. Jag tvingas inse slaget kapitulerat. Jag brinner upp. Kraften räcker inte. Det var längre kvar än kraften räckte. Tappar mycket fart sista 25 meter så även norsken retligt passerar precis innan linjen. Som tur är kommer vare sig Bellman Gabriel eller Roger förbi så tar i alla fall bronset.

SÅ besviken direkt efter linjen. Jag ville ju så gärna ha det här. Mycket blandade känslor först. Jag är så besviken samtidigt väldigt nöjd med min prestation. Jag spände verkligen bågen. Kanske på ett dumdristigt sätt men det var mitt val igår. Och när jag och Stefan analyserat det i lugn och ro på den långa vägen hem så är det egentligen bara sista kilometern jag skulle vilja göra annorlunda. Skulle inte spårat sista biten även om inte kraften var då hög sparar det watt att ligga bakom och jag tror en optimal plats för mig i kurvan hade varit tätt på hjul 2 eller 3 plats. Eventuellt hade kraften räckt då. Det var längre till mål än jag bedömt. Men dansken och norrmannen var riktigt vassa. Läser sedan i en norsk Tidningsartikel att Einar Lode är något av en cykellegend i Norge och varit klar etta i MTB en massa år vunnit 100 lopp av 300 och slagit bla Kristoff i spurt. I artikeln säger han att hans styrka är spurten och att kunna göra den hur trött han än är vilket han visade bra igår även om dansken var ett klart nummer större. Skulle jag nu förlora kändes de här två som värdiga övermän.

Resultat



När jag tittat på datan så är det mycket hård körning under delen jag kör solo gör jag tävlingens 3 snabbaste varv alla klasser inkluderat ner till H 30. 

Spurten

Strava data

Garmin data


Jag och Stefan summerar en fantastisk trevlig och framgångsrik helg. Vi åker hem i bilen med tre medaljer på tre lopp, ganska makalöst. Stefan följde upp sitt otroligt starka tempolopp med en ännu vassare avslutning genom att ta guld i H 55. Makalöst imponerande. Han avgjorde en 4 manna utbrytning med en klar spurtseger. Jag hoppar av glädje och när han kom vi skrattar och kramades och sa båda två i klang "Gör om gör rätt". Jag hade skojat med Stefan och att han inför linjeloppet för göra om göra rätt inga mer silver nu och så sätter han den. Helt fantastiskt.
Mäster Kuhl med lagkompis Sverige H 55 Thommy Flognfeldt.



Vår tredje klubbkompis i CRT Richard Lööw som körde H 45 liksom Stefan i blågult gjorde ett starkt lopp och spände även han bågen högt med en 2 manna utbrytning i 6 mil som tyvärr blev uppäten någon mil från mål. Richard slutade rätt besviken på 8 plats. Det är cykel. Ibland går det ibland inte. Det är också det som är tjusningen med linjelopp. Kampen mot guldet går vidare. Att det ska vara så svårt? Det här var min 5 mästerskapsmedalj 2 silver 3 brons men guldet låter vänta på sig. Men det är precis som Peter Le Marc skrev "Vägen vägen låter oss längta" och Karin Boyes mästerliga I rörelse på samma tema:

Visst är det en svårslagen känsla när man når förbättring. En ny nivå man inte tidigare besökt. Oavsett våra skillnader på absoluta nivåer, mål eller ambitioner så tror jag de allra flesta av oss känner på samma sköna sätt när når tillfredsställelsen av det där har jag aldrig gjort så där bra eller klarat av förut. WOW! Level Up. Oavsett om det är i yrkeslivet, sport eller andra fritidssysselsättningar, och ju mer man kämpat för resultatet och målet desto skönare känsla förstås. Igår fick jag en sån härlig endorfindusch och payback på alla nedlagda timmar när jag cyklade på ny peaknivå ute på Ingarö i Ingarörtempot 17 km i ytterligare en av de finaste sommarkvällar vi nu blivit bortskämda med hela sommaren, just keep em coming..

Jag visste jag var i bra form men hade kört ett hårt pass med tempocykeln även dagen innan med ett nära maxuttag runt Fysingen 19 km. Men kände redan  på uppvärmingen att idag finns det något extra i kroppen. Har bytt till likadan sadel som jag har på linjehojen en Bontrager Hilo Pro (det är en temposadel) som bara är SÅ skön för mig och jag kände direkt hur klockren den blev åven på tempocykeln.

Hade inte tänkt cykla hela banan som uppvärming men hittade ett så skönt flow att jag gjorde det ändå och hann precis lagom tillbaka för att starta loppet, rejält varm svettig och uppvärmd. Jag körde uppvärmningvarvet 8,5 km ut vändning och hem igen med 39.8 fart och pulssnitt 133 vilket är ca 75% av maxpuls med en otroligt lätt och bra känsla. När jag tittade på min Quarq wattmätares siffror i de många små böljande uppförsluten på banan kunde jag knappt tro siffrorna. Det kändes som 40 watt mindre än displayen visade. Ingarörtempot är en chosefri enkel träningstävling som igår hade samlat ett 20 tal cyklister som var sugna på lite mjölksyra istället för rosévin i den fina sommarkvällen. När jag skriver det nu förstår jag inte hur man skulle kunna bli det? Men jag tänker att det kanske finns tid för båda två:-) och rosévinet smakar ju bra mycket bättre om man jobbat lite för det, eller hur?

Från CRT gjorde Daniel Godman och Torbjörn De Jager mig sällskap och vi startade i rad jag 30 sekunder efter Danne och sen Tobbe efter. Ett uppförslut först och pang iväg. Oj vad det gick på. Tittade och såg över 700 w i backen. Nej för tusan skärp dig nu Jonas hushåll med kraften, du hinner garanterat bli trött och du vet vad vi sagt om stenhårda öppningar. Men kunde liksom inte hålla igen så mycket, benen bara spann med hög kadens (103 i snitt på loppet) och farten blev snabbt lika hög som känslan var grym. Märkte jag tog in kontinuerligt på Danne och i backen upp till vändningen var jag ikapp med en fart strax över 45 snitt och hela 362 w snitt på de 11.05 det tog bort till vändningen. 

Det är nog minst 30 watt mer än vad jag haft på något tempolopp med den här mätaren, makalös känsla. Jag var trött men inte "ont trött". Lite mindre kraft på hemvägen men slutade segmentet på 22.15 skönt trött och nöjd med 44.9 snitt och 349 w över de 17 km. 

Gårdagens Stravalista

Sammantaget en sån grym känsla. Både fart och effekt på ny toppnivå. Hur kul som helst. När jag åkte hem så kunde jag inte undgå att ångra mig lite att jag inte ställde upp i helgens tempolopp på den natursköna fina banan runt Ås utanför Oslo. Men glädjen över den fina formen var betydligt större än ev missat toppresultat på NM och linjeloppet hade kanske inte gått lika bra om jag kört ett stenhårt tempo dagen innan? Det blev som det blev helt enkelt. Inget att grubbla över.

Med Danne Godman o Henrik Westling efter loppet.

Imorse var jag tidigt uppe för en företagsgolf med teeoff redan 07.12 på Sollentuna GK. Hade kvar lite av framgångskänslan från kvällen innan och tänkte Golf? Hur svårt kan det va? Och började med 3 över par efter 8 hål vilket är på mitt alldeles för låga hcp om 7 (spelar bara 2-4 rundor om året sedan 5-6 år). Men sedan kom ovanan och verkligheten ikapp och det var långt ifrån någon Level Up sista 10 hålen om man säger så. Practice makes good gäller i golf som i cykling som i allt annat här i livet. Men en skön dag på golfbanan med trevligt sällskap.

Idag har det också släppts en podd där jag är med som gäst. Det är Hälsosnack med Lottta & Victoria. Kul om du vill lyssna. Vi talar om min resa från ganska otränad 43 åring till motsatsenn som 51 åring idag. Hur sökandet efter svaret "Hur bra kan jag bli på cykling?" Och boken Growing Young ledde till starten av ett helt nytt företag.Vi talar om mina 9 liv, överlevande av blixtnedslag och de svåra olyckor jag varit med om. I podden ges också ett mycket bra prova på erbjudande med koden : Hälsosnack om 2 för 1 för den som vill testa Cellexir  Trevlig helg!

Länk till Hälsosnack podd https://www.acast.com/hlsosnackmedlottaochvictoria/102-jonas-bohr-traning-prestation-och-anti-ageing

Banprofil

Man tror det ska gå nerför mest hela tiden men den är ofta bra tung så också igår för mig och strax innan vänstersvängen och 9 km kvar till målet vid Odensala kyrka cyklade Niclas om mig. Ok försök att nagla fast dig nu 25 meter bakom tänkte jag. Kämpa! 

Jag lyckades att hålla mig på det avståndet i ca 4-5 km och snittfarten var på väg uppåt igen efter att varit nere strax under 44 ett tag. Kanske kunde jag bita mig med hela vägen hem? Men med 3-4 km kvar växte luckan till 40 meter 60 meter och upp mot 100 men höll ihop det bra ändå och såg nu på klockan med en kilometer kvar att det kanske fanns chans till min "dröm" SUB 40. Pulsen sedan länge på 95% av max jag snittade på 92% av max igår 159 med 164 som topp (har 173 som max ) den klart högsta i ett lopp på flera år tror jag. Men med en sista push i uppförsbacken och sen ned mot målet snabbt och helt slut in ca 15 sekunder efter Niclas och ser tiden några sekunder under 40 minuter. Wow en fantastisk skön känsla.

Tiden på Strava segmentet blev 39.54 och 44.5 kmh ett personligt rekord med 51 sekunder. Efter så många år och lopp med så lite skillnad på samma bana en närmast anmärkningsvärd stor förbättring. Otroligt skön payback på all nedlagd träning de senaste 7 åren och svaret på frågan hur bra kan jag bli får vänta ett tag till. Igår räckte det till en fin 4 plats. I ett stort 74 manna fält med en massa starka cyklister vann Staffan Arvidsson (silvermedaljör efter Tobias Ludvigsson på tempo SM i somras) på helgrymma 38.13. http://www.smack.se/2018/08/12/omgang-17-odensala-tempo-30-km-kors-den-15-8-kl-1900/



Något jag gör verkar fungera ganska bra. Är det vindieten i sommar:-)? Är det effektivare träning? Nej jag tror inte träningen har varit bättre eller effektivare än åren innan. Sedan två år kör jag bara på känsla helt utan fast program. Jag har tränat bra i år men inte extraordinärt eller mer, snarare kanske något mindre även om juni juli inför NM var riktigt bra. Men jag har fått vara frisk och i bra balans och harmoni med livet. Kan det vara så att mitt Project Benjamin Button som jag kört nu sedan januari 2015 börjat kicka in med långsiktiga resultat? Det här inlägget skrev jag för två år sedan http://jblifecycling.blogspot.com/2016/08/project-benjamin-button-20-manader_10.html nu har jag tagit ingredienserna i vad som blivit Cellexir i drygt 3.5 år och det verkar ju vara en komponent av flera som gör mig gott. Länk till podden Hälsosnack där jag var gäst i fredagens avsnitt  En stor del av utveckling mot högre nivå, exceptionellt snabb rcovery efter mina svåra skador tror jag också kan tillskrivas ett mindset av positiv inställning enligt tesen "allt går och går det inte så går det ändå" att försöka se möjligheter istället för begränsning att försöka se förmåga istället för oförmåga. Man blir vad man tänker och igår blev det precis så. Jag tänkte cykla banan under 40 minuter och lyckades med några sekunders marginal. Ja ska ärligt erkänna att det funnits många stunder de senaste tre fyra åren då jag trott att personlig peak är passerad. Inte minst 2015-16 i samband med mina tre svåra olyckor. Logiken säger ju också det att + 50 inte känns optimalt som löfte talang eller påläggskalv. Men livet är som tur är inte alltid logiskt och med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad som Socker Conny sa:-). Lite vilja och beslutsamhet är inte heller fel.. Dagar som igår är livet extra roligt och belönande. Citius Altius Fortius. Is never too late!

I lördags innan en kul 50 års fest så cyklade jag en dryg 5 mils runda med tempocykeln. Det blåste en ganska frisk sydvästlig vind, enligt prognosen 5-6 m/s. Tänkte först ta något varv runt Fysingen som så ofta förr men kom på andra tankar när jag kom på att vinden låg rätt för snabbcykling från Vikskolan Väsby upp norrut på Almungevägen. Sträckan till rondellen Långhundra är 27 km en sträcka jag cyklat hundratals gånger (mammas gata för många norrortscyklister).

Tidigare i somras med vindriktningen åt andra hållet körde jag sträckan från Långhundra och tillbaka söderut till Vikskolan Väsby med hela 50.7 kmh ackompanjerad av en stark nordanvind. Fantastisk fartkänsla som gav KOM med 3 minuter. Har aldrig kört sträckan stenhårt norrut utan ofta fortsatt upp mot Almunge Knutby och Edsbrohållet men tänkte nu att det vore kul att utmana KOM på sträckan norrut också. Det blir en dryg halvtimmes stenhård intervall och sen tar jag det lugnare hemåt i motvinden var planen. Satte av hårt från början, inte lika stark vind som förra gången men ändå en rejäl medvindskjuts och snabbt en härlig fartkänsla och efter en 5-7 km hade snittfarten letat sig upp över 46 kmh. Fortsatte snabbt förbi Lunda Livs med bra tryck och kraften på dryga 330 w. Hade cyklat 10 mil racer dagen innan mestadels lugnt i zon 2 men en stenhård 5 minutare som glädjande gav KOM på Sälnavägen norrut samt en ganska hård 20 minuters intervall satt kvar lite i benen. Det kändes bra i tempoställningen men naturligt en bit från samma toppkänsla som på Smacktempot i Odensala på onsdagen då jag var helt utvilad. Tappade lite kraft men inte fart mot slutet och stannade och pustade ut någon minut efter rondellen. Såg på Garmin att farten varit 47.9 så tänkte att det kunde räcka ganska långt

. 
3 minuter i marginal i båda riktningarna just nu


Nöjd och glad nu skulle jag bara rulla hem lite försiktigt i motvinden innan jag ännu gladare om några timmar skulle få kvällens första glas champagne:-). Höll lite mer fart än planerat hem ändå då det tar så jäkla lång tid annars att cykla i motvind. Svårt att komma igen och höja tempot när man tagit ut sig hårt en dryg halvtimme precis innan och såg nu betydligt mer fram mot kvällen stundande fest än motvindscykling med trött kropp. Kom ändå tillbaka till Vikskolan i någorlunda ok skick efter en liten fartökning på slutet och summerade 55 km på 1.20 med 41 snitt. Ett riktigt bra träningspass. När jag laddade upp Gamin filen rapporterade Strava en KOM Bonanza på vägen ut med hela 6 nya kronor på vägen upp mot Långhundra.


Lite fånigt kanske men det är ändå rätt kul att se de där kungakronorna eller andra personliga rekord när man lyckats knipa några. Yes i Can liksom:-). Att jaga KOM på Strava är något jag ganska sällan gör men ibland ger det en extra gnista och motivation till den där intervallen, hårdkörning i en backe eller lust när känslan faller på. Sen jag började med Strava 2013 och lyckades ta mitt första KOM så har de ökat lite kontinuerligt i antal. Men det är ingen lek att hålla KOM "balans" har man lyckats ta ett gäng händer det allt oftare att det plingar till ett mail från Strava med texten "Someone just stoled your KOM - You´re dethroned. Argghhh tänker jag först men sen tänker jag. You win some you lose some ut och kriga tillbaka.. Jag cyklar ju dessutom nästan bara i Stockholm norrort vilket jag inte är helt ensam om så inte lätt att vare sig ta eller hålla de där kronorna. För ca ett år sedan hade jag dryga 80 KOM de flesta tagna i Stockholm Norrort. Tänkte att det vore ju väldigt kul att nå 100 någon gång och hade ett litet internt mål på det men trodde nog det skulle bli övermäktigt då konkurrensen om dem blir allt hårdare. Men efter ett lysande träningsår med många snabba rundor och nya toppnivåer och med lördagens straight flush på Almungevägen så säger Strava nu 26 KOM i år och 103 totalt. Väldigt kul och personligt belönande. 

Vad tycker ni om Strava? Jakten på segment, pokaler, KOM och personliga rekord? Inspirerande och kul? Fånigt och farligt? Eller någonting däremellan? Man har ju läst om galningar som tävlar på segment och sätter allt från trafikregler och säkerhet ur spel och det har väl tyvärr skett allvarliga olyckor och t om dödsfall i världen orsakade av adrenalinstinna mamils på cykel som mist allt förstånd i segmentjakten

Tänk er en begravningscen och prästen i kyrkan säger "När vi minns JB som ligger här i kistan så ska vi ha i åtanke att hade han inte blivit överkörd av den där bilen i korsningen så hade han nog tagit  KOM:et på sträckan. Han dog med cykelskorna på.. Nej den scenen och avslutet aktar vi oss för. 

På tal om avslut. Bland den coolaste sorti från jordelivet hörde jag svenske trummisen i Motörhead Mickey Dee berätta om i sitt sommarprogram. Bandets legend Lemmy som gick bort i cancer för några år sedan vid 70 års ålder. Då hade han mirakulöst överlevt ett stenhårt rock n roll liv minst 20 år mer än vad någon skulle gissat möjligt. Men nu hade han fått cancer och att börja med cellgifter var inget för Lemmy som levt ett helt liv på Jack Daniels och amfetamin och tyckte kanske det räckte med gifter? När han skulle gå och lägga sig på kvällen sa han till sin flickvän: " Fuck this shit I’ve had a good run" och la sig ner och dog samma natt. För jäkla värdigt slut på tidernas rock n roll legend. 

Nej det är väl som med det mesta annat här i livet tänker jag oavsett om det är Strava eller Jack Daniels. Använd med omdöme och sunt förnuft. Men måttlighet var inget för Lemmy..

med Zipp 808 bak och Bontrager Aelous 5 fram då jag lånat ut Dischjul och 808 fram till Klas Wirehn som gjorde sin Ironmandebut i Kalmar. Vilken debut sen. Klas kör på 9.11 (med 5 min orättvis penalty på cykel) kommer 20 totalt och 6: i sin agegroup. Makalös debut och kul att mina hjul kunde hjälpa honom på vägen. Klas är en f.d elitsimmare och riktigt fysmonster. Med lite specialträning går han ner långt under 9 timmar om han satsar. Kul och grattis Klas! En lysande ambassadör för Cellexir

Inte så lätt att komma i heller för den delen, men dyr:-) Hoppas den är snabb också?

Jag har stannat i Brottby har två tunga motvindsmil tillbaka till Vikskolan i Väsby ute på en 13 milatur Roslagstempot med TT cykeln och min nya snabba? tempodräkt. Fy fan vilken falling down jag började få redan strax efter halva sträckan vid Edsbro. Då efter 6.5 medvindsmil med 44 snitt så tänkte jag nog att det borde kunna gå att hålla hyggligt tryck hem också. Har ju cyklat den här sträckan många gånger och brukar nästan alltid vara stark andra halvan. Men idag var det bara gele i benen och i motvinden hem 6 mil så blev det nära på en monumental bonkning. Så vidrig känsla och vid Rimbo övervägde jag starkt om jag skulle stanna och ringa taxi istället. 

Slog av helt på tempot i överlevnadsmode och kunde knappt hålla 30 fart. Stannade i Brottby och köpte Coca Cola och Kexchoklad. Med 10 min paus fungerade det som en nödraket och kunde i alla fall ta mig tillbaka utan behov av dropp efteråt. Totalt 38 snitt och ganska långt från vad jag tänkt men glad att jag överlevde. Ingen bra dag att kollapsa idag. Vi ska ha stor 50 års fest för Kajsa imorgon med ett 50 tal gäster så att komma hem och lägga sig på soffan och säga "behöver vila"är det liksom inte läge för. 

Hämtat mig lite nu i alla fall och tänker att det var nog en rätt nyttig erfarenhet att råka ut för idag. Det har gått så otroligt bra länge nu och tänker att det är bättre det kom idag en på tävling. En delanledning kan nog också vara att jag var på gym igår med en kompis som bjöd på värsta långlunchen först träning och Spa på fantastisk fina Grand Hotel Gym & Spa. Vansinnigt fint och skön vardagslyx sen Berns Asiatiska med Bentolåda ett par öl och dignande efterrättsbuffe. Underbart gott och trevligt. Körde några km löpband, roddmaskin och lite lätt ben på gymet och ovanan är total så det satt nog i en del idag. 

Nya tag men imorgon blir det fest redan från kl 16 och lär dröja ett tag innan sista gästerna gått hem. Trevlig helg!

Strava Roslagstempot

Dräkten får klart godkänt trots kollapsen idag

Visst ser den lite rolig ut? Efter 10 min kämpande lyckades jag komma i den själv:-)

Jaha där bryter man Djursholms GP för man tycker det känns som lite ofördelaktig Risk Reward. Vad händer då? Jo då kraschar man utanför Wenner Gren Center i ingången till en cykeltunnel under Sveavägen. Ridå. Nu hade både jag och den stackars tjejen jag frontalkrockade med (stackars och stackars det var hennes fel men ändå). Hade cyklat på ny rekordlångsammaste tid till stan idag på min fina Trek Boone 7 CX. Snittfart på 20.5 kmh och två långa sköna telefonstopp i solen det tog nog nära 1.5 timme in i stället för normalt 35 min. Kommer till högersvängen där utanför WGC och tar det alltid extra lugnt där då man kan få möte. Det fick jag idag kan man säga. En tjejexpress på tung ståldamcykel utan hjälm kom i tokfart på exakt sämsta tillfälle. Vi frontade hårt och flög av båda två i backen. Adrenalinet sprutar till och jag är direkt uppe och ögonblickskänslan är att det gått bra. Inga märken eller större värk någonstans. Tjejen däremot hon ligger i sin PT outfit (jobbade som det) och panikgråter / skriker. Snabbt fram trodde hon brutit nyckelben eller nåt men ganska snart lugnar hon sig kommer upp på benen och har bara lite ont i armbågen. Skönt då tänker både jag o andra som stannat för att se om vi behöver ambulans.

Jag säger till henne att hjälm kan vara bra samt minst lika bra är att inte köra så fort i en cykeltunnel vid öppningen med trafik in från höger och vånster. Hur gick det med min cykel var nästa tanke? Inte så bra hela framhjulet tokskevt beyond räddning. I det läget var det nära att jag blivit lite irriterad över hennes körstil men kunde inte med att tänka annat än att shit happens så vi sa hej och önskade varandra lycka till. Hellre prylar som går sönder än mina ben. Haft nog av den varan.

Ett nytt hjul av rätt sort var hittar man det snabbt? Ja efter ett par samtal och en rejäl portion tur är jag vid Skanstulls tunnelbana där min teammate i CRT Mats A bor och råkar ha ett extra oanvänt hemma Bontrager Paradigm Elite Disc. Tipp topp tur och supertack Mats. In på Cykloteket Service Point mitt i stan på Mäster Samuelsgatan och jag får superhjälo att byta bromsskiva på hjulen och fixa bytet mm. Lika stort tack för det. Nu kom jag undan med några tusenlappar för ett nytt hjul men det kunde gått riktigt mycket värre. Cyklade mycket nöjd hem sen i solen  Lika sakta som på vägen in i 20 fart. Små marginaler i cykel. Inte bara på tävling. Kör försiktigt!

Nykittad Trek Boone 7 med Bontrager Elite TLR

Hade först tänkt köra Ingarö Tempo ikväll men omprioriterade för en grillkväll med tjejerna i kvällssolen istället. Nu snart dags för middag. Skål för sommaren, solen, välmående kroppar och själar och för våra nära och kära. Ja skål för livet helt enkelt!

61 cyklister utmanade Stockholms tuffaste backe Hakungebranten igår på ett stenhårt bergstempo i Smackserien. Lite drygt 12 km med linjecykel upp och ned hela tiden med 3 tuffa backar varav förstås Hakungebranten med 300 meter a 10-12% är den mest fruktade. Fina förhållanden, en skön sensommarkväll och ganska svag vind. Förra året gjorde jag mitt kanske bästa lopp för säsongen och kom då 2 med tiden 18.29 och prick 40 i fart. Perfekta förhållanden då så en svår tid att toppa. Har haft en toppenfin form egentligen hela sommaren med mängder av personliga rekord i både fart och kraft men haft en lite begynnande känsla nu sista 2 veckorna i takt med mindre träning nu senaste 3 veckorna att en dipp kunde vara på väg nu prestandamässigt. Konstigt vore det väl annars, orimligt att bli bättre eller hålla toppform hela tiden. Jag såg och kände dock redan på uppvärmningen att wattmätaren verkade vilja visa höga tal i relation till upplevd ansträngning. Fick lite samma känsla som på Ingarö tempo senast då hade jag klart persrekord i watt under loppet. Kanske har jag hittat "The magic formula" för uppladdning nu inför kortare tempolopp. Den gången liksom nu hade jag dagen innan kört en hård 20-30 minuters intervall runt 85-90% utan att spränga mig. Det fungerade fantastiskt bra på Ingarö med kraftigt pers vad gäller kraft och det fungerade faktiskt (till min förvåning) ännu bättre igår. Jag hade helt klart en växel till åtminstone vad gällde kraften igår men skulle det gå fort nog?

På ett så här kort lopp på 18-19 minuter är det i stort sett full gas hela vägen. Man måste dock se till att inte spränga sig för tidigt och försöka hålla en så jämn kraft och fart som möjligt. Jag startade tidigt med nr 3 och skulle starta 30 sek efter min CRT kompis Niclas Näslund Sveriges Masters gigant på tempocykling så en rygg som heter duga att jaga. Nu blev det inget av med det för med en minut kvar till start hade Niclas som skulle cykla dit ännu ej dykt upp. Han kom precis innan start men fick byta starttid och köra lite senare. Jag hamnade därför snabbt först på banan och försökte köra hårt men inte självmordshårt upp den första knappa 2 km inte så branta stigningen från Österåker Kyrka upp mot fängelset. Det kändes bra i kroppen trots 390 w första 5 minuter. Fick upp farten i branten ner med 76 kmh i topp (gick än lite snabbare förra året med 82) men valde nu att rulla och vila mig några hundra meter i branten för att fortsätta att trycka på så hårt som möjligt ner mot vändningen. Farten ökade och vid vändning hade jag nära 43 snitt och drygt 370 w. Kunde det här verkligen hålla? Det är åtmintone 20 w mer än vad jag någon gång haft under ca 20 minuter på den här kraftmätaren på linjecykeln.

Nu blev det betydligt tuffare väg hem, se bilden


klart mer uppåt, dessutom nog lite sämre sida motvind tror jag. Men höll kraften bra runt samma tal. Snittfarten gick ner snabbt i den första uppförsbacken innan lite bättre fart tog vid strax innan väggen - Hakungebranten. Kände att jag inte någon mer växel att lägga i backen utan fick hålla mig på dryga 400 w och då tog backen ganska lång tid, stående hela vägen i branten för att sätta mig när del två av backen, slakmotan tog vid. Här gäller det att ha lite tryck kvar för att få upp farten på platten ca 1 km och sen till det snabba avslutet nerför.Var nu riktigt trött med puls på 95% av max men när jag såg att kraftsnittet fortfarande höll sig +370 w blev jag glad och kanske lite för nöjd, för jag orkade inte fullt ut få upp den där så viktiga toppfarten utför sista 1500 m mot målet. Nu fick jag ändå ut nästan till absolut max vad jag hade men när jag såg att min tid nära på sekunden var exakt samma som förra året blev jag först nästan lite besviken. Trots att min Quarq D Zero wattmätare visade på ett kraftigt nytt personbästa med 5.1 w / kg 372 w / 387 npw över de 18.30 (1 sekund sämre än förra året nästan otroligt att det kan bli så nära) När jag pustat ut kunde jag inte annat än vara riktigt jäkla nöjd med det här. Första gången jag nådde målet >5 w / kg under så pass lång tid som nära 20 min. Sen är det ju så med wattmätare att min erfarenhet är att det är svårt att jämföra absoluta tal annat än med sin egen cykel och sig själv. 

Väldigt kul, jag hade en känsla av svacka innan loppet och kom ut med klart personbästa i kraft på hela säsongen. Det är också svårt att jämföra tider år från år. Förra året var det perfekta förutsättningar. Det var riktigt bra även igår men lite mer vind.



Hur långt skulle det räcka? Till en ny 4 plats visade det sig Jag har kommit 4 bra många gånger i Smackserien på tempolopp. Nu i augusti två gånger i rad men konkurrensen är hård med många bra elitåkare och jag är stornöjd att som snart 52 hänga med elitkillar i 30 års åldern så här pass bra och i tempolopp är det som jag skrivit förr främst en tävling mot mig själv och mot mina egna mål. Vann gjorde övertygande urstarke Jimmy Carlsson som kör elitklass från Bålsta på grymma 17.51  tvåa Daniel Pinto också elitkille från CK Uni på 18.08 trea min klubbkompis från CRT Niclas Näslund 18.27 "bara" 3 sekunder efter vår suveräne tempogigant i H 45 är ett stort steg fram för mig. Många starka namn bakom i listan. Några med bara enstaka sekunder som Gustav Dejert som vann Masters SM i linje i H 40 var 3 sekunder efter och Mattias Lejon Ängby CC elitkille som kom 4 på kortbane SM i somras var 4 sekunder efter.

En snabb kopp kaffe och kanelbulle med Niclas och andra cyklister innan vi åkte hemåt i den fina kvällen. Tack Smack och Vallentuna CK för som vanligt fint arrangemang.

Cyklade tempocykel ut till landet på Smidö idag. Vanliga omvägen över Arlandastad Sigtuna ut till Bro och sen sista milen till Smidö för 65 k. Ca 5 m/ s nordliga vindar så ganska tuff motvind de första 4 milen för att sen bli skön med från Erikssund sista 2.5. Efter väggningen med tempocykeln förra fredagen ville jag bara få ett fint flow och ingen större hårdkörning. Tog ju ut mig hårt i ondags med det lyckade Smack bergstempot också plus igår kväll innan middag en bra tjuga Wattbike på knappa 90% men kroppen var bra idag så det rullade på ganska bra med lätt känsla och dryg 36 fart i motvinden med 130 puls och ca 260 w.

Broöppning vid Erikssund och efter den kom belöningen efter 4 mil motvind med en skön avslutning och snabba sista 25 k i medvind. Innan Håtuna Hill backarna visade min Garmin att segmentet snart börjar och mitt pr som 2.17. Hade KOM där tidigare men Jimmy Carlsson (som vann Smackloppet i onsdags i stor stil) slog det tidigare i somras. Tänkte först inte satsa på att utmana min tid men ändrade mig precis när det startade och laddade på för ett par stenhårda minuter. Trodde nog inte det skulle vara tillräcklig medvind för att slå mitt pers taget i starkare vind men hade några sekunders förspråmg efter första backen och då blev drt lite lättare att gasa på i den sista längre backen också. Jobbigt men kände att jag höll några sekunders försprång mot min bästa tid. Tungt avslut på segmentet för det fortsätter även en bit efter krönet där jag tappade lite tryck men såg att jag slog min tidigare bästa tid med 6 sekunder. Kul och skönt trött där. Ganska snabb återhämtning och fortsatte med lite mer fart och tryck hela vägen till Smldö med en go känsla. 

När jag laddat upp Garmin ser jag lite nesligt att det fattas 2 sek till KOM på segmentet båda backarna och även 2 s på den sista längre backen. Lite retligt och hade kanske gått att pressa ut om jag sett KOM som benchmark istället för min gamla tid på cykeldatorn, men bra intervall och fina 436 w på 2.11 1.6 km 1.9% lut och 44.7 kmh.

Del 2 av Håtuna Hill 800 m lut 2.9%

Summerar en betydligt bättre känsla och klart högre kraft till väsentligt lägre puls än förra fredagens nära kollaps. Skönt att svackan var kortvarig och bara en dag:-).

Powered by CELLEXIR

På uppvärmingen reagerade jag ganska omgående på två saker. 1 det känns som jag sitter väldigt lågt. 2 det känns för jäkla bra i ben och kropp, idag kommer det gå bra. Jag körde hela banan ett varv som uppvärmning och efter en stund hade jag väl vant mig vid att sadeln kändes så låg och tänkt att det kanske är så jag brukar ha den? En stark lätt känsla i kropp och ben tog över tvivlen och uppvärmingsvarvet gick över 40 fart runt 75% av pulsmax. Nu åker vi tänkte jag och glömde bort / hann inte kolla sadelhöjden innan start.

Finalen i årets Smackserie hade samlat 53 cyklister som i bästa sensommarväder i september skulle cykla det 19 km fina varvet runt sjön Fysingen mellan Väsby och Arlanda. Jag tränar ofta på varvet och Strava säger 43 efforts sedan 2014 varav 21 bara i år så verkligen mammas gata för mig. Jag har kört loppet flera år i rad med jämna resultat 2015 med tiden 25.28 2016 blev det 25.25 och 2017 på 25.48 så mycket jämna tider de föregående åren. Noterat det nästan på alla Smacktempobanor att mina tider har ofta varit när på sekunderna lika år från år sedan 2013 men i år glädjande lite snabbare på flera av dem. Its never too late!

Jag är i toppform. Igår var målet att slå min bästa tid. Satte av snabbt förbi Löwenströmska sjukhuset och ned det snabba partiet mot Rosersberg innan några lite tuffare backa tar vid. Har Henrik Westling (som verkligen utvecklats mycket) 30 sekunder framför mig och trots en som så ofta lite väl hård start första 5-10 minuter med över 360 w så verkar jag inte ta in speciellt många sekunder på Henrik. Men får självförtroende när jag ser kraftmätaren visa så höga nummer och nu blir det snart lite svag medvind hemåt söderut tänker jag. Drygt halvägs känner jag att sadeln flyttar sig lite mer neråt, NEJ inte nu när jag har så bra lopp på gång. Försöker sitta så mjukt och tyngdlöst som möjligt och hoppas att den skall hålla sig där resten av loppet. Börjar nu få sota för den hårda öppningen och får inte upp det där riktigt fina trycket hemåt på den natursköna lantliga vägen vid Skånela bort mot Almungevägen. Men långt ifrån någon genomklappning och jag har nog närmat mig Henrik några sekunder till trots att min snitteffekt sjunker något på hemvägen. Är nu vansinnigt trött och ber till gudarna att sadeln inte skall falla ner helt eller mer nu. Snälla mållinje var är du? Ja är det någon som vet det så är det väl jag som cyklat den här sista biten på Almungevägen ned mot Vikskolan 100 tals gånger. Uppförsbacken går bra förbi motorbanan men i väghindret vid infarten till Vikskolan så hoppar sadeln ner ytterligare. Jag känner samtidigt vilken tur! Nu är det bara 300 meter kvar och kan växelvis stående och sittande på halv stång ta mig över mållinjen utan att tappa så mycket fart. När jag senare stannar och tittar på sadeln sitter den ca 6 cm för långt ner och en av skruvarna är nästan uppgängad. Beats me hur det har gått till. Aldrig varit med om det tidigare.

I mål ordentligt utpumpad med tiden 25.17. Väldigt nöjd med PB på banan och farten var 44.9 kmh nytt pb också i kraft med 348 w 355 npw. Min kadens har gått upp kraftigt i år. Igår med snitt 102. Inte minst nöjd med tanke på sadelproblemen och superkul att kunna sätta pers. Jag hade ett mål innan att i den bästa av världar komma under 25 minuter. Så bra det kändes igår så kanske kanske det hade gått med en lite försiktigare öppning och med sadeln på rätt höjd. Men det får bli nästa år.. Resultatet åter igen för 4 gången i rad tror jag en 4 plats. Sa någon Sven Nylander? Kände mig dock inte som förlorare. Hur skulle jag kunna göra det när jag återigen den senaste tiden nyss satt pb Tvärtom som en mycket nöjd snart 52 årig silverpil i sina bästa år med bara tre snabba "juniorer" i 30 års åldern före och till segraren som så ofta i år Jimmy Carlsson Bålsta skiljde det "bara" 27 sekunder vilket jag är klart nöjd med, en mindre marginal än de senaste loppen. 

Efter loppet säsongsavslutning med trevlig och god fika med mackor på Vikskolan. Prisutdelningar i totalcupen för linje och tempo. Missat årets linjelopp men kört många av tempoloppen med bra resultat vilket gav seger i H 50 cupen. Vill passa på att ge en STOR eloge också till alla eldsjälar med Håkan Johnsson SMACK i spetsen som arrar den här tävlingsserien år efter år. Otroligt jobb ni lägger ner. Att som Håkan vecka efter vecka hasta till tävlingplasterna för att vara där bland de första fixa med alla anmälningar, nummer lappar och tidtagningschip. Sen alltid ut som förste cyklist på banan för att kunna samla ihop allt efteråt. Hem och jobba med resultaten några timmar på sena kvällen och ut med dem på nätet strax innan midnatt. Vecka efter vecka år efter år. Det är stamina och uthållighet det. RESPEKT!

Resultat Smack Fysingen Runt

En del av årets medaljörer i linje och tempocupen

Igåe en lowrider variant av min sköna Trek Speedconcept med sadeln ökande 3-7 cm längre ner. Men det gick på vilja det med..

I helgen är det final i SweCup masters serie med SMACK Tempot i Odensala och linjelopp i Nynäshamn på söndag. Tempoloppet på tuffa 3 milsbanan vi körde i veckoserien cykelklubbsn SMACK arrangerar för några veckor sedan. Bättre sent än aldrig tänkte jag och kommer köra mina första lopp i SweCup serien nu sista helgen. Jag ställer imorgon upp i tempo H 50 som samlar många av landets bästa. Värmde upp idag (efter att skruvat fast sadeln som ramlade ner på onsdagsracet)  med att ta min Trek Speedconcept till stan och kontoret på Kungsgatan. 

Trek Citybike Speedconcept en lysande "instegspendlare" Dischjul & aerostyre är i princip oumbärligt på Sveavägen o Kungsgatan, eller?

Körde en hård intervall på vägen hem och följde upp med 10 min Wattbike som finslipningsväckning för blodflödet framför dagens Vueltaavslutning. Kändes mycket bra. Tror på ett bra lopp imorgon. Hoppas bara jag kan hålla styr på mig första kvarten. På något sätt lyckas jag nästan alltid överskatta min kapacitet och det brukar kosta mycket lidande på hemvägen och säkert en del sekunder också ofta.

Sen på söndag år det linjelopp i Nynäshamn på Falkenloppsbanan. Där kör vi ett stort CRT lag i H 40 allihop med 8 man. Tankem var att försöka hjälpa Richard Lööw ta hem totalcupen som han leder i H 40. Men nu är han i stort sett redan mästare då utmanaren Roger Boström mycket olyckligt vurpade och skadade sig illa med många brutna ben förra helgens lopp. Väldigt tråkigt och vet ju en del om hur det känns. Hoppas på snart tillfrisknande för Roger. Nu får vi försöka göra en bra laginsats tillsammans ändå på söndag. Målet måste bli att ta de flesta av topplaceringarna. Med Lööw, Ljungberg, De Jager, Näslund, Kuhl, Wikström o jag så ser det rätt lovande ut, åtminstone på pappret, men det ska ju cyklas också..

Trevlig helg!

Säsongen sista tävlingshelg för min del blev väldigt kul och lyckad. I lördags var det SMACK tempo i Odensala och säsongsfinalen i Swe Cup. Jag passade på att göra min debut i serien i årets sista lopp och lyckades bärga segern i H 50 20 sekunder före cupvinnaren Stefan Lindskog Prime Cycling och 28 sekunder före Jonas Thoren Jönköping. Men oj vad jag fick slita ont i lördags. Vädret var toppenskönt med sommarvärme men blåsigt med mycket kantvind. Kände tidigt på uppvärmningen att idag finns det inte riktigt där i kroppen. Har gått så bra så länge nu och kan förstås inte begära att jag ska sätta pers var och varannan gång jag sätter mig på sadeln men hade ändå stora förhoppningar inför racet om ett topplopp.Var helt på det klara med att hålla kraften på max 340 w ut till den tuffa vändningen uppe vid Halmsjön Arlanda efter 15 km. För att sedan på vägen hem förhoppningsvis kunna öka lite upp mot ett målsnitt om knappa 350 w. Senaste racet på samma bana med snäll vind körde jag strax under 40 min med 340 w så om alla stjärnor var på plats kanske det kunde gå att öka lite till. På onsdagen hade jag också klarat 350 w (4.8 w/kg) under Fysingen Runt i 25 minuter  med en sadel som lossnat och halkade allt längre och längre ned så jag trodde helt klart det kunde gå. Men som sagt redan på uppvärmningen så anade jag att idag skulle det bli kämpigt.

Klarade att hålla måleffekten ut men hade hoppats jag skulle få hålla igen lite. Nu var det långt ifrån så. Det var slitigt i kantvind och farten var klart långsmmare än sist. Det kommer att bli LÅNGT och TUNGT hem idag tänkte jag när jag mötte Cupledaren Stefan Lindskog efter hans vändning. Stefan hade startat 2 min före och jag var redan vid vändning lite vimmelkantig i huvudet men bedömde att vi nog åkt ganska jämnt ut. Men hur ska jag ta mig hem utan att helt gå in i väggen? Inte blev det bättre att sadeln för andra tävlingen i rad nu hoppade ner i ett gupp flera cm. Nästan så jag övervägde att byta där eller hoppades den skulle hoppa ner lite till så jag blev "tvungen" att bryta och kunde slippa plågan. Men sadeln åkte inte längre ner och efter att accepterat att några + 340 w idag blir det inte tal om idag  kunde jag i alla fall hitta en någorlunda ok rytm och fart utan att kollapsa helt hem. Vinden hem var också lite mer sida än ren mot som jag förväntat mig så tappade inte så mycket mer fart hem. Men det var mer på vilja än med fungerade kropp. Rejält besviken först över en tid som var minuten sämre än förra gången och med och nu 326 w snitt. Men det var inte bara jag som hade tyckt banan och vinden var tuff. De flesta hade det kämpigt och det visade sig sen att min tid räckte till seger. Väldigt kul och otroligt skön payback på insatsen som var allt annat än lätt vare sig mentalt eller fysiskt i lördags. Nu måste jag få fast sadelstolpen ordentligt fattar inte hur den helt plötsligt efter ett par år helt utan problem börjar åka nedåt. Kanske får prova med någon sorts grafitpasta eller? Vad vet jag om sånt?

Prispallen SMACK tempot H 50 Swe Cup avslutning med Stefan Lindskog Prime Cycling t v och Jonas Thorén Jönköping CK t h



Med Stefan Kuhl i nya race suit dräkten. Stefan vann mycket övertygande H 55 klassen med hela 1.48 men jag retade honom lite efteråt att han var nästan en hel sekund efter mig. Men bra för att vara H 55 Stefan:-).

Vi har fixat nydesign på CRT dräkterna från Pearl Izumi. Reklam och designbyrån BVD har gjort en enligt mitt tycke urläcker design i svart och vitt för våra dräkter och bilar. Tack BVD!

Igår nya tag med avslutningen för linjecupen som CK Valhall arrangerade i Nynäshamn på klassiska Falkenloppsbanan. Det blev ett speciellt lopp där vi i CRT mönstrade ett stort lag i för mig "fel "klass H 40 för att försöka hjälpa Richard Lööw ta hem totalsegern i linjecupen. Hur det gick? Läs gärna på vår fb sida där jag skrev en RR igår kväll.

https://www.facebook.com/CykloteketRacingTeam/

Richard Lööw Torbjörn De Jager JB Stefan Ljungberg & Daniel Godman 5 av 7 i CRT laget igår. Niclas Näslund och Per Kumlin saknas på bilden.

Igår em efter tävlingen gjorde jag lite cykelvård för mina tre Trek babies. Näst efter alla mina tjejer hemma kommer de här rätt högt på min lista..

Trek Boone 7 Disc Trek Madone H1 Trek Speedconcept Project One JB

Hade inte tänkt köra Anundsloppet på söndag i Västerås, kände mig ganska nöjd efter förra helgens tävlingar med bra tempo och linjelopp i lördags och söndags och så går bansträckningen på Anundsloppet en massa rundvarv för totalt 6 mil på det lilla 3 km varvet vid Anundshög istället för det längre milvarvet vilket jag skulle föredra. Men nu är jag ändå anmäld och ser faktiskt fram stort mot söndagens lopp som sker i Seniorklassen med flera av mina starka klubbmarater i CRT. Blir kul att tävla i nya fina dressen igen 

Nöjda med premiärtur i nya dräkten med Stefan Kuhl förra lördagen efter att vi kört Odensala tempobana med 1 s skillnad inbördes och vinst i H 50 samt H 55 SweCup.

Efter söndagens SweCup linjelopp i Nynäshamn där CRT tog placering 1,3,4,5,6 & 8 i H 40.

Vi ska även ha ett teammöte efter loppet hela laget för summering och planering framåt och då kan man ju lika gärna cykla lite förmiddagen när man ändå är där tänker jag. Cykla är annars något jag höll upp med hela tre dagar efter helgen. Låter ju kanske lite fånigt men tre vilodagar från cykling och träning vet jag inte när jag hade sist. Ganska skönt med en liten minisemester så här på slutet av säsongen och igår när jag skulle pendla till jobbet igen var det toppenväder och sol som i kombination med pigg och sugen kropp styrde mig till en detour på både dit och hemvägen från stan för totalt 11 mil igår. Några av er kanske likt mig läste Buster på 70 talet och kommer ihåg när Benny Guldfots skor styrde honom i en riktning han inte kunde påverka på fotbollsplan som sedan skapade mål ur tomma intet ifrån. Ungefär så var det för mig igår styret bara tog mig nerför Frestabacken norrut istället för på väg mot stan och jag kunde inte göra något för att stoppa det:-)

Först en magisk morgoncykling ut norr på vackra Skålhamraleden och sen samma väg tillbaka igen. Vägen är för många cyklister en norrortsfavorit i vackraste böljande miljö mellan Sollentuna och Väsby Vallentuna i ett landskap som är så långt ifrån storstad som du kan tänka dig. Några bondgårdar, blandat med något enstaka hus sedan stora vida vyer och skoglandskap med en väg som hela tiden svänger eller går upp och ned. Svårslaget vacker cykling. Inne i stan sedan efter knappa 5 mil med en själslig och solig boost ala grande med ben som gärna ville gasa på lite då och då även om det mest var skön zon 2 cykling.

Skålhamra tidigare i år

Mer vackra Skålhamra från igår

Happy Camper 

När jag skulle cykla hem kände jag bort mot Norrtull att ben och själ ville ha lite mer cykel idag efter den "långa" tre dagars semestern. Satte som så ofta sikte att fortsätta norrut efter Edsviken Sollentuna förbi hemmet för ett varv Fysingen Runt. Lugnt tempo dit för att sedan trycka på i ett varv nära tävlingsintensitet på men ändå med några % kvar så det inte blir ett lidande. Det blåste ganska kraftigt och solen var på väg ner och gav ingen värme längre. De 12 grader som min Garmin visade kändes svalare. Varför blev det höst nu helt plötsligt? Fick sen snabbt upp värmen på min Madone i takt med ökad fart norrut mot Rosersberg. Bra fart och härlig känsla hela varvet utan att tappa tryck för en av mina bästa "efforts" med racer av alla gånger jag kört varvet trots lite sämre yttre förutsättningar.

Med det fina gensvaret av kroppen så minskade ju förstås inte lusten att tävla på söndag. Inte så dumt med någon dags extra vila ibland. Glöm inte bort att vila huvudet och kroppen ibland från cykling eller annan träning du ofta gör. Trevlig helg!

Vi hade ett starkt lag om 5 CRT cyklister i gårdagens klassiska säsongsavslutning på det 77:e Anundsloppet i Västerås. Efter framgången förra helgen i Nynäshamn där vi hade 6 topp 8 i H 40 så siktade vi naturligt högt även igår. Startfältet var nog snäppet tuffare igår med många starka åkare landet runt i Seniorklass (blandade åldrar) igår på ett kort linjelopp med 15 varv på det 3.8 km långa (eller korta..) trekantsvarvet runt fornstenarna vid Anundshög. Ca 50 startande i Seniorklass som körde samstart med juniorklass. Trångt och snabbt direkt på det korta varvet. De första varven gick lite småhetsigt i 42 fart. Det brukar vara väldigt svårt att komma iväg i en hållbar utbrytning på det här varvet. Det blir lite som en hybrid mellan linje och GP lopp på varvet. Lätt värre att åka med klungan på delar av varvet och sen full gas i den tuffa backen upp mot mållinjen, av och på på och av. Inte den cykelform jag gillar bäst, inte heller gillar jag trängsel och dålig sikt i hög fart, låg ganska långt bak i klungan de första 3-4 varven och fokuserade mest på säkerheten runt mig. En kraftig inbromsning framför mig precis innan svängen upp mot målbacken gav lite adrenalinpåslag men annars som tur var inga incidenter, lite potthål som kan vara svåra att se i trängseln, några madrasserade avsmalnande väghinder som dök upp lite plötsligt första varven innan man hade lärt sig var de var. Annars fin cykling i ett soligt men för dagen ganska kyligt Västerås.

Vår taktik var attacker från de som kände sig starka och inte släppa iväg någon utbrytning utan deltagande från oss och sen hade vi ju våra spurtess Ljungberg, De Jager & Godman om det skulle hålla ihop till slutet. Björn Drakenward och jag kompletterade med lite mer allround egenskaper. Jag kände redan på uppvärmningen att idag är benen starka och fick bra självförtroende och tänkte idag ska jag köra hårt. Efter några varv hade dock min positiva känsla mattats lite i positioneringsträngseln i den stora klungan. Jag fick lite mer negativa tankar. Hur ska jag ta mig fram här? Ännu värre kunna komma ifrån? Det går ju ändå i 42 kmh. Cykling i linjelopp är så oerhört mentalt. Din egen värdering av situationen, dina och inte minst andras styrkor och svagheter. Ditt självförtroende eller avsaknad av det. En känsla jag ofta upplevt i linjelopp när jag tenderat att sladda lite långt bak i klungan och jag får för mig att är jag ändå inte lite trött? Nej det här går nog inte? Jag tappar lite lust till hela situationen på något sätt. I ett sånt läge har det nästan alltid hjälpt om jag stålsätter mig, tar i, cyklar framåt närmare täten av klungan för bättre kontroll och känsla av "I´m in the game". Man tänker att det skulle kunna vara jobbigare men det blir så mycket lättare, framförallt mentalt, för att inte tala om så mycket roligare. Och det är ju ändå för att det ska vara roligt jag håller på med det här, icke att förglömma.

Min klubbkamrat Torbjörn De Jager kommer iväg med ca en 10 manna grupp en bit in i loppet. De får lite lucka men inte mer än ett 20 tal sekunder. Jag ligger fortfarande lite långt bak pendlar mellan mitten och bakre fjärdedelen i den stora klungan. Efter några varv äts utbrytargruppen in och jag tar mig lite längre fram då jag inser att nu lär det attackeras ganska direkt i försök att skapa nya utbrytarkonstellationer. En Uddevalla och en Hymer cyklist Martin Härn (Linköping) får en lucka runt 200 hundra meter. Jag ligger mitt i fältet och bestämmer mig för att ta sats lite bakifrån och försöka attackera ifatt och brygga ifatt till duon i front. Trycker på bort i lite kantvind med ett ryck på 20 sekunder nära max för att få lucka solo. Tittar mig över axeln, det lyckades, jag är nu mellan duon i fronten och den stora klungan. Har jag tur nu är det ingen i klungan som sätter efter direkt och tar med sig hela gruppen. Jag bombar på hårt för att brygga ifatt killarna i täten och når dem efter någon kilometers hård jakt på den snabba utförspartiet innan svängen upp mot målbacken. Har hög puls där efter hårdkörningen men kan nu ta igen mig lite på deras hjul en knapp minut innan jag känner mig fräsch igen och snabbt kan börja bidra, gå runt och hålla farten. Klungan är fortsatt bara dryga 20 talet sekunder efter.

Känner nu stor lust igen, vad hände? Helt plötsligt är jag där, i allra högsta grad, in contension. In the game. För bara en kvart sedan hoppades jag nästan på punktering. Så jag kunde kliva av. Märkligt hur hjärnan kan spela spratt ibland. Jag känner mig väldigt stark nu och vet att är det något jag relativt sett är bra på så är det att åka lagtempo snabbt. Hoppas bara att vår gemensamma kraft räcker. Känner tydligt efter något varv att det går fortare när jag är i spets. Jag gör mina förningar hårt runt 450 w med snabb återhämtning. Det ger självförtroende i matchen oss emellan, men räcker vår gemensamma fart? Vi håller fortsatt 42 snitt på varven och under hela loppet, men klungan är inte så långt efter knappa 30 sekunder. Jag drar hårt uppför målbacken några varv i rad. Martin från Hymer står över några förningar jag märker att han börjar bli sliten. Lite mer osäker på Uddevalla cyklistens status. 2 varv kvar vi håller ca 30 sekunders lucka. Manar på killarna att fortsätta trycka på tillsammans nu så klarar vi det här. När vi går in mot varvning sista gången känns det bra. Vi har fortsatt samma lucka kring 30 sekunder. Känner att jag har en växel till om det behövs och tror nu det här skall hålla. Jag funderar några gånger på att attackera solo nu för att försöka avgöra innan spurt. Men av anledning okänd så avstår jag. Blev kanske lite för "bekväm" och fick för stort självförtroende och tänkte att jag kan nog avgöra i spurten istället. Jag ligger först i spåret ner mot sista kurvan. Tänker att jag ska avvakta efter kurvan i kanske 150 meter för att sedan dra igång den tuffs uppförsspurten i motvind. Men ut ur kurvan märker jag att jag har några meters lucka och instinktivt ändrar jag plan och går på max i ett försök att överraska, distansera och avgöra tidigare. Går för full där 10-15 sekunder, Martin har släppt men jag märker den obehagliga känslan att den starka Uddevalla cyklisten har kommit in på mitt hjul bakom. Ett minst sagt subobtimalt läge med 200 meter uppför och motvind kvar. Vad ska jag göra? Fortsätta och hoppas jag håller och han tröttnar? Inte troligt i spets i motvinden. Slå av helt och försöka få om honom för att sedan börja om? Väljer det senare. Slår av farten helt. Det är fortfarande en 150 meter kvar. Uddevalla går om mig han växlar fart igen och drar igång för fullt. Jag missar tempoväxlingen lite och har inte det som krävs för att ta mig först över linjen. Jag tvingas inse slaget förlorat och får cykla över linjen som i stunden besviken tvåa. Väldigt missnöjd först över jag kunde schabbla bort mitt avslut så tokigt. Det är väldigt små marginaler och snabba beslut som skall tas. Igår blev det helt fel. Jag skulle hållit mig kall längre och blev för het när en liten lucka uppstod efter kurvan. Den målbacken är alldeles för lång att ta i spets i motvind hela vägen. Men än mer irriterade jag mig på att jag inte attackerade solo några gånger de två sista varven när jag dessutom kände jag hade kraft för 5-6 minuters riktigt hård solokörning. Jag borde verkligen utmanat dem där och då och försökt avgöra solo.

Men jag glädjer mig desto mer åt att jag från ett tveksamt läge och oskön känsla fram till halva loppet kunde vända det till en stor framgång och en riktigt bra 2:a placering och ett väldigt bra genomfört lopp, förutom avslutet då. Men vi lever och lär. Nu tar jag med mig erfarenheten och vem vet nästa gång kanske jag får till det fullt ut? Eller näst nästa? Målet är inget vägen dit är allt. Jag tar med mig att jag tog mig dit jag ville vara i tuff konkurrens igår.

Dryga 30 sekunder bakom kommer klungspurten. Som så många gånger förr Stefan Ljungberg och Torbjörn De Jager klar 1&2:a. Det är kanske bara vår egen Daniel Godman som just nu kan utmana dem i Seniorklungan i en spurt. Daniel låg helt rätt i kurvan på 2-3 hjul och var superladdad och pigg. Tyvärr händer något med cyklisten i spets som får ett kast och nära fäller Daniel som får panikbromsa svänga utanför vägen och tvingas klicka ur pedalen och så var den spurten borta. Han är glad att han inte klotade omkull men förstås irriterad att inte få ge Stefan & Tobbe en match.

Vi blir 2,4 och 5 i laget inte så pjåkigt. Efteråt när vi samlas, först lite grattande och high fives, sen kommer galghumorn snabbt. "Vi skulle kört ifatt dig när du ändå inte kan vinna". Varför gjorde du inte som Niclas när han var i utbrytning förra veckan han vann ju? Man får bara en chans "Ingen mer utbrytning för dig". I love it! Precis som det ska va högt i tak med mycket glädje, humor och ironi.

Nu är tävlingssäsongen slut. Har inte tävlat lika mycket i år som några av de föregående men är supernöjd sammantaget med bra insatser i nästan alla de lopp jag gjort tillsammans med en fysisk form och kraft som aldrig varit bättre. Bäst av allt inga incidenter eller olyckor på snart 2.5 år. Anundsloppet är förknippat med mycket starka minnen för mig. Har inte tävlat här sedan 2015 och kul att vara tillbaka. Både 13 och 14 tävlade jag i elitklass här och gjorde bra lopp och för tre år sedan lyckades jag vinna Anundsloppet i mitt sista lopp som H 40 (med rätt ålder, körde ju ett förra veckan). 4 dagar efter den segern när allt var på topp cykelpendlade jag till stan och ramlade i en lerig tunnel vid Järva Krog och bröt höftbenet. Kroppens tjockaste ben, på tjockaste stället, rakt av. Från toppen till botten och den djupaste avgrund på 4 dagar. 6 månader efter det nästa stjärnsmäll in i en bergvägg på ett regnigt Mallorca 11 brutna ben och punkterad lunga. Jag är så oerhört tacksam att ha det här bakom mig och vara fullt återställd. Ja inte bara fullt återställd. T om lite bättre. Mot alla odds. Allting går och går det inte så går det ändå. Glöm aldrig det. 

Cyklingen har gett mig så mycket. En helt ny insikt till vad både jag och andra människor är kapabla till. Jag började ju cykla som 43 åring och redan efter något år fick jag en stark inre drivkraft till att ta reda på svaret på frågan. Hur bra kan jag bli? Den resan har tagit mig långt. Jag söker fortfarande svaret och det är jag mycket glad och tacksam för. På resan har jag lärt mig mycket om hur människokroppen fungerar både fysiskt och psykiskt. Jag har lärt mig om vad som skapar framgång oavsett ämne. Det korta svaret är "deep practice" och mycket sådan i kombination med sund livsstil i rätt miljö. Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som farbror Barbro sa i Nilecity. Intresset att söka marginal gains och en toppenhälsa har även burit fram till starten av CELLEXIR som nu är inne i en mycket expansiv fas med etablering i flera länder och kraftig ökad försäljning och många nöjda kunder. Hur spännande och kul som helst. Vi håller nu också på med formuleringen av en helt ny produkt för konditionsidrottare i samarbete med ett världklassnamn inom sitt fält, forskare och expert inom prestationsfysiologi. Spännande tider!

Cykelutmaningar är inte helt slut för säsongen. Söndag den 30 ska vi köra ett kul träningsrace CK Uni:s lagtempo 4 manna på linjecykel som är 64 km och tid tas på tredje man. Förra året var premiär och loppet samlade många lag. Lär bli ännu flera i år. Då körde jag och uberstarka Leo Kaftanski i SCK tillsammans med Stefan Kuhl och Stefan Ljungberg i ett väldigt lyckat och kul lopp. Vi har f.n banrekordet med 43.7 kmh i snittfart. Det lär utmanas av flera starka lag. Blir spännande att se hur det går i år. Vi ställer upp med ett rent CRT masters lag i år. Anmälda är Niclas Näslund, jag Stefan Kuhl och Torbjörn De Jager. En H55 två H 50 och så junioren Niclas som blir H 50 först nästa år. Vi lovar gubbarna ska försöka ge de unga en match. Its never too late!

På väg mot varving några av de sista varven

Här är en länk till resultatlista samt många fina foton av fotograf Lennart Hyse

Anundsloppet foto resultat

I dag för tre år sedan bröt jag höften här i cykeltunneln under motorvägen där E18 går på E4 norrgående bredvid Järva Krog.

Exakt tre år mellan bilderna en ren snabb glad Madone idag en lerig,förvånad o chockad Merckx då


Till höger på bilden ser man ingången till tunneln söderifrån


Jag cyklade vägen idag som så många gånger förr på vägen in till stan från Sollentuna. Men med lite mer andakt än normalt dagen till ära då jag närmade mig tunneln. Idag var det riktigt krispigt och kallt men väldigt fint i solen. Jag tar av det naturliga skäl alltid lika försiktigt i denna tunnel sedan olyckan då jag överaskades av ett hav av lera och en oundviklig vurpa med förödande konsekvenser och brott på höftbenet kroppens tjockaste ben av på tjockaste stället. AJ kan jag lova. Idag var det betydligt trevligare. Jag stannade till, kontemplerade lite i solen över de tre åren som gått och hur ofantligt tcksam jag är för att sedan januari 2017 (då jag fick operera bort all metall som orsakat stor värk) nu få vara helt återställd.

Bilden är tagen 6 veckor efter olyckan och brottet i mitten tvärs över höftbenet håller på att växa ihop precis där den 9 cm långa titanskruven blir något tunnare.


Ja t om om lite bättre form än när det hände. I lördags cyklade jag vanliga sträckan hem från landet efter några timmars allmänt arbete där ute på fina Smidö. Vi klippte sly och småbuskar i tre timmar så det var sen skönt att få sätta sig på sadeln ett par timmar för aktivitet man är lite mer van vid. Nu hade jag inte cyklat alls på tre dagar då jag fått en förkylning av tjejerna hemma som varit drabbade allihop. Jag brukar inte smittas av dem men nu gjorde jag det big time, funkar inte Cellexiret längre:-)?

Men i lördags var det fart på grejerna även om det var lite rossel kvar i halsen. Det var ju nära på extrem vind kanske 13-14 m/s stark syd västlig vind vilket skulle innebära en hel del medvind men också mycket kant och motvind i den omvänt U formade vägen hem från landet som blivit min cykelväg nu sedan många år. Rakaste vägen över Stäket är det bara 37 km dörr till dörr men dels så är Stäket vägen nu närmast oframkomlig på cykel i o m det stora vägarbete som råder, och med enfilig väg och massor av långtradare vill man inte cykla där kan jag lova. Dessutom så blir ju Smidö - Bro- Eriksund -Sigtuna- Arlandastad - Sollentuna / Landsnora med 66 km bra så mycket bättre träning också.

Jag hade glömt pulsbandet och blev bra förvånad då jag märkte redan efter 15-20 min att farten var hög + 40 och watten över 300 utan att det kändes jobbigt någonstans, pulsen kanske runt 135 slag zon 3-4. Fortsatte så i lite sida med bort mot Eriskund där det blev mer direkt medvind och wow vilken fart till gamla Uppsalavägen och bara fortsatte med gott flyt först till Sigtuna och därifrån hela vägen upp till den tuffa backen med en spurt till Arlandastad där jag stannade och pustade ut en minut. Jag hade KOM på sträckan och bättrat det några gånger och nu tog Madonen linjecykeln tillbaka det från tempocykeln som haft det någon månad. I lördags blev det 15 sekunder till och hela 47.1 i fart med kraftig hjälp av den starka vinden men också med fina 335 w.

i morgon på CK Unis roliga lagtempo utanför Uppsala sedan är racen över för säsongen. Ska bli riktigt kul imorgon och känns perfekt som avslut följt av en lugnare period vad gäller mjölksyra och maxpuls. Men i morgon lär det bli en hel del av den varan. Vi startar sist av dryga 20 lag. Vi lyckades vinna premiären förra året i ett grymt kul och lika tufft lopp. 4 manna lagtempo på linjecykel tiden tas på tredje man. Förra årer körde vi de 64 km med 43.8 kmh i snittfart. Då förstärkta med maskinen Leo Kaftanski SCK. Ingen lek som benchmark den farten. CRT mönstrar med masters lag Torbjörn De Jager Niclas Näslund Daniel Godman och jag. Många bra elitlag med men vi gubbar ska försöka bjuda upp till hårt motstånd. Kommer bli en jobbig (och rolig?) historia. 

Nu åker vi gubbar!

Aj det där var ingen höjdare. Sträckte mig i nedre ryggslutet ikväll på sista lyftet i det enda set knäböj jag hann med. Skulle vara lite duktig och träna lite styrketräning och lätt yoga efter jag varit på Svartinge golfrange och slagit ett par hinkar (ska till Alicante på golfresa fredag). Innan styrketräningen hade jag tvättat bilarna och var ändå ganska nöjd med dagen. Ett och annat bra slag på rangen och det finaste höstväder man kan tänka sig med lite fix hemma på dagen. Kajsa har lagt presenning över soffor och jag har assisterat (så det är i vår familj, här håll den, lyft den, nej vad gör du håll där sa jag..). Sen tog vi en lång promenad i solen med två av tjejerna. Alice vår 19 åring ser vi allt mindre av. Blandade känslor det här när tjejerna blir stora. Det är både superkul samtidigt som nej jag vill ha mina små tjejer kvar.

Hoppas inte sträckningen tar för hårt eller sitter i länge nu. Känns något bättre nu. Fick snabb infraröd massagelampa av Kajsa efter sträckningen ett par diklofenak, en öl i bubbelpoolen och nu smärtlindrar jag med en vodka lime och hoppas att att medicinen tar till imorgon. En sträckning eller oprovocerad skada har jag inte upplevt på många år. Hoppas verkligen det blir en engångsgrej och att jag kan cykla till jobbet åtminstone i övermorgon. Helst också ett besök på rangen innan avfärd fredag. Ser verkligen fram mot att spela golf några dagar. Har ansökt och fått en 100% handicaphöjning från 7-14 efter många inaktiva år. Så nu hoppas jag bli farlig på bettingen..

Igår däremot var det ingen skada eller missöde. Vädret var inte lika fint som idag men helt klart good enough för lite cykling. Hade inte luftat tempocykeln sedan finalen i Sverigecupen för en månad sedan och blev lite sugen på att köra årets sista pass med tempocykeln. Tog bilen till Vikskolan Väsby för en tur upp till Almunge och tillbaka. Det blir 8 mil och tänkte att jag försöker lägga ansatsen med jämn kraft och kanske knappa 300 w så länge det känns bra. Och bra kändes det. Vi håller på att ta fram en produkt för konditionsidrottare i CELLEXIR och jag har fått hem ett bulkprov på mixen som jag testade med stor tumme upp igår. Dock inte för smaken som var helt utan tillsatta smakämnen / sweeteners. Det smakade en bit ifrån gott men wow vilket tryck mentalt och fysiskt. Upp till Almunge var det lite sida medvind och sydvästlig vind. Det gick ganska fort och nådde Almunge efter 4 mil med 42.5 snitt 290 w och "bara" 141 i snittpuls (81%) med lätt känsla. Pausade 2 min tog en gel, ett kort på cykeln och kyrktornet.

Ensam på Vikskolans parkering igår där annars många cyklister brukar samlas

och cyklade sen hem. Lite tuffare vind hem och farten gick ner och pulsen ökade lite kontinuerligt men jag höll kraften exakt på 290 w hela vägen och med en liten ökning sista km så blev det 291 w i 1.54 41.5 kmh snitt över 79 km med snittpuls 145 (84% av max). 

Toppennöjd med den avslutningen på en lika fin säsong.

Kom igen nu ryggen, och golfsvingen nu kör vi!